Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Fullkomligt grundlösa påståenden från genusfältet används som ursäkt för att det går dåligt för pojkar i skolan.
Det är Johan Wennström från SvD som på ledarredaktionens blogg skriver om "kriget mot pojkarna". Han rapporterar hur delegationen för jämställdhet DEJA har publicerat studier som påstås försöka besvara frågan. Han berättar dock även hur hjärnforskaren Martin Ingvar i sin analys om pojkkrisen sågar DEJAs förklaringsmodeller. Martin Ingvar har för övrigt även skrivit förordet till svenska upplagan av Steven Pinkers bok Ett oskrivet blad.
"Varför gör pojkar betydligt sämre ifrån sig i skolan än flickor? Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA, har nyligen publicerat några studier som försöker besvara den frågan. Man måste vara nöjd med att problemet under senare år har fått mer uppmärksamhet. Som Christina Hoff Sommers har beskrivit i boken The War Against Boys var det länge tabu att över huvud taget diskutera pojkarnas svagare akademiska prestationer i en lång rad ämnen."
Men låt oss tala klarspråk. Är det sant att DEJA överhuvudtaget har som uppgift att se till det går bättre för pojkarna i skolan? Snarare så har vi sett att DEJA anser det är flickorna som behöver hjälp att lyckas i skolan. Deras senaste fokus har legat på att kritisera skolans böcker just för att det saknas kvinnliga förebilder. Detta trots att det redan går överlägset bäst för flickorna i skolan vilket inte är en ny situation.
"Men man måste också, åtminstone i ett fall, kraftigt ifrågasätta de teorier som DEJA häpnadsväckande nog väljer att ge utrymme. Den amerikanske genusforskaren Michael Kimmel* förklarar den negativa trenden med att "de traditionella föreställningarna om manlighet består" i skolan."
Vad är då dessa traditionella föreställningar om manlighet? Det enkla svaret är att de är vad än genusteoretikerna själva säger att folk tycker/tror. Det finns ingen som helst vetenskaplig kontroll att vad som påstås på genusinstitutionerna är sant. Många politiker och andra tar helt enkelt för givet att om en person med hög akademisk titel påstår det måste det vara sant av den anledningen. De tar för givet forskare är objektiva. Läs om dessa tesers "sanning" hos Pelle Billing.
"För att lyckas i klassrummen måste pojkar fås att anamma feminismens "utkast till en ny barndom för pojkar och en manlighet som bygger på en böjelse för rättvisa, en förkärlek för jämlikhet, och ett uttryck för en bredare känslopalett".
Det är med andra ord den gamla filosofin lyd och tig som vi skall återvända till, dock endast för hälften av barnen denna gång.
Eller för att tala med Gloria Steinem: "Raise boys like we raise girls"." Endast så, tycks Kimmel mena, kan pojkar befria sig från en manlig mindset som håller tillbaka dem när flickor avancerar akademiskt och därmed komplicerar den manliga bilden av flickor som underordnade. Sådär håller det på. Men det är inte mycket till vetenskaplig hypotes, för det finns ingen empiri som stöder Kimmels påståenden. Det är ren spekulation."
Men om det inte finns någon vetenskaplig empiri som stödjer genusteoretikern Michael Kimmels påståenden att pojkar måste uppfostras som om de vore flickor, varifrån kommer då den slutsatsen? Och kan för övrigt skolans lärare och administratörer skylla på eleverna det inte går bra för dem? Vad är då lärarens ansvar i frågan att se till att eleverna har en för dem lämplig studiemiljö? Lärare och administratörer har fått betalt av barnens föräldrar för att utbilda dem. Är det utbildning att skylla på "manlig mindset"? Är det vad skolpersonalen fått betalt för?
"Och som så ofta inom den genusvetenskapliga forskarmiljön tar Kimmel saker och ting för givna utan att ange referenser till andra vetenskapliga arbeten eller någon seriös forskardiskussion. Här är bara ett exempel: "Låt oss tala klarspråk: Globalt har män alla fördelar – åtminstone vissa män i vissa länder!" Men alldeles bortsett från detta, är förslaget att ge pojkar "en ny barndom" och på så sätt få dem att bli mer som flickor respektlöst."
Det är intressant att man kallar det respektlöst. Vad hade man från samma håll kallat det om förslaget var att ge svarta en ny och vitare barndom? Jo något helt annat som vi kan se i transgenus. Som Tanja Bergkvist berättat så gäller hos genusvetarna något som kallas kritisk maktanalys av vita. Hon kommenterar: "Eftersom flertalet genusvetare än så länge också är har vit hudfärg så utgår jag ifrån att den kritiska maktanalysen också omfattar dem själva och deras verksamhet, allt annat vore ju hyckeri…" Kritisk vithetsanalys av dem själva får vi dock knappast så den förhoppningen får betraktas som ironisk.
"Som Christina Hoff Sommers skriver om pojkar: "They are just boys – and being a boy is not in itself a failing". Det måste till andra strategier för att stödja pojkarna i skolan. I hjärnforskaren Martin Ingvars analys* hittar man antydningar till just sådana mer realistiska och verksamma tillvägagångssätt. När man läser Ingvars text förbluffas man ännu mer över att DEJA, genom sin publicering, har gett legitimitet åt Michael Kimmels märkligheter. Här finns ingen politik utklädd till vetenskap utan tvärtom en klarsynthet som är grundad i riktig forskning."
Saken är ju den att Christina Hoff Sommers är filosof och skriver förhoppningsfull retorik. Den enkla sanningen är att det redan bevisligen finns gott om människor i USA och Sverige som anser att vara en pojke i sig är något fel. Förvånande är det inte heller med tanke på hur många statliga företrädare som explicit eller implicit bevisligen sprider budskapet det är pojkarna det är fel på. Kom ihåg att dessa personer är anställda offentligt. Vad blir budskapet när staten betalar någon som säger det är fel på pojkar? Budskapet blir att staten anser det är fel att vara pojke.
"Ingvar redogör för könsskillnader i bland annat mognadstakt och kognitiv funktion. Koncentrationsförmågan utvecklas exempelvis tidigare hos flickor. Och han fäster uppmärksamhet vid att eget arbete gynnar elever som utvecklas tidigare. När skolan i dag alltmer använder fritt val och eget arbete i undervisningen kan det alltså i första hand vara pojkarna som drabbas. Därmed skulle i alla fall en strategi kunna vara att minska inslaget av självständigt arbete, som redan missgynnar elever - av båda könen - som inte kommer från akademiska och studievana hem."
Martin Ingvar är inte den första som påpekat att den nuvarande svenska skolans idelogi kring utbildning gynnar de redan framgångsrika. Det har även etnologen Jonas Frykman. Vi avslutar med hans kommentar om värdegrundsskolan.
"Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik. Med sin extrema individorientering låser den eleverna vid deras ursprungsidentitet. De berövas leken med alternativa identiteter, dagens elevroll rymmer inget annat än att vara "sig själv". Det paradoxala är att denna individorientering, som syftar att tillvarata allas resurser, mest gynnar barn från bildade och så kallat resursstarka hem."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar