Vilken fotbollsanalys?

Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.

Skall man attackera det folkkära gäller det uppenbarligen att associera till rätt saker.

Det började med ett kort meddelande på messenger "Vad tycker du om Lena Anderssons fotbollsanalys?" frågade en kompis med bifogad DN-länk. Jag klickade för att ta reda på och döm om min förvåning när jag möts av rubriken Krigsidrott och kön.

Min första tanke är. Vad sjutton har detta med fotboll att göra? Jag fortsätter dock att läsa ut artikeln varvid min andra tanke är. Vilken fotbollsanalys? Eller rättare sagt vilken analys överhuvudtaget? Var är analysen någonstans? Jag ser utopiska politiska åsikter och rena klagomål däremot.

Lena Andersson verkar bygga argumentationen på att läsarna kan lika lite om fotboll som hon verkar kunna själv. Hon börjar med att göra en klassanalys på fotboll, fast utan några som helst data som grund för analysen. Läsaren förväntas helt enkelt vara naiv nog att förutsätta hon talar sanning, alternativt känna igen sig så att argument inte ens behövs.

En entusiastisk bloggare deklarerar "LENA ANDERSSON JAG ÄR KÄR I DIG!!!!!!!" och bevisar därmed att för vissa är fakta oviktigt, popularitet det enda av betydelse. Är du populär kan du skriva vad skräp som helst och det är då "sant" precis som Orwell berättade i romanen 1984 att sanningen är vad de med makt säger den är.

Det intressanta är då Lena Anderssons maktanalys. Enligt den är ju hon själv en av de där utsugarna. Skulle vad hon skriver vara korrekt, vad är hennes artikel då om inte ett försök att slå mynt på sämre lottades vedermödor? De där stackars fotbollsspelarna. Ur klassperspektiv är alltså fotbollspelarna "de goda"men med samma logik är hon själv den onda.

Men nu är ju fotboll populär och då negativismen är närmast religion hos tidningsjournalister har hon alltså fått jobbet att såga fotbollen, det som är framgångsrikt skall sågas av ingen annan anledning än framgången. Detta är inget nytt, bara en kopia på artikeln som sågade OS.

Då gäller det så klart att associera det som skall sågas till rätt saker också. Sålunda är det inte ett dugg förvånande att Lena Andersson kommer fram till att Fotbollen är dålig för den är en lagidrott och dessa lagidrotter anser hon är dåliga rentav hemska eftersom de har krigets förutsättningar (ett vi och dem) samt inte är feministiska.

Budskapet är alltså att fotbollen är dålig för den uppmuntrar till vi och dem samt för att den inte tillhör rätt "lag" i kriget utanför planen om vilken åsikt som är bäst (för sådant stämmer såklart inte på krigets förutsättningar "vi-dem", krig har att göra med sport men inte med politik - iaf om Lena "doublethink" Andersson får bestämma.

Orwell berättar i 1984 hur det i Oceania var viktigt att ha två åsikter som var i strid med varandra och tro på bägge så kallad Doublethink.

"De kollektiva krigsidrotterna befordrar inte bara underkastelse, utan ännu mer ett extremt särartstänkande i synen på kön. De är kort sagt antifeministiska."

Dvs de vägrar att underkasta sig den kollektiva feminismen. Lena Anderssons slår alla dumhetsrekord i argumentationell inkompetens. Hon radar upp två argument där det andra argumentet stödjer vad hennes första argument attackerar. Hon skulle nog kunna leva utan problem i Oceania också.

Som om inte detta vore nog får vi världens härligaste ad-hoc argument från henne i nästa stycke.

"Könsseparatism och patriarkal manlighetskultur hänger ihop och när varandra och genomsyrar dessa stora lagidrotter (liksom cykel som är en auktoritär lag­idrott i individuell förklädnad)."

Såg ni hur hon liksom bara slängde in Cykel av bara farten? En annan höjdare är ju nonsensbegrepp som "patriarkal manlighetskultur" Testa att skriva patriarkal invandrarkultur och se hur rasistiska ni känner er på en skala från 1-10. Man behöver inte ens transgenus för att se åt vilket håll det leder.

Nämligen till låtsasanalyser som är föga mer än fördomsfulla politiskt motiverade attacker.

"Machismon­ iscensätts och omhuldas konsekvent i kommentarer, attityder, supporterinställning, de kvinnliga utövarnas status i grenen och i partnerval. Krigaren måste efter striden få vila hos en väntande kvinna som målat dit och klätt på sig kvinnlighetens alla attribut. Inte minst för att ingen ska tro att han blivit bög där i sin enkönade miljö med mycket kroppskontakt."

När negativister kommer igång finns ingen gräns på vilka idiotier de desperat kan påstå för att dölja hålen i sina resonemang. Här försöker hon föra över sina egna fördomar om enkönade miljöer och kroppskontakt till motivering för kvinnligt sällskap. I Lena Anderssons fantasivärld finns bara en sak och allt annat ser hon som försök att dölja detta.

Under över alla under får vi faktiskt sedan en enda källa som inte är hon själv.

"Med tanke på deras inflytande över sinnena och samhället är de stora lagidrotternas kvinnosyn inte oskyldig. Ju mer man betonar särart och skillnader mellan grupper, desto lättare är det att rättfärdiga och vidmakthålla hierarkier mellan dem, framhåller sociologen Per Dannefjord vid Linnéuniversitetet."

Och då var vi åter tillbaka vid det enkla faktum att påståendena som görs om särart och skillnader visat sig vara rena lögner och att man skyddat dessa lögner genom att hota dem som frångår den åsikten med anklagelser om rasism, sexism och värre.

Nåväl det är inte bara här på Aktivarum som försöket att svartmåla fotboll genom att associera till manlighet och betoning av skillnader mellan könen uppmärksammats.

Som om dessa skillnader behövde betonas alls och inte var helt uppenbara. På ledarbloggen skriver Daniel Braw om den förskräckliga fotbollen. Medan vänsterfolk som Lena Andersson klagar på fotbollen som "metafor för krig" så klagar högerfolk i USA på att den är "socialistisk"

En annan som skriver om detta är Godhetskampen. "Att förnimmelsen av särart skulle främja möjligheten att upprätthålla hierarkier torde vara självklart. Om vi inte ser skillnader kan vi inte ha diskriminering. Självklart. Men, måste uppfattningen att skillnader existerar mellan män och kvinnor leda till diskriminering? Nej, det finns givetvis ingen sådan logisk följd."

Men detta handlar såklart heller inte om logik utan om journalisters och socialvetares ständiga ängslan över den onda människan.

En som kommenterat är Staffans blogg "Tänk om man alltid skulle behöva vara så politiskt korrekt som Lena Andersson. Alltid se klasskamper, könskrig, manliga hierarkier och allt annat oacceptabelt i allt som man betraktar."

Vi hittar även en analys av Anders B Westin "Vilka primala drifter vill mansflocken få ut av fotbollskriget? Funderar Lena! Avskilja sig från kvinnan svarar jag. Men Lena verkar inte förstå den evolutionära funktionen. Hon som annars brukar vara en av få kvinnliga logiklasers."

Här tror jag Westin har fel. Det handlar inte om att Lena inte förstår. Det handlar om att hon inte gillar vad hon ser.

Hennes "fråga" är egentligen ingen fråga. Bara ett taktiskt sätt att formulera kritiken. Lena eftersträvar inte förståelse. Hon eftersträvar lydnad och kontroll. Hennes metod är skam och skuldbeläggning helt enkelt för att det visat sig funka på ängsliga janterädda Svenssons.