Efter att ha löst problemet med Twingly så har det blivit onödigt att publicera hela inlägg här.
Däremot så kan det ju vara bra att ha länkar här ifall någon missat inläggen ifråga.
Könsmaktsordningen - en populär lögn del 1
Könsmaktsordningen - en populär lögn del 2
tisdag 12 oktober 2010
söndag 22 augusti 2010
Assangeaffären ledde till explosion hos social medier
Skägget i brevlådan! Så kan man kommentera den febrila aktiviteten som under lördagen skedde i massmedier och sociala medier.
Som vanligt hittar ni originalinlägget bättre länkat hos Aktivarum
Wikileaks grundare Julian Assange var först misstänkt för våldtäkt på två kvinnor, sedan anhållen i sin frånvaro, kanske kvar i Sverige, kanske inte, sedan visar det sig bara vara en våldtäkt och en ”liknande fast mindre grov händelse” som enligt uttalande i kvällspressen pekar på skev kvinnosyn.
Och det var endera kanske han som var en man som makten steg åt huvudet och det var endera en konspiration som Pentagon hade kokat ihop och CIA genomfört. Och svenska åklagarmyndigheten kallades nyttiga idioter som går USA:s ärenden. Och rätt vad det var så var anhållan hävd.
Och där sitter bloggare, skribenter och journalister och undrar ”Vad sjutton nu?” Skägget i brevlådan som sagt. Plötsligt var det ingenting!
Från världshändelse till världs-antiklimax. Man tycker nästan synd om tokfeministerna som spekulerade vilken kvinnosyn Assange kunde ha och ändå mer synd om foliehattarna som såg ett angrepp mot demokratin meddels den gamla spiontekniken honungsfälla.
Vad det egentligen handlade om var en kombination av okunskap hos alla om vad som är vad inom svenska rättsväsendet samt av Svenska offentlighetens ovana att tro det med sexbrott (men inga andra sorters brott) gäller en ny rättsprincip som kan sammanfattas ingen rök utan eld.
En anmälan är inte samma sak som ett åtal, en anhållan är inte samma sak som en skyldighetsförklaring. Polisen kan inte trolla fram lösningar.
När polisen får en anmälan om misstänkt brott så reagerar de på basis av den information polisen har. När massmedia får information om brottsmisstanke agerar de på basis av den information massmedia har. Men vad folk missar är att våldtäkt är precis som alla andra brott rent faktamässigt.
Dvs varken polisen eller massmedia vet mycket i början. Att allmänheten har ett mycket större behov att diskutera just sexbrott, eftersom det är ett skambrott med skamstraff, ger varken polisen eller massmedia mer kunskap när misstanken rör just det brottet. Det är samma som för alla andra brott.
Kort formulerat, marknadsprincipen om tillgång och efterfrågan gäller inte rättssystemet. Det finns inte mer information för att intresset är högre.
”Jag har själv varit med om det några gånger och det har då berott på att man grundat det första beslutet på knapphändiga uppgifter. Men sedan fått fram sådana omständigheter som gjort att man har ändrat sig. Jag tycker att det är hedervärt att man kan ändra sin ståndpunkt, eftersom en sådan här anklagelse drabbar personen i fråga mycket hårt.”
Leif Silbersky i DN angående att åklagaren häver anhållan. För ”foliehatt light” så kan det kommenteras att anhållan beslutades av jouråklagaren i Stockholm Maria Häljebo Kjellstrand medan avanhållan beslutades av chefsåklagare Eva Finné men det behöver såklart inte betyda någonting.
CBS News video
Sky News video
Sålunda handlar inte Assangeaffären främst om varken rättsväsendet eller massmedia. Den handlar om hur allmänheten reagerar på informationen från de bägge.
Aktivarum har aspirationen att hålla hög klass faktamässigt. Jag tycker vi lyckades någorlunda med detta igår även om vi rycktes med av den gigantiska hajpen av å ena sidan Julian Assange som person och av å andra sidan våldtäkt och likande sexkrim som brott.
Assangeaffären kan å ena sidan ses som ett exempel på hur radikalfeminism leder till vettlöshet så snart någon nämner ordet våldtäkt eller liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre källor.
Många överskattar kraftigt hur mycket av informationsflödet som är fakta och hur mycket som är i hög grad underhållning, infotainment.
Hos Aktivarum har vi en fördel i källkritik. Denna blogg är inte kommersiell varken via produkt eller via namnen hos de medverkande. Faktum är att antalet läsare, subscriptions endast blir en fråga om uppskattning för gott arbete. Ju fler läsare ju mer meningsfull känns tiden av research och skrivande.
Håller ni med om detta så skulle vi uppskatta om ni spred namnet Aktivarum eller, om ni har en egen webbplats, länkade hit. Ni behöver såklart inte göra det men vi blir glada och får mer energi att skriva och göra bra research om ni gör det för vi är bara människor.
Avslutningvis tackar vi för intresset. Fler besökte Aktivarum igår än det är som besökt oss på en enda dag sedan bloggen grundades/Erik
Vi hade alltså fler förstagångsbesökare igår än vi haft sedan inlägget angående OBE:s text om kvinnan. Den ökningen fick vi eftersom danska knuff-kopian 180 grader skrev om oss. Vi hade sålunda fler svenska förstagångsbesökare igår än vi haft sedan vi skrev om Göran Lindbergs dubbelliv.
Därmed kan vi konstatera att det finns många människor som inte bara är intresserade av kickar av underhållning och OMG-effekten av att massmedia pumpar ut den senaste polisanmälan. Många är intresserade av en diskussion med förutsättningen vi vill veta vad som är sant också. Toppen!
Och för övrigt är det ironiskt att just sanningen är vad Julian Assanges arbete med Wikileaks går ut på.
Han har kritiserat krig som underhållning. Det här inlägget kan sammanfattas som kritik av nyheter som underhållning. Inte minst när nyheterna rör saker som kan förstöra folks rykten och påverka dem negativt resten av livet. Ingen rök utan eld är en urdålig princip vid brottsmisstanke.
Det gäller dock inte bara Assanges anklagade våldtäkt, Littorins anklagade sexköp eller misstankar om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det gäller även stora häftiga teorier om konspirationer från Pentagon och sist men inte minst, det gäller även anmälan när den anklagade inte är en kändis.
Uppdatering: Först var det Assange som hängdes ut, nu försöker vissa göra samma sak med de som bär ansvar för anmälan.
Det tar visst aldrig slut. Nu har Flashbacks idoga skvaller gett resultat och spekulationerna om vilka kvinnor som var inblandade har nått bloggosfären. Det var väl bara en tidsfråga. Det var ju känt att det var kvinnor som kände varandra och som han träffat i arbetet.
Hur många personer som stämmer in på den beskrivningen finns det? Antagligen är alternativen inte särskilt många. Som väntat så beskrivs minst den ena av kvinnorna som en utpräglad feminist av politisk modell. Sålunda verkar vår första gissning att det handlade om radikalfeminism allt mer korrekt.
Här vill vi ordentligt poängtera att nedanstående endast rör sig om spekulationer och rykten.
Vissa på Flashback hävdar att det troligen är Amelia Andersdotter för Piratpartiet och Anna Ardin för SKS (Sveriges Kristna Socialdemokrater) som anmälde Julian Assange. Vi länkar till påståendena men passar på att påtala att det rör sig om rena gissningar som lika gärna kan vara helt felaktiga.
Det går inte i ett demokratiskt informationssamhälle att förhindra gissningar av den här sorten. Tvärtom så är vår taktik att släppa gissningarna fria så att det blir tydligt hur värdelösa de är utan belägg. Censur är fel väg att gå. Det om något har Julian Assanges arbete med Wikileaks visat oss.
Vi vet förstås inte om det är rätt person som utpekats av skvallret men genusinnehållet gör ändå en diskussion på ämnet relevant.
”Sexistiska studentsånger upprör”…”Uppsala studentkårs jämlikhetsansvariga Anna Ardin anser att texterna är kränkande och stereotypa:- Man vill bevara en inofficiell tradition och tror att detta är studentikost, därför förs sådana här texter vidare. Det är förstås väldigt negativt om man fortsätter att använda dem, säger hon.”
Innan hennes blogg stängdes för allmänheten såg det ut så här ”Våldtäkt en del av mäns makt”…”Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.” Om det är rätt person som utpekats är det skedda ingen överraskning. Ville hon göra upp med manlighet är sex med en australiensisk man knappast partilinjen.
DN
DN (1)
SvD
Som vanligt hittar ni originalinlägget bättre länkat hos Aktivarum
Wikileaks grundare Julian Assange var först misstänkt för våldtäkt på två kvinnor, sedan anhållen i sin frånvaro, kanske kvar i Sverige, kanske inte, sedan visar det sig bara vara en våldtäkt och en ”liknande fast mindre grov händelse” som enligt uttalande i kvällspressen pekar på skev kvinnosyn.
Och det var endera kanske han som var en man som makten steg åt huvudet och det var endera en konspiration som Pentagon hade kokat ihop och CIA genomfört. Och svenska åklagarmyndigheten kallades nyttiga idioter som går USA:s ärenden. Och rätt vad det var så var anhållan hävd.
Och där sitter bloggare, skribenter och journalister och undrar ”Vad sjutton nu?” Skägget i brevlådan som sagt. Plötsligt var det ingenting!
Från världshändelse till världs-antiklimax. Man tycker nästan synd om tokfeministerna som spekulerade vilken kvinnosyn Assange kunde ha och ändå mer synd om foliehattarna som såg ett angrepp mot demokratin meddels den gamla spiontekniken honungsfälla.
Vad det egentligen handlade om var en kombination av okunskap hos alla om vad som är vad inom svenska rättsväsendet samt av Svenska offentlighetens ovana att tro det med sexbrott (men inga andra sorters brott) gäller en ny rättsprincip som kan sammanfattas ingen rök utan eld.
En anmälan är inte samma sak som ett åtal, en anhållan är inte samma sak som en skyldighetsförklaring. Polisen kan inte trolla fram lösningar.
När polisen får en anmälan om misstänkt brott så reagerar de på basis av den information polisen har. När massmedia får information om brottsmisstanke agerar de på basis av den information massmedia har. Men vad folk missar är att våldtäkt är precis som alla andra brott rent faktamässigt.
Dvs varken polisen eller massmedia vet mycket i början. Att allmänheten har ett mycket större behov att diskutera just sexbrott, eftersom det är ett skambrott med skamstraff, ger varken polisen eller massmedia mer kunskap när misstanken rör just det brottet. Det är samma som för alla andra brott.
Kort formulerat, marknadsprincipen om tillgång och efterfrågan gäller inte rättssystemet. Det finns inte mer information för att intresset är högre.
”Jag har själv varit med om det några gånger och det har då berott på att man grundat det första beslutet på knapphändiga uppgifter. Men sedan fått fram sådana omständigheter som gjort att man har ändrat sig. Jag tycker att det är hedervärt att man kan ändra sin ståndpunkt, eftersom en sådan här anklagelse drabbar personen i fråga mycket hårt.”
Leif Silbersky i DN angående att åklagaren häver anhållan. För ”foliehatt light” så kan det kommenteras att anhållan beslutades av jouråklagaren i Stockholm Maria Häljebo Kjellstrand medan avanhållan beslutades av chefsåklagare Eva Finné men det behöver såklart inte betyda någonting.
CBS News video
Sky News video
Sålunda handlar inte Assangeaffären främst om varken rättsväsendet eller massmedia. Den handlar om hur allmänheten reagerar på informationen från de bägge.
Aktivarum har aspirationen att hålla hög klass faktamässigt. Jag tycker vi lyckades någorlunda med detta igår även om vi rycktes med av den gigantiska hajpen av å ena sidan Julian Assange som person och av å andra sidan våldtäkt och likande sexkrim som brott.
Assangeaffären kan å ena sidan ses som ett exempel på hur radikalfeminism leder till vettlöshet så snart någon nämner ordet våldtäkt eller liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre källor.
Många överskattar kraftigt hur mycket av informationsflödet som är fakta och hur mycket som är i hög grad underhållning, infotainment.
Hos Aktivarum har vi en fördel i källkritik. Denna blogg är inte kommersiell varken via produkt eller via namnen hos de medverkande. Faktum är att antalet läsare, subscriptions endast blir en fråga om uppskattning för gott arbete. Ju fler läsare ju mer meningsfull känns tiden av research och skrivande.
Håller ni med om detta så skulle vi uppskatta om ni spred namnet Aktivarum eller, om ni har en egen webbplats, länkade hit. Ni behöver såklart inte göra det men vi blir glada och får mer energi att skriva och göra bra research om ni gör det för vi är bara människor.
Avslutningvis tackar vi för intresset. Fler besökte Aktivarum igår än det är som besökt oss på en enda dag sedan bloggen grundades/Erik
Vi hade alltså fler förstagångsbesökare igår än vi haft sedan inlägget angående OBE:s text om kvinnan. Den ökningen fick vi eftersom danska knuff-kopian 180 grader skrev om oss. Vi hade sålunda fler svenska förstagångsbesökare igår än vi haft sedan vi skrev om Göran Lindbergs dubbelliv.
Därmed kan vi konstatera att det finns många människor som inte bara är intresserade av kickar av underhållning och OMG-effekten av att massmedia pumpar ut den senaste polisanmälan. Många är intresserade av en diskussion med förutsättningen vi vill veta vad som är sant också. Toppen!
Och för övrigt är det ironiskt att just sanningen är vad Julian Assanges arbete med Wikileaks går ut på.
Han har kritiserat krig som underhållning. Det här inlägget kan sammanfattas som kritik av nyheter som underhållning. Inte minst när nyheterna rör saker som kan förstöra folks rykten och påverka dem negativt resten av livet. Ingen rök utan eld är en urdålig princip vid brottsmisstanke.
Det gäller dock inte bara Assanges anklagade våldtäkt, Littorins anklagade sexköp eller misstankar om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det gäller även stora häftiga teorier om konspirationer från Pentagon och sist men inte minst, det gäller även anmälan när den anklagade inte är en kändis.
Uppdatering: Först var det Assange som hängdes ut, nu försöker vissa göra samma sak med de som bär ansvar för anmälan.
Det tar visst aldrig slut. Nu har Flashbacks idoga skvaller gett resultat och spekulationerna om vilka kvinnor som var inblandade har nått bloggosfären. Det var väl bara en tidsfråga. Det var ju känt att det var kvinnor som kände varandra och som han träffat i arbetet.
Hur många personer som stämmer in på den beskrivningen finns det? Antagligen är alternativen inte särskilt många. Som väntat så beskrivs minst den ena av kvinnorna som en utpräglad feminist av politisk modell. Sålunda verkar vår första gissning att det handlade om radikalfeminism allt mer korrekt.
Här vill vi ordentligt poängtera att nedanstående endast rör sig om spekulationer och rykten.
Vissa på Flashback hävdar att det troligen är Amelia Andersdotter för Piratpartiet och Anna Ardin för SKS (Sveriges Kristna Socialdemokrater) som anmälde Julian Assange. Vi länkar till påståendena men passar på att påtala att det rör sig om rena gissningar som lika gärna kan vara helt felaktiga.
Det går inte i ett demokratiskt informationssamhälle att förhindra gissningar av den här sorten. Tvärtom så är vår taktik att släppa gissningarna fria så att det blir tydligt hur värdelösa de är utan belägg. Censur är fel väg att gå. Det om något har Julian Assanges arbete med Wikileaks visat oss.
Vi vet förstås inte om det är rätt person som utpekats av skvallret men genusinnehållet gör ändå en diskussion på ämnet relevant.
”Sexistiska studentsånger upprör”…”Uppsala studentkårs jämlikhetsansvariga Anna Ardin anser att texterna är kränkande och stereotypa:- Man vill bevara en inofficiell tradition och tror att detta är studentikost, därför förs sådana här texter vidare. Det är förstås väldigt negativt om man fortsätter att använda dem, säger hon.”
Innan hennes blogg stängdes för allmänheten såg det ut så här ”Våldtäkt en del av mäns makt”…”Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.” Om det är rätt person som utpekats är det skedda ingen överraskning. Ville hon göra upp med manlighet är sex med en australiensisk man knappast partilinjen.
DN
DN (1)
SvD
lördag 21 augusti 2010
Wikileaks Julian Assange blev Littorin 2
Så var det dags för nästa offentliga man att råka ut för den svenska vanan att anklaga folk för sexbrott i massmedia utan någon som helst stöddokumentation.
Som vanligt finns länk till originalinlägget på Aktivarum här.
Förra gången var det Aftonbladet som anklagade Littorin, nu är det Expressen som anklagar Wikileaks grundare Julian Assange för inte bara en utan två våldtäkter. Massmedia har som vanligt ingenting att rapportera utöver anklagelsen i sig.
Givetvis så delas internet upp i två lika korkade sidor. Nej-Sidan som hävdar det är en konspiration från CIA och Ja-sidan från hävdar att det förmodligen var makten som steg honom åt huvudet och fick honom att våldta tjejer.
Den enklaste förklaringen har bägge missat. Nämligen att det varken krävs våldtäkt eller konspiration i Sverige för att skada en man i offentlig position.
Allt som krävs är vår urspårade radikalfeminism i samarbete med pengasugna massmedia som glatt fyller samma funktion som toalettens väggar gjorde på lågstadiet i grundskolan.
Och innan nån invänder. Jo visst är det möjligt att det är en CIA konspiration och visst är det möjligt att han begått våldtäkt MEN för det första är en massa andra alternativ också möjliga och för det andra även om han begått sexuella övergrepp så ligger bevisbördan hos de som anklagar.
Det är en grundläggande rättsprincip här i landet att man är oskyldig tills man bevisats skyldig i domstol.
Uppenbarligen finns ett antal människor som glatt slänger den principen på soptippen bara de kan ta ideologiska poäng, alternativt sälja mer av någonting. Pengar och politik säljer inte bara ut forskning utan även rättssäkerheten.
Vilken färg på kuvertet som skall skickas till Assange vill Beatrice Ask nu ha? Lila skulle det vara för sexköp, skall misstanke om våldtäkt förläna kurvert färgade i turkos kanske?
SvD
SvD (1)
SvD (2)
DN
DN (1)
DN (2)
GP
Som vanligt finns länk till originalinlägget på Aktivarum här.
Förra gången var det Aftonbladet som anklagade Littorin, nu är det Expressen som anklagar Wikileaks grundare Julian Assange för inte bara en utan två våldtäkter. Massmedia har som vanligt ingenting att rapportera utöver anklagelsen i sig.
Givetvis så delas internet upp i två lika korkade sidor. Nej-Sidan som hävdar det är en konspiration från CIA och Ja-sidan från hävdar att det förmodligen var makten som steg honom åt huvudet och fick honom att våldta tjejer.
Den enklaste förklaringen har bägge missat. Nämligen att det varken krävs våldtäkt eller konspiration i Sverige för att skada en man i offentlig position.
Allt som krävs är vår urspårade radikalfeminism i samarbete med pengasugna massmedia som glatt fyller samma funktion som toalettens väggar gjorde på lågstadiet i grundskolan.
Och innan nån invänder. Jo visst är det möjligt att det är en CIA konspiration och visst är det möjligt att han begått våldtäkt MEN för det första är en massa andra alternativ också möjliga och för det andra även om han begått sexuella övergrepp så ligger bevisbördan hos de som anklagar.
Det är en grundläggande rättsprincip här i landet att man är oskyldig tills man bevisats skyldig i domstol.
Uppenbarligen finns ett antal människor som glatt slänger den principen på soptippen bara de kan ta ideologiska poäng, alternativt sälja mer av någonting. Pengar och politik säljer inte bara ut forskning utan även rättssäkerheten.
Vilken färg på kuvertet som skall skickas till Assange vill Beatrice Ask nu ha? Lila skulle det vara för sexköp, skall misstanke om våldtäkt förläna kurvert färgade i turkos kanske?
SvD
SvD (1)
SvD (2)
DN
DN (1)
DN (2)
GP
torsdag 19 augusti 2010
Varför marginaliseras svensk humaniora?
Tomas Forser är bekymrad över utvecklingen i det svenska utbildningsväsendet. Han besvaras av Bo Rothstein som anser forskarna själva skapat situationen.
En stor del av Forsers inlägg i Göteborgsposten handlar om analysen i fysikprofessorn Bo Sundqvists bok "Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument?" Sundqvist konstaterar att stora förändringar har skett i svenska högskolevärlden:
"Under det sena 1900-talet blev universitetet i Sverige ett massuniversitet. Nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000. Och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion."
Allt fler skall ha examen till samma kostnad. Kraven sänks för alla måste klara sig, annars så får skolorna mindre pengar.
"Kunskap måste säkras i en osäker och prövande process. Om inte blir det annars mest bara plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras." Sundqvist förespråkar en kollegial organisation där kritik, självkritik, prövning och diskussion är krav utan förbehåll och toppstyrning saknas.
Den idealbilden är det dock inte många som känner igen sig i idag. Seminariekulturen kännetecknas istället av missunnsamhet, rädslor och konformism. Som exempel på detta nämns Seminariet Samgenus kring Eva Lundgren med tillhörande stollerier utan belägg.
Bo Rothstein skriver i sitt svar till Forser att humanisterna pga dåliga utnämnande i vetenskapsrådet har sig själva att skylla.
I Göteborgsposten skriver Rothstein att han håller med om problemet som Forser presenterat men inte om de orsaker Forser anger. Rothstein menar att marginaliseringen sker eftersom svensk humaniora isolerat sig från omvärlden.
"Alla de problem som Forser listar som centrala för den humanistiska forskningen är i grunden universella. Samtidigt förefaller svensk humanistisk forskning vara den minst internationaliserade av samtliga vetenskapsgrenar"..." En inte obetydlig provinsialism råder vad jag kan se inom många områden."
Som exempel på varför humanioran marginaliseras nämner Rothstein Vetenskapsrådets (VR) inflytande över resurserna.
Han påpekar att VR är den viktigaste finansiären för humanistisk forskning, att de flesta som sitter i VR:s styrelse är valda av forskarsamhället och att VR är forskarsamhällets kanske viktigaste företrädare gentemot statsmakterna.
Sålunda är det märkligt att det humanistiska forskarsamhället 2 mandatperioder i rad väljer professor Lisbeth Larsson.
Rothstein ger tre exempel på hur Larssons åsikter krockar med humaniorans kunskapsideal.
*Hon anser att att det inte finns någon anledning för forskare att hävda rätten till autonomi eftersom de medel som finns ”har sin upprinnelse i politiska beslut” Det politiker bestämmer skall forskarna leverera enligt Larsson.
*Hon anser den samhälleliga nyttan skall styra prioriteringarna.Denna nytta skall inte avgöras av forskarna utan av politikern. Larssons motivering till detta är att ”vi genusforskare har staten att tacka för våra tjänster”
*Hon har även uttalat sig föraktfullt om vikten av internationell publicering. Symptomatiskt har hon själv ingen internationellt publicerad forskning. Rothstein kommenterar:
"Om det beror på att hon försökt men inte lyckats bli internationellt publicerad eller om hon aldrig ansett det värt att försöka vet jag inte."
Bo Rothstein summerar bilden av vad humanisterna i Sverige själva med utnämnandet vill åstadkomma.
"Den sammantagna bilden av humanisternas forskningspolitiska röst är således denna. Man önskar mera politisk direktstyrning av medel och tjänster och mindre inflytande från forskarsamhället."
Detta går förstås helt emot vad filosofen Hans Ruin skriver om språkforskaren Humboldts vision där förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra. Objektiv vetenskap och subjektiv bildning är ett ideal som enligt Ruin inte bara har retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för västvärldens utbildningspolitik.
Rothsteins summering av de svenska humanisternas i handling givna önskemål fortsätter.
Det är den av politikerna definierade nyttan som skall avgöra vad det ska forskas om (bilindustrin?), inte vad forskarsamhället anser relevant. Att bidra till den internationella utvecklingen av det egna ämnet är ointressant jämfört med den ovan provinsiellt definierade nyttan."
Man kan konstatera att Forser och Rothstein är eniga om problemet men där Forser fokuserar på marknadskrafternas inflytande så påpekar Rothstein att statens styrning i sammanhanget är att betrakta som en marknadskraft.
Det kanske mest intressanta i Rothsteins exempel är att vi åter ser hur genusvetenskapens hjärta hör hemma hos politiken, inte hos vetenskapen.
"Forskningens autonomi är till och med ett ”hinder för utvecklingen av nya områden”. I stället anser hon att politiker skall avgöra vem som får tjänster och anslag och varnar landets forskningspolitiker för att sätta någon tilltro till forskarsamhällets integritet."
Varför de humanistiska forskarna tillsätter en företrädare som Lisbeth Larsson som anser att forskarna skall ha mindre att säga till om eftersom politiker belönar genusvetenskapen vet bara de själva.
Men med avseende till humaniorans marginalisering konstaterarar Rothstein att som man bäddar får man ligga.
En annan som nyligen skrivit om hur politisk styrning påverkat situationen i den svenska universitetsvärlden är Svante Nycander. Vi återkommer till hans tankar om liberalismens ställning på högskolan i ett senare inlägg på Aktivarum
Aktivarum-länk för detta inlägg.
En stor del av Forsers inlägg i Göteborgsposten handlar om analysen i fysikprofessorn Bo Sundqvists bok "Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument?" Sundqvist konstaterar att stora förändringar har skett i svenska högskolevärlden:
"Under det sena 1900-talet blev universitetet i Sverige ett massuniversitet. Nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000. Och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion."
Allt fler skall ha examen till samma kostnad. Kraven sänks för alla måste klara sig, annars så får skolorna mindre pengar.
"Kunskap måste säkras i en osäker och prövande process. Om inte blir det annars mest bara plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras." Sundqvist förespråkar en kollegial organisation där kritik, självkritik, prövning och diskussion är krav utan förbehåll och toppstyrning saknas.
Den idealbilden är det dock inte många som känner igen sig i idag. Seminariekulturen kännetecknas istället av missunnsamhet, rädslor och konformism. Som exempel på detta nämns Seminariet Samgenus kring Eva Lundgren med tillhörande stollerier utan belägg.
Bo Rothstein skriver i sitt svar till Forser att humanisterna pga dåliga utnämnande i vetenskapsrådet har sig själva att skylla.
I Göteborgsposten skriver Rothstein att han håller med om problemet som Forser presenterat men inte om de orsaker Forser anger. Rothstein menar att marginaliseringen sker eftersom svensk humaniora isolerat sig från omvärlden.
"Alla de problem som Forser listar som centrala för den humanistiska forskningen är i grunden universella. Samtidigt förefaller svensk humanistisk forskning vara den minst internationaliserade av samtliga vetenskapsgrenar"..." En inte obetydlig provinsialism råder vad jag kan se inom många områden."
Som exempel på varför humanioran marginaliseras nämner Rothstein Vetenskapsrådets (VR) inflytande över resurserna.
Han påpekar att VR är den viktigaste finansiären för humanistisk forskning, att de flesta som sitter i VR:s styrelse är valda av forskarsamhället och att VR är forskarsamhällets kanske viktigaste företrädare gentemot statsmakterna.
Sålunda är det märkligt att det humanistiska forskarsamhället 2 mandatperioder i rad väljer professor Lisbeth Larsson.
Rothstein ger tre exempel på hur Larssons åsikter krockar med humaniorans kunskapsideal.
*Hon anser att att det inte finns någon anledning för forskare att hävda rätten till autonomi eftersom de medel som finns ”har sin upprinnelse i politiska beslut” Det politiker bestämmer skall forskarna leverera enligt Larsson.
*Hon anser den samhälleliga nyttan skall styra prioriteringarna.Denna nytta skall inte avgöras av forskarna utan av politikern. Larssons motivering till detta är att ”vi genusforskare har staten att tacka för våra tjänster”
*Hon har även uttalat sig föraktfullt om vikten av internationell publicering. Symptomatiskt har hon själv ingen internationellt publicerad forskning. Rothstein kommenterar:
"Om det beror på att hon försökt men inte lyckats bli internationellt publicerad eller om hon aldrig ansett det värt att försöka vet jag inte."
Bo Rothstein summerar bilden av vad humanisterna i Sverige själva med utnämnandet vill åstadkomma.
"Den sammantagna bilden av humanisternas forskningspolitiska röst är således denna. Man önskar mera politisk direktstyrning av medel och tjänster och mindre inflytande från forskarsamhället."
Detta går förstås helt emot vad filosofen Hans Ruin skriver om språkforskaren Humboldts vision där förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra. Objektiv vetenskap och subjektiv bildning är ett ideal som enligt Ruin inte bara har retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för västvärldens utbildningspolitik.
Rothsteins summering av de svenska humanisternas i handling givna önskemål fortsätter.
Det är den av politikerna definierade nyttan som skall avgöra vad det ska forskas om (bilindustrin?), inte vad forskarsamhället anser relevant. Att bidra till den internationella utvecklingen av det egna ämnet är ointressant jämfört med den ovan provinsiellt definierade nyttan."
Man kan konstatera att Forser och Rothstein är eniga om problemet men där Forser fokuserar på marknadskrafternas inflytande så påpekar Rothstein att statens styrning i sammanhanget är att betrakta som en marknadskraft.
Det kanske mest intressanta i Rothsteins exempel är att vi åter ser hur genusvetenskapens hjärta hör hemma hos politiken, inte hos vetenskapen.
"Forskningens autonomi är till och med ett ”hinder för utvecklingen av nya områden”. I stället anser hon att politiker skall avgöra vem som får tjänster och anslag och varnar landets forskningspolitiker för att sätta någon tilltro till forskarsamhällets integritet."
Varför de humanistiska forskarna tillsätter en företrädare som Lisbeth Larsson som anser att forskarna skall ha mindre att säga till om eftersom politiker belönar genusvetenskapen vet bara de själva.
Men med avseende till humaniorans marginalisering konstaterarar Rothstein att som man bäddar får man ligga.
En annan som nyligen skrivit om hur politisk styrning påverkat situationen i den svenska universitetsvärlden är Svante Nycander. Vi återkommer till hans tankar om liberalismens ställning på högskolan i ett senare inlägg på Aktivarum
Aktivarum-länk för detta inlägg.
onsdag 18 augusti 2010
Är religionskritiker som Bill Maher rasister?
Bill Maher är en amerikansk komiker som saknar respekt för religioner. I sin komedifilm Religulous så förkastar han såväl kristna som muslimer.
Som vanligt hittas originalet på bloggen Aktivarum
Rasism är utan tvekan ett stort problem i världen. Iden att en människa kan födas lägre värd är såväl felaktig som ovärdig ett demokratiskt samhälle. Dessutom så är rasism en självuppfyllande profetia. Behandlar man alla av en viss biologisk härstamning likadant så tvingas de anpassa sig efter detta för att överleva.
Ett exempel på en sådan grupp är judarna. Om fördomen finns idag att judar inte vill arbeta med vissa tyngre jobb (en åsikt som en judisk äldre kvinna uttrycker i dokumentärfilmen Defamation) så skall man komma ihåg att judar pga rasism i forna Europa inte fick utföra de jobben heller.
På samma sätt om personer med en viss hudfärg inte släpps in exempelvis på krogen, så kommer fördomen att de inte vill umgås med personer av annan sort än de själva att skapas. Sålunda skall vårt samhälle definitivt bekämpa rasism. Men detta betyder inte att det för den skull är ok att kalla vad som helst rasism för att det passar ens ideologiska önskemål.
Sålunda är det fullkomlig obegripligt det finns så många människor som inbillar sig det är rasistiskt att ha negativa åsikter om andra personers religiösa åsikter.
Bill Maher besöker det heliga landet.
Kan vi vara ärliga? Alltså riktigt ärliga. Bill Maher tycker islam kan fara och flyga. Skulle det betyde att han är rasist? Hur går det ihop med att han anser att kristendomen, judendomen, katolska kyrkan, mormonerna och scientologi också kan fara och flyga?
Jag ställer frågan med tanke på reaktionerna på vad departementssekreteraren Henrik Emilsson skrev för flera år sedan. Massmedia rapporterar han jämförde islam med nazism. Man kan tycka vad man vill om hans påstående men det är inte vad som kritiseras.
Det som framför allt diskuteras är om det är rimligt att göra en sådan jämförelse och huruvida regeringen kan sägas vara inblandad.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och integrationsminister Nyanko Sabuni (som Henriksson jobbar under) tar avstånd. Varför det? Som juridikbloggen påpekar är det ett helt onödigt ställningstagande. "Departementssekreteraren har, liksom vi alla, rätt att få yttra sig fritt. Man har rätt att få göra vad man vill på sin fritid. Man har rätt att få vara omdömeslös."
Enter pajasorganisationen Centrum mot Rasism som kräver Sabunis avgång. Som vanligt håller sig CMR borta från allting som ens liknar riktig rasism men tar varje chans att påföra rasismbegreppet på annat som glassar, historiska TinTin-album och religionskritik.
Kort sagt, Centrum mot Rasism och Mariam Osman Sherifay sysslar inte med antirasism överhuvudtaget. De säger bara så för att få inflytande.
Den politiska dimensionen är uppenbar hos jinge. Försvinner Sabuni nu? Undrar han och hänvisar till att folkpartiet besväras av rasistiska strömningar. Händelsen med Henrik Emilsson kommenteras med uttrycken "bruna åsikter", "acceptansen för främlingfientlighet" och "extrema åsikter"
Som påpekades i tidigare inlägg är problemet inställningen till Hets mot folkgrupp och dess tillhörande idiotlag. Istället för att diskutera huruvida Emilssons jämförelse är rätt eller fel så diskuterar man om man "hugaligen" ens kan tillåtas göra sådana jämförelser.
Paradoxen med detta tycks dock de allihop missat. Att förbjuda man diskuterar islam leder inte till att folk får en bättre och mer sanningsenlig bild av islam.
Tvärtom, förbjuder man diskussion så är det garanterat att fördomar härjar fritt. Om vi skall vara ärliga så är finns det en poäng med Emilssons uttalande. Nazism, Kommunism och Islam är mer eller mindre frivilligt valda idelogier. Ingenting man föds med.
I en politisk diskussion så ser jag religioner som samma sorts politiska system som alla andra politiska system. Bara med en annan och äldre motivering för hur reglerna för samhället ser ut. Nyare politik motiveras med vetenskaplig debatt, gammal politik motiveras med "för gud säger så"
På sin blogg så kommenterar Henrik Emilsson affären med följande klargörande:
"Det jag menade var att religion är som en ideologi och att det sker mycket ondska i religioners namn, liksom i andra ideologiers namn. Jag är anställd på Integrations- och jämställdhetsdepartementet som opolitisk tjänsteman sedan november 2008 och vill varken vara en del av den politiska debatten eller användas som en bricka i det politiska spelet."
Som vanligt hittas originalet på bloggen Aktivarum
Rasism är utan tvekan ett stort problem i världen. Iden att en människa kan födas lägre värd är såväl felaktig som ovärdig ett demokratiskt samhälle. Dessutom så är rasism en självuppfyllande profetia. Behandlar man alla av en viss biologisk härstamning likadant så tvingas de anpassa sig efter detta för att överleva.
Ett exempel på en sådan grupp är judarna. Om fördomen finns idag att judar inte vill arbeta med vissa tyngre jobb (en åsikt som en judisk äldre kvinna uttrycker i dokumentärfilmen Defamation) så skall man komma ihåg att judar pga rasism i forna Europa inte fick utföra de jobben heller.
På samma sätt om personer med en viss hudfärg inte släpps in exempelvis på krogen, så kommer fördomen att de inte vill umgås med personer av annan sort än de själva att skapas. Sålunda skall vårt samhälle definitivt bekämpa rasism. Men detta betyder inte att det för den skull är ok att kalla vad som helst rasism för att det passar ens ideologiska önskemål.
Sålunda är det fullkomlig obegripligt det finns så många människor som inbillar sig det är rasistiskt att ha negativa åsikter om andra personers religiösa åsikter.
Bill Maher besöker det heliga landet.
Kan vi vara ärliga? Alltså riktigt ärliga. Bill Maher tycker islam kan fara och flyga. Skulle det betyde att han är rasist? Hur går det ihop med att han anser att kristendomen, judendomen, katolska kyrkan, mormonerna och scientologi också kan fara och flyga?
Jag ställer frågan med tanke på reaktionerna på vad departementssekreteraren Henrik Emilsson skrev för flera år sedan. Massmedia rapporterar han jämförde islam med nazism. Man kan tycka vad man vill om hans påstående men det är inte vad som kritiseras.
Det som framför allt diskuteras är om det är rimligt att göra en sådan jämförelse och huruvida regeringen kan sägas vara inblandad.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och integrationsminister Nyanko Sabuni (som Henriksson jobbar under) tar avstånd. Varför det? Som juridikbloggen påpekar är det ett helt onödigt ställningstagande. "Departementssekreteraren har, liksom vi alla, rätt att få yttra sig fritt. Man har rätt att få göra vad man vill på sin fritid. Man har rätt att få vara omdömeslös."
Enter pajasorganisationen Centrum mot Rasism som kräver Sabunis avgång. Som vanligt håller sig CMR borta från allting som ens liknar riktig rasism men tar varje chans att påföra rasismbegreppet på annat som glassar, historiska TinTin-album och religionskritik.
Kort sagt, Centrum mot Rasism och Mariam Osman Sherifay sysslar inte med antirasism överhuvudtaget. De säger bara så för att få inflytande.
Den politiska dimensionen är uppenbar hos jinge. Försvinner Sabuni nu? Undrar han och hänvisar till att folkpartiet besväras av rasistiska strömningar. Händelsen med Henrik Emilsson kommenteras med uttrycken "bruna åsikter", "acceptansen för främlingfientlighet" och "extrema åsikter"
Som påpekades i tidigare inlägg är problemet inställningen till Hets mot folkgrupp och dess tillhörande idiotlag. Istället för att diskutera huruvida Emilssons jämförelse är rätt eller fel så diskuterar man om man "hugaligen" ens kan tillåtas göra sådana jämförelser.
Paradoxen med detta tycks dock de allihop missat. Att förbjuda man diskuterar islam leder inte till att folk får en bättre och mer sanningsenlig bild av islam.
Tvärtom, förbjuder man diskussion så är det garanterat att fördomar härjar fritt. Om vi skall vara ärliga så är finns det en poäng med Emilssons uttalande. Nazism, Kommunism och Islam är mer eller mindre frivilligt valda idelogier. Ingenting man föds med.
I en politisk diskussion så ser jag religioner som samma sorts politiska system som alla andra politiska system. Bara med en annan och äldre motivering för hur reglerna för samhället ser ut. Nyare politik motiveras med vetenskaplig debatt, gammal politik motiveras med "för gud säger så"
På sin blogg så kommenterar Henrik Emilsson affären med följande klargörande:
"Det jag menade var att religion är som en ideologi och att det sker mycket ondska i religioners namn, liksom i andra ideologiers namn. Jag är anställd på Integrations- och jämställdhetsdepartementet som opolitisk tjänsteman sedan november 2008 och vill varken vara en del av den politiska debatten eller användas som en bricka i det politiska spelet."
lördag 14 augusti 2010
Symboliska låtsasövergrepp mot symboliska låtsaspersoner
Det är år 2010 och jag skall skriva ett inlägg om symboliska låtsaspersoner som begår symboliska låtsasövergrepp. Man kan skämmas för mindre löjliga saker men detta är allvar.
Vi börjar med en enkel fråga: Om ett par 17-åringar har sex framför en övervakningskamera, fälls övervakaren för barnpornografi då? Om det är en kamera som ägs och sköts av staten vem blir då åtalad och straffad för innehavet?
Bakgrund: Ärligt talat förstod jag aldrig hur den symboliska låtsasvetenskapen lyckades komma in på universitetet då det är så uppenbart påhittat trams att endast en femåring kan låta sig luras tro på den. Men på senare år har jag förstått att det på den tiden inte fanns någon vetenskaplig vilja. Det handlade om politisk ideologi och den ansvariga gruppen sade helt enkelt vad f-- som helst som gav dem mer makt. De kallade sig radikaler.
Efter att dessa symbolikens krigare färdigutbildat sig i symbolisk ondska så gick de på jakt efter en lämplig motpart att basera sin maktgalenskap på. Det tog dem tre försök att hitta en grupp som folk kunde luras att tro var källan till världens ondska. Först försökte de med videovåld. De hade bitvis framgångar men de fick inte alls den mängd makt de ville ha av den debatten, Censur av symbolisk ondska var inte den "hit" de hoppats på. Idag finns knappast någon av dem kvar där.
Från låtsasvåld till låtsaspippande. Radikaler på jakt efter the big one
Nästa försök var föga förvånande porrindustrin. De mer kreativa av dem försökte associera porren till deras tidigare försök i videovåld. Sålunda byggde de sin makt på motstånd mot våldsporr. Som låter hemskt i ungefär fem sekunder - den tid det tar normalbegåvade att inse att ordet saknar officiell definition medan symbolikens krigare menar all porr de tycker verkar otrevlig.
Attackerna på porrindustrin var mer framgångsrika än attackerna på våldsamma actionfilmer men trots detta så började de snegla på andra sidan gräsmattan. De ville ha mer makt. De ville känna sig som de gudar som aktivist-lärare på universitetet fått dem att tro de var. De ville känna sig viktiga. Man brukar säga third-time is the charm och i detta fall stämmer det. För några år sedan så drog de slutsatsen att den stora makten finns i anti-trafficking och anti-barnporr.
Det är också där vi hittar de flesta av dem idag. Heligt övertygade om att de är gudar vars ord borde vara lag.
Det är med denna bakgrund i minnet man skall bedöma domen mot serieöversättaren och mangakännaren Simon Lundström. Äntligen har radikalerna från symboliska låtsasutbildningar hittat den källa till obegränsad makt de drömt om. Bara de kan inbilla folk att de skyddar stackars små försvarslösa barn så kommer ingen. INGEN att våga säga emot dem oavsett hur från vettet på alla cylindrar de är.
Det är med tungt hjärta man måste konstatera att något gått snett i huvudet på vissa politiker, jurister och psykologer. Domen mot Simon Lundström är inget mindre än en rättsskandal! Han dömdes för innehav av barnpornografi i form av avbildade seriefigurer i mangastil.
Seriefigurer ja! Ni hörde rätt.
Dvs en eller flera personer har på fullaste allvar suttit och hävdat sig med auktoritet kunna bedöma åldern på bilder tecknade i en stil där det inte går att säga någon ålder för precis allting är avsiktligt förvanskat hur som helst som ett särdrag i stilen där de enda auktoriteterna på någonting är personerna som tillhör stilen och utomståendes uttalanden är deras personliga påhitt.
Barnpornografidömde Simon Lundström berättar:
"Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst."
Ok så seriefigurer med silikonbröst är ok men seriefigurer som har små bröst är det inte? Vad tusan har det tagit åt åklagarmyndigheten? Inser de inte vrickat detta är? När Rolf Hillegren säger något klumpigt om våldtäkter skriker folk på avgång men att använda lagen som personligt mått på bröststorlek. Skäms stollar!
Domen är en grov kränkning mot alla barn som utsatts för riktiga övergrepp. Att jämställa det inträffade för att man har en djup övertygelse baserad på symbolisk låtsasvetenskap tar priset i både storhetsvansinne och galenskap. Om falska övergrepp innebär folk blir dömda vad skall då riktiga övergrepp leda till? Skall vi stena dem på torget för att signalera vilket av brotten som var värre?
För att citera ett riktigt offer för sexuella barnövergrepp
"Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur."
Dessutom verkar det som om ansvariga låter åsiktsorganisationen Ecpat diktera deras ställning. Ecpat tycker... Ecpat anser... Hur kan man bry sig? Ecpat är en organisation för samma sorts människor som velat förbjuda våldsamma filmer, rockmusik, rollspel, lajvande, och pang pang dataspel bland annat! Alltid med samma argument. Det är så farligt för barn, det är så farligt för barn!
-Ja det var ju hemskt: Kan ni bevisa det.
-(Ecpat representant): Ja, JAG anser det är så.
-Ok, hmmm men hur vore det med lite empirisk bevisning?
-(Argt tonläge)Stödjer du övergrepp mot barn? Hur kan en normalt funtad människa vara emot att man ger barn de skydd (vi anser) de behöver? Du är en hemsk människa!
Låt mig förklara vilken vetenskap som finns på området. Det finns inte en enda forskare som någonsin lyckats påvisa samband mellan riktiga övergrepp och symboliska låtsashandlingar som en låtsasexpert tolkar efter en hittepåinstruktion från en låtsasutbildning som i själva verket handlar om att betrakta personlig smakfråga som den smak ALLA människor skall tvingas ha.
Det är ingen nyhet att filmrecensioner ofta hyllar filmer som ingen gillar och sågar filmer som alla gillar. De flesta normalintelligenta människor inser därmed att filmvetenskap inte är någon vetenskap. Blir tråkig underhållning roligare för att experter på vilken smak som av vissa anses finare tycker den är bra?
Och apropå ingenting, var är antirasisterna när de för en gångs skull behövs? Domen är en solklar kulturimperialistisk kränkning av japansk kultur där svenska jurister och politiker säger att Svensk konstsmak är ok men japansk konstsmak är inte ok. Kan det bli mer etnocentristiskt än att förklara Manga som dålig och farlig utan den minsta tillstymmelse till bevis.
Ni som tror på deras låtsasvetenskap kanske borde fråga vilket av länderna som har mest problem med riktiga sexuella övergrepp. Japan som är fullt av låtsasövergrepp i tidningar, filmer och liknande eller Sverige som förbjuder den ena symboliska tramshandlingen efter den andra helt utan vetenskaplig grund. Gissa i vilket av länderna riktiga övergrepp är vanligast?
Det måste väl vara japan? Tänk vilka hemska signaler som sänds dagligen till japans befolkning. Det finns till och med en serie som heter Rapeman om en maskerad brottsbekämpare som våldtar kvinnliga missdådare. Tänk så hemskt. En sådan serie måste leda till.... Ingenting! Det är Sverige som har flest riktiga övergrepp för gissa vad? Folk tror inte det är ok att mörda katter bara för att de sett Tom överleva värsta tänkbara misshandel i en Tom & Jerry film (och har ni tänkt på att Jerry ser lite barnslig ut och saknar kläder? nästa måltavla för Ecpat kanske?)
Ärligt talat jag begriper inte varför jag behöver skriva detta inlägg. Det finns inga som helst empiriska belägg för att detta skyddar barn. Det finns inte tillstymmelse till bevis för att barn råkat illa ut pga att japan är fullt av våldtäktsporr och värre. För visst finns det i manga/anime massor av vidriga saker (bland förståss miljontals gånger mer icke-vidriga saker, och utan tydlig gräns)
Denna lag är inte till för barn. Den är till för helt galna vuxna människor med storhetsvansinne och lagen är rena terapi för dem och deras känslor. Äntligen får de utlopp för våta drömmar om att ge sig på vem som helst och hämnas för skolmobbingen på mellanstadiet 1960. Av de tio femton personer de hatade mest när de var små är det säkert minst en som faktiskt följer manga som de äntligen kan hämnas på.
Och om inte nån av de personer som mobbade dem när de var små faktiskt går att fälla så kan de ju alltid fälla någon som liknar nån av dem. Det går ju lika bra med symbolisk skuld som med äkta skuld. Ecpats inställning till barnpornografi påminner mest om Ku Klux Klans inställning till Svarta. Hittar de inte brottslingen så tar de första bästa svart person (de VET inte begått brott) och så lynchar de honom som symbolisk representant för den riktiga brottslingen.
Seriöst åklagarmyndigheten, hur kunde ni? Jag hoppas att rättsövergreppet åtgärdas ordentligt i hovrätten med ett fett skadestånd till Lundström - och för att bespara svenska folket ansvar för dylik idioti rekommenderar jag att skadeståndet för detta rättsövergrepp betalas av Ecpat och ansvariga politiker - ur egen ficka.
Jutitieminister Beatrice Ask som senast ville skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare (om hon gått förbi fd kollegan Littorin med lila kuvert förtäljer inte historien) är såklart en ivrig anhängare av teorin att detta är vad som är viktigt i livet (inte riktiga brott utan symbolisk fantiserad teori mot symboliska fantiserade brott) Hennes argument
"Man får inte kränka barn och barndom hur som helst."
Vad är det då som menas med barndom? Jo barndom är när inga barn kränks utan när de kränkta personerna är de vuxna som utnämner sig själva till barns försvarare utan några som helst belägg för att vad de gör har med barn att gör alls.
Argumentets totala brist på vetenskapliga belägg förtydligas av Rädda Barnens psykolog
-"Vi ser en risk att vi på något sätt vänjer oss vid att "så här kan det få vara." Då blir steget mellan en tecknad bild och verkligheten inte lika långt som jag hoppas att det är nu och som jag tycker att det ska vara, säger Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen."
Hängde ni med i svängarna. Rädda barnens psykolog ser (utan någon som helst redovisad orsak) en risk, för att vi på odefinierat sätt vänjer oss vid att det får vara så (han glömmer att bevisa detta redan har hänt i Japan, samt förklara vad som är fel med den japanska expertisen som missat alla övergrepp) Det är dock inte en risk för övergrepp han ser utan risken är att steget mellan tecknad bild och verklgheten blir mindre långt än han hoppas det är idag. (Han har alltså inget att jämföra med, vilket gör sakfrågan omöjlig att bedöma) och tycker det skall vara.
Han tycker det skall vara som det är - utan att ha en aning om hur det faktiskt är. Det kan alltså aldrig visa sig vara bättre än idag eller värre idag. För den enkla sanningen är att han inte har en aning om hur stort steget är idag ens.
Och detta klavertramp från samma sorts personer som tyckte Rolf Hillegren förtjänade sparken för uttalanden i media. De borde snarare ge sig själva sparken, Hillegren bevisades aldrig låta sina personliga åsikter - hur dumma de än nu var - påverka hans yrkesutövande i rättssalen. Här har stolliga personliga åsikter och personlig smak följt med in i rättssalen. Närmast overkligt.
Har vi nått vägs ände nu? Har vi äntligen upptäckt att radikalernas önskemål att förbjuda allt från rockmusik till seriefigurer är lika dumma som helt grundlösa? De säger vad som är bra för barn - men helt utan någon som helst bevisning för att ha en aning om vad som är bra för barn. Deras taktik är att visa äckliga filmer och bilder som skall chocka besökare och få dem att gå med på vad som helst bara för att slippa ser mer av skiten.
Men faktum kvarstår, vad som förbjudits och vad Ecpat visat är inte i närheten av samma saker. Att låtsasforskare hävdar man "symboliskt" kan låtsas det är samma saker av rädsla för symboliska låtsaeffekter ändrar inte det faktum att Japan har "problem" med symboliska låtsasvåldtäkter i serier, inte riktiga övergrepp.
Sanningen ändras inte oavsett hur mycket symboliska godtyckliga påhittade tolkningar och associationer som görs här. Vidare OM dessa serier hade nån som helst effekt hade det inte dröjt årtionden innan nån svensk politiker upptäckte dem, Då hade man upptäckt dem genom riktiga övergrepp. Men om det skall dröja till verkliga övergrepp innan svenska politiker uppmärksammar äckliga bilder och filmer inom mangakulturen.
Då kommer svenska politiker aldrig att märka den finns. Hur vore det om folk frågade sig varför Thailand är landet som är känt för riktiga övergrepp på barn när Japan är landet som är känt för att utsätta seriefigurer för vartenda övergrepp som man kan föreställa sig? Är det japaner som begår övergrepp mot barn i Thailand eller?
Detta är bara några av argumenten mot svenska politikers och juristers skamliga agerande i fråga. Det finns många fler men behövs det ens fler? Vad tycker ni? Skall lagen skydda barn eller vara till för överkänsliga vuxnas ambitioner och terapi?
Vi börjar med en enkel fråga: Om ett par 17-åringar har sex framför en övervakningskamera, fälls övervakaren för barnpornografi då? Om det är en kamera som ägs och sköts av staten vem blir då åtalad och straffad för innehavet?
Bakgrund: Ärligt talat förstod jag aldrig hur den symboliska låtsasvetenskapen lyckades komma in på universitetet då det är så uppenbart påhittat trams att endast en femåring kan låta sig luras tro på den. Men på senare år har jag förstått att det på den tiden inte fanns någon vetenskaplig vilja. Det handlade om politisk ideologi och den ansvariga gruppen sade helt enkelt vad f-- som helst som gav dem mer makt. De kallade sig radikaler.
Efter att dessa symbolikens krigare färdigutbildat sig i symbolisk ondska så gick de på jakt efter en lämplig motpart att basera sin maktgalenskap på. Det tog dem tre försök att hitta en grupp som folk kunde luras att tro var källan till världens ondska. Först försökte de med videovåld. De hade bitvis framgångar men de fick inte alls den mängd makt de ville ha av den debatten, Censur av symbolisk ondska var inte den "hit" de hoppats på. Idag finns knappast någon av dem kvar där.
Från låtsasvåld till låtsaspippande. Radikaler på jakt efter the big one
Nästa försök var föga förvånande porrindustrin. De mer kreativa av dem försökte associera porren till deras tidigare försök i videovåld. Sålunda byggde de sin makt på motstånd mot våldsporr. Som låter hemskt i ungefär fem sekunder - den tid det tar normalbegåvade att inse att ordet saknar officiell definition medan symbolikens krigare menar all porr de tycker verkar otrevlig.
Attackerna på porrindustrin var mer framgångsrika än attackerna på våldsamma actionfilmer men trots detta så började de snegla på andra sidan gräsmattan. De ville ha mer makt. De ville känna sig som de gudar som aktivist-lärare på universitetet fått dem att tro de var. De ville känna sig viktiga. Man brukar säga third-time is the charm och i detta fall stämmer det. För några år sedan så drog de slutsatsen att den stora makten finns i anti-trafficking och anti-barnporr.
Det är också där vi hittar de flesta av dem idag. Heligt övertygade om att de är gudar vars ord borde vara lag.
Det är med denna bakgrund i minnet man skall bedöma domen mot serieöversättaren och mangakännaren Simon Lundström. Äntligen har radikalerna från symboliska låtsasutbildningar hittat den källa till obegränsad makt de drömt om. Bara de kan inbilla folk att de skyddar stackars små försvarslösa barn så kommer ingen. INGEN att våga säga emot dem oavsett hur från vettet på alla cylindrar de är.
Det är med tungt hjärta man måste konstatera att något gått snett i huvudet på vissa politiker, jurister och psykologer. Domen mot Simon Lundström är inget mindre än en rättsskandal! Han dömdes för innehav av barnpornografi i form av avbildade seriefigurer i mangastil.
Seriefigurer ja! Ni hörde rätt.
Dvs en eller flera personer har på fullaste allvar suttit och hävdat sig med auktoritet kunna bedöma åldern på bilder tecknade i en stil där det inte går att säga någon ålder för precis allting är avsiktligt förvanskat hur som helst som ett särdrag i stilen där de enda auktoriteterna på någonting är personerna som tillhör stilen och utomståendes uttalanden är deras personliga påhitt.
Barnpornografidömde Simon Lundström berättar:
"Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst."
Ok så seriefigurer med silikonbröst är ok men seriefigurer som har små bröst är det inte? Vad tusan har det tagit åt åklagarmyndigheten? Inser de inte vrickat detta är? När Rolf Hillegren säger något klumpigt om våldtäkter skriker folk på avgång men att använda lagen som personligt mått på bröststorlek. Skäms stollar!
Domen är en grov kränkning mot alla barn som utsatts för riktiga övergrepp. Att jämställa det inträffade för att man har en djup övertygelse baserad på symbolisk låtsasvetenskap tar priset i både storhetsvansinne och galenskap. Om falska övergrepp innebär folk blir dömda vad skall då riktiga övergrepp leda till? Skall vi stena dem på torget för att signalera vilket av brotten som var värre?
För att citera ett riktigt offer för sexuella barnövergrepp
"Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur."
Dessutom verkar det som om ansvariga låter åsiktsorganisationen Ecpat diktera deras ställning. Ecpat tycker... Ecpat anser... Hur kan man bry sig? Ecpat är en organisation för samma sorts människor som velat förbjuda våldsamma filmer, rockmusik, rollspel, lajvande, och pang pang dataspel bland annat! Alltid med samma argument. Det är så farligt för barn, det är så farligt för barn!
-Ja det var ju hemskt: Kan ni bevisa det.
-(Ecpat representant): Ja, JAG anser det är så.
-Ok, hmmm men hur vore det med lite empirisk bevisning?
-(Argt tonläge)Stödjer du övergrepp mot barn? Hur kan en normalt funtad människa vara emot att man ger barn de skydd (vi anser) de behöver? Du är en hemsk människa!
Låt mig förklara vilken vetenskap som finns på området. Det finns inte en enda forskare som någonsin lyckats påvisa samband mellan riktiga övergrepp och symboliska låtsashandlingar som en låtsasexpert tolkar efter en hittepåinstruktion från en låtsasutbildning som i själva verket handlar om att betrakta personlig smakfråga som den smak ALLA människor skall tvingas ha.
Det är ingen nyhet att filmrecensioner ofta hyllar filmer som ingen gillar och sågar filmer som alla gillar. De flesta normalintelligenta människor inser därmed att filmvetenskap inte är någon vetenskap. Blir tråkig underhållning roligare för att experter på vilken smak som av vissa anses finare tycker den är bra?
Och apropå ingenting, var är antirasisterna när de för en gångs skull behövs? Domen är en solklar kulturimperialistisk kränkning av japansk kultur där svenska jurister och politiker säger att Svensk konstsmak är ok men japansk konstsmak är inte ok. Kan det bli mer etnocentristiskt än att förklara Manga som dålig och farlig utan den minsta tillstymmelse till bevis.
Ni som tror på deras låtsasvetenskap kanske borde fråga vilket av länderna som har mest problem med riktiga sexuella övergrepp. Japan som är fullt av låtsasövergrepp i tidningar, filmer och liknande eller Sverige som förbjuder den ena symboliska tramshandlingen efter den andra helt utan vetenskaplig grund. Gissa i vilket av länderna riktiga övergrepp är vanligast?
Det måste väl vara japan? Tänk vilka hemska signaler som sänds dagligen till japans befolkning. Det finns till och med en serie som heter Rapeman om en maskerad brottsbekämpare som våldtar kvinnliga missdådare. Tänk så hemskt. En sådan serie måste leda till.... Ingenting! Det är Sverige som har flest riktiga övergrepp för gissa vad? Folk tror inte det är ok att mörda katter bara för att de sett Tom överleva värsta tänkbara misshandel i en Tom & Jerry film (och har ni tänkt på att Jerry ser lite barnslig ut och saknar kläder? nästa måltavla för Ecpat kanske?)
Ärligt talat jag begriper inte varför jag behöver skriva detta inlägg. Det finns inga som helst empiriska belägg för att detta skyddar barn. Det finns inte tillstymmelse till bevis för att barn råkat illa ut pga att japan är fullt av våldtäktsporr och värre. För visst finns det i manga/anime massor av vidriga saker (bland förståss miljontals gånger mer icke-vidriga saker, och utan tydlig gräns)
Denna lag är inte till för barn. Den är till för helt galna vuxna människor med storhetsvansinne och lagen är rena terapi för dem och deras känslor. Äntligen får de utlopp för våta drömmar om att ge sig på vem som helst och hämnas för skolmobbingen på mellanstadiet 1960. Av de tio femton personer de hatade mest när de var små är det säkert minst en som faktiskt följer manga som de äntligen kan hämnas på.
Och om inte nån av de personer som mobbade dem när de var små faktiskt går att fälla så kan de ju alltid fälla någon som liknar nån av dem. Det går ju lika bra med symbolisk skuld som med äkta skuld. Ecpats inställning till barnpornografi påminner mest om Ku Klux Klans inställning till Svarta. Hittar de inte brottslingen så tar de första bästa svart person (de VET inte begått brott) och så lynchar de honom som symbolisk representant för den riktiga brottslingen.
Seriöst åklagarmyndigheten, hur kunde ni? Jag hoppas att rättsövergreppet åtgärdas ordentligt i hovrätten med ett fett skadestånd till Lundström - och för att bespara svenska folket ansvar för dylik idioti rekommenderar jag att skadeståndet för detta rättsövergrepp betalas av Ecpat och ansvariga politiker - ur egen ficka.
Jutitieminister Beatrice Ask som senast ville skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare (om hon gått förbi fd kollegan Littorin med lila kuvert förtäljer inte historien) är såklart en ivrig anhängare av teorin att detta är vad som är viktigt i livet (inte riktiga brott utan symbolisk fantiserad teori mot symboliska fantiserade brott) Hennes argument
"Man får inte kränka barn och barndom hur som helst."
Vad är det då som menas med barndom? Jo barndom är när inga barn kränks utan när de kränkta personerna är de vuxna som utnämner sig själva till barns försvarare utan några som helst belägg för att vad de gör har med barn att gör alls.
Argumentets totala brist på vetenskapliga belägg förtydligas av Rädda Barnens psykolog
-"Vi ser en risk att vi på något sätt vänjer oss vid att "så här kan det få vara." Då blir steget mellan en tecknad bild och verkligheten inte lika långt som jag hoppas att det är nu och som jag tycker att det ska vara, säger Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen."
Hängde ni med i svängarna. Rädda barnens psykolog ser (utan någon som helst redovisad orsak) en risk, för att vi på odefinierat sätt vänjer oss vid att det får vara så (han glömmer att bevisa detta redan har hänt i Japan, samt förklara vad som är fel med den japanska expertisen som missat alla övergrepp) Det är dock inte en risk för övergrepp han ser utan risken är att steget mellan tecknad bild och verklgheten blir mindre långt än han hoppas det är idag. (Han har alltså inget att jämföra med, vilket gör sakfrågan omöjlig att bedöma) och tycker det skall vara.
Han tycker det skall vara som det är - utan att ha en aning om hur det faktiskt är. Det kan alltså aldrig visa sig vara bättre än idag eller värre idag. För den enkla sanningen är att han inte har en aning om hur stort steget är idag ens.
Och detta klavertramp från samma sorts personer som tyckte Rolf Hillegren förtjänade sparken för uttalanden i media. De borde snarare ge sig själva sparken, Hillegren bevisades aldrig låta sina personliga åsikter - hur dumma de än nu var - påverka hans yrkesutövande i rättssalen. Här har stolliga personliga åsikter och personlig smak följt med in i rättssalen. Närmast overkligt.
Har vi nått vägs ände nu? Har vi äntligen upptäckt att radikalernas önskemål att förbjuda allt från rockmusik till seriefigurer är lika dumma som helt grundlösa? De säger vad som är bra för barn - men helt utan någon som helst bevisning för att ha en aning om vad som är bra för barn. Deras taktik är att visa äckliga filmer och bilder som skall chocka besökare och få dem att gå med på vad som helst bara för att slippa ser mer av skiten.
Men faktum kvarstår, vad som förbjudits och vad Ecpat visat är inte i närheten av samma saker. Att låtsasforskare hävdar man "symboliskt" kan låtsas det är samma saker av rädsla för symboliska låtsaeffekter ändrar inte det faktum att Japan har "problem" med symboliska låtsasvåldtäkter i serier, inte riktiga övergrepp.
Sanningen ändras inte oavsett hur mycket symboliska godtyckliga påhittade tolkningar och associationer som görs här. Vidare OM dessa serier hade nån som helst effekt hade det inte dröjt årtionden innan nån svensk politiker upptäckte dem, Då hade man upptäckt dem genom riktiga övergrepp. Men om det skall dröja till verkliga övergrepp innan svenska politiker uppmärksammar äckliga bilder och filmer inom mangakulturen.
Då kommer svenska politiker aldrig att märka den finns. Hur vore det om folk frågade sig varför Thailand är landet som är känt för riktiga övergrepp på barn när Japan är landet som är känt för att utsätta seriefigurer för vartenda övergrepp som man kan föreställa sig? Är det japaner som begår övergrepp mot barn i Thailand eller?
Detta är bara några av argumenten mot svenska politikers och juristers skamliga agerande i fråga. Det finns många fler men behövs det ens fler? Vad tycker ni? Skall lagen skydda barn eller vara till för överkänsliga vuxnas ambitioner och terapi?
torsdag 12 augusti 2010
Kvinnors kläder blir sexigare vid ägglossning
Så har patriarkatets forskare spridit skräck i den politiskt korrekta maktens korridorer igen.
Som vanligt finns originalinlägget på Aktivarum med fler länkar. (Denna blogg finns för originalinläggen länkas inte som de skall)
Vi har ju gång på gång fått lära oss att kvinnors klädval inte alls har att göra med huruvida de vill ha sex eller inte. Framför allt genusmedvetna människor använder ofta detta som argument mot kränkande frågor om kvinnors klädval vid oklara situationer.
Trots all denna enorma "kunskap" som berättar att någon koppling inte finns mellan kläder och sexlust så bestämde sig några forskare vid University of Minnesota att testa påståendet. Det visade sig enligt Expressen att kvinnor vid ägglossningen köper sexigare kläder.
Inte nog med det. Det visade sig även att klädvalet påverkades av den kvinnliga omgivningen.
"I studien fick kvinnor som var i olika skeden av menscykeln titta på bilder av andra kvinnor med varierande utseende. Sedan ombads de att välja ut kläder som de helst ville köpa.
Resultaten visade att de som hade ägglossning och som hade tittat på bilder av attraktiva kvinnor valde mer utmanande kläder än de som hade tittat på bilder av mindre attraktiva kvinnor."
Anders B Westin kommenterar humorn i det hela. "Ve och fasa. Kvinnor inklusive feminister styrs av evolutionära egenskaper såsom hormoner, fertilitet och flockbeteenden."
På Genusnytt undrar Pär Ström ironiskt: "Hur rimmar detta med det svenska beslutet om att könen är en social konstruktion?"
Kopplingen mellan kvinnors sexlust och deras klädstil är dock ingenting nytt för vetenskapen.
De österrikiska forkarna Karl Grammer, LeeAnn Renninger och Bettina Fischer visade redan 2004 i studien Disco clothing, female sexual motivation, and relationship status: Is she dressed to impress? att man kunde förutspå var någonstans en kvinna var fertilitetsmässigt på basis av hennes klädstil på krogen.
"The relationship between a female's clothing choice, sexual motivation, hormone levels, and partnership status (single or not single, partner present or not present) was analyzed in 351 females attending Austrian discotheques. We digitally analyzed clothing choice to determine the amount of skin display, sheerness, and clothing tightness. Participants self-reported sexual motivation, and we assessed estradiol and testosterone levels through saliva sampling"
Vilken var då de österrikiska forskarnas slutsats efter mätningar av kvinnornas hormonnivåer?
"Results show that females are aware of the social signal function of their clothing and that they in some cases alter their clothing style to match their courtship motivation. In particular, sheer clothing—although rare in the study—positively correlated with the motivation for sex. Hormone levels influenced clothing choice in many groups, with testosterone levels correlating positively with physique display."
Evolutionspsykologi beskriver alltså korrekta samband mellan beteende och hormoner, exakt de samband som genusvetenskap ideligen och ihärdigt förnekar. Genusvetenskapens funktion är alltså inte - som man kan tro av namnet - vetenskaplig utan rent politisk. Precis som Svante Nordin påpekade i radio på Filosofiska rummet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)