Efter att ha löst problemet med Twingly så har det blivit onödigt att publicera hela inlägg här.
Däremot så kan det ju vara bra att ha länkar här ifall någon missat inläggen ifråga.
Könsmaktsordningen - en populär lögn del 1
Könsmaktsordningen - en populär lögn del 2
tisdag 12 oktober 2010
söndag 22 augusti 2010
Assangeaffären ledde till explosion hos social medier
Skägget i brevlådan! Så kan man kommentera den febrila aktiviteten som under lördagen skedde i massmedier och sociala medier.
Som vanligt hittar ni originalinlägget bättre länkat hos Aktivarum
Wikileaks grundare Julian Assange var först misstänkt för våldtäkt på två kvinnor, sedan anhållen i sin frånvaro, kanske kvar i Sverige, kanske inte, sedan visar det sig bara vara en våldtäkt och en ”liknande fast mindre grov händelse” som enligt uttalande i kvällspressen pekar på skev kvinnosyn.
Och det var endera kanske han som var en man som makten steg åt huvudet och det var endera en konspiration som Pentagon hade kokat ihop och CIA genomfört. Och svenska åklagarmyndigheten kallades nyttiga idioter som går USA:s ärenden. Och rätt vad det var så var anhållan hävd.
Och där sitter bloggare, skribenter och journalister och undrar ”Vad sjutton nu?” Skägget i brevlådan som sagt. Plötsligt var det ingenting!
Från världshändelse till världs-antiklimax. Man tycker nästan synd om tokfeministerna som spekulerade vilken kvinnosyn Assange kunde ha och ändå mer synd om foliehattarna som såg ett angrepp mot demokratin meddels den gamla spiontekniken honungsfälla.
Vad det egentligen handlade om var en kombination av okunskap hos alla om vad som är vad inom svenska rättsväsendet samt av Svenska offentlighetens ovana att tro det med sexbrott (men inga andra sorters brott) gäller en ny rättsprincip som kan sammanfattas ingen rök utan eld.
En anmälan är inte samma sak som ett åtal, en anhållan är inte samma sak som en skyldighetsförklaring. Polisen kan inte trolla fram lösningar.
När polisen får en anmälan om misstänkt brott så reagerar de på basis av den information polisen har. När massmedia får information om brottsmisstanke agerar de på basis av den information massmedia har. Men vad folk missar är att våldtäkt är precis som alla andra brott rent faktamässigt.
Dvs varken polisen eller massmedia vet mycket i början. Att allmänheten har ett mycket större behov att diskutera just sexbrott, eftersom det är ett skambrott med skamstraff, ger varken polisen eller massmedia mer kunskap när misstanken rör just det brottet. Det är samma som för alla andra brott.
Kort formulerat, marknadsprincipen om tillgång och efterfrågan gäller inte rättssystemet. Det finns inte mer information för att intresset är högre.
”Jag har själv varit med om det några gånger och det har då berott på att man grundat det första beslutet på knapphändiga uppgifter. Men sedan fått fram sådana omständigheter som gjort att man har ändrat sig. Jag tycker att det är hedervärt att man kan ändra sin ståndpunkt, eftersom en sådan här anklagelse drabbar personen i fråga mycket hårt.”
Leif Silbersky i DN angående att åklagaren häver anhållan. För ”foliehatt light” så kan det kommenteras att anhållan beslutades av jouråklagaren i Stockholm Maria Häljebo Kjellstrand medan avanhållan beslutades av chefsåklagare Eva Finné men det behöver såklart inte betyda någonting.
CBS News video
Sky News video
Sålunda handlar inte Assangeaffären främst om varken rättsväsendet eller massmedia. Den handlar om hur allmänheten reagerar på informationen från de bägge.
Aktivarum har aspirationen att hålla hög klass faktamässigt. Jag tycker vi lyckades någorlunda med detta igår även om vi rycktes med av den gigantiska hajpen av å ena sidan Julian Assange som person och av å andra sidan våldtäkt och likande sexkrim som brott.
Assangeaffären kan å ena sidan ses som ett exempel på hur radikalfeminism leder till vettlöshet så snart någon nämner ordet våldtäkt eller liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre källor.
Många överskattar kraftigt hur mycket av informationsflödet som är fakta och hur mycket som är i hög grad underhållning, infotainment.
Hos Aktivarum har vi en fördel i källkritik. Denna blogg är inte kommersiell varken via produkt eller via namnen hos de medverkande. Faktum är att antalet läsare, subscriptions endast blir en fråga om uppskattning för gott arbete. Ju fler läsare ju mer meningsfull känns tiden av research och skrivande.
Håller ni med om detta så skulle vi uppskatta om ni spred namnet Aktivarum eller, om ni har en egen webbplats, länkade hit. Ni behöver såklart inte göra det men vi blir glada och får mer energi att skriva och göra bra research om ni gör det för vi är bara människor.
Avslutningvis tackar vi för intresset. Fler besökte Aktivarum igår än det är som besökt oss på en enda dag sedan bloggen grundades/Erik
Vi hade alltså fler förstagångsbesökare igår än vi haft sedan inlägget angående OBE:s text om kvinnan. Den ökningen fick vi eftersom danska knuff-kopian 180 grader skrev om oss. Vi hade sålunda fler svenska förstagångsbesökare igår än vi haft sedan vi skrev om Göran Lindbergs dubbelliv.
Därmed kan vi konstatera att det finns många människor som inte bara är intresserade av kickar av underhållning och OMG-effekten av att massmedia pumpar ut den senaste polisanmälan. Många är intresserade av en diskussion med förutsättningen vi vill veta vad som är sant också. Toppen!
Och för övrigt är det ironiskt att just sanningen är vad Julian Assanges arbete med Wikileaks går ut på.
Han har kritiserat krig som underhållning. Det här inlägget kan sammanfattas som kritik av nyheter som underhållning. Inte minst när nyheterna rör saker som kan förstöra folks rykten och påverka dem negativt resten av livet. Ingen rök utan eld är en urdålig princip vid brottsmisstanke.
Det gäller dock inte bara Assanges anklagade våldtäkt, Littorins anklagade sexköp eller misstankar om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det gäller även stora häftiga teorier om konspirationer från Pentagon och sist men inte minst, det gäller även anmälan när den anklagade inte är en kändis.
Uppdatering: Först var det Assange som hängdes ut, nu försöker vissa göra samma sak med de som bär ansvar för anmälan.
Det tar visst aldrig slut. Nu har Flashbacks idoga skvaller gett resultat och spekulationerna om vilka kvinnor som var inblandade har nått bloggosfären. Det var väl bara en tidsfråga. Det var ju känt att det var kvinnor som kände varandra och som han träffat i arbetet.
Hur många personer som stämmer in på den beskrivningen finns det? Antagligen är alternativen inte särskilt många. Som väntat så beskrivs minst den ena av kvinnorna som en utpräglad feminist av politisk modell. Sålunda verkar vår första gissning att det handlade om radikalfeminism allt mer korrekt.
Här vill vi ordentligt poängtera att nedanstående endast rör sig om spekulationer och rykten.
Vissa på Flashback hävdar att det troligen är Amelia Andersdotter för Piratpartiet och Anna Ardin för SKS (Sveriges Kristna Socialdemokrater) som anmälde Julian Assange. Vi länkar till påståendena men passar på att påtala att det rör sig om rena gissningar som lika gärna kan vara helt felaktiga.
Det går inte i ett demokratiskt informationssamhälle att förhindra gissningar av den här sorten. Tvärtom så är vår taktik att släppa gissningarna fria så att det blir tydligt hur värdelösa de är utan belägg. Censur är fel väg att gå. Det om något har Julian Assanges arbete med Wikileaks visat oss.
Vi vet förstås inte om det är rätt person som utpekats av skvallret men genusinnehållet gör ändå en diskussion på ämnet relevant.
”Sexistiska studentsånger upprör”…”Uppsala studentkårs jämlikhetsansvariga Anna Ardin anser att texterna är kränkande och stereotypa:- Man vill bevara en inofficiell tradition och tror att detta är studentikost, därför förs sådana här texter vidare. Det är förstås väldigt negativt om man fortsätter att använda dem, säger hon.”
Innan hennes blogg stängdes för allmänheten såg det ut så här ”Våldtäkt en del av mäns makt”…”Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.” Om det är rätt person som utpekats är det skedda ingen överraskning. Ville hon göra upp med manlighet är sex med en australiensisk man knappast partilinjen.
DN
DN (1)
SvD
Som vanligt hittar ni originalinlägget bättre länkat hos Aktivarum
Wikileaks grundare Julian Assange var först misstänkt för våldtäkt på två kvinnor, sedan anhållen i sin frånvaro, kanske kvar i Sverige, kanske inte, sedan visar det sig bara vara en våldtäkt och en ”liknande fast mindre grov händelse” som enligt uttalande i kvällspressen pekar på skev kvinnosyn.
Och det var endera kanske han som var en man som makten steg åt huvudet och det var endera en konspiration som Pentagon hade kokat ihop och CIA genomfört. Och svenska åklagarmyndigheten kallades nyttiga idioter som går USA:s ärenden. Och rätt vad det var så var anhållan hävd.
Och där sitter bloggare, skribenter och journalister och undrar ”Vad sjutton nu?” Skägget i brevlådan som sagt. Plötsligt var det ingenting!
Från världshändelse till världs-antiklimax. Man tycker nästan synd om tokfeministerna som spekulerade vilken kvinnosyn Assange kunde ha och ändå mer synd om foliehattarna som såg ett angrepp mot demokratin meddels den gamla spiontekniken honungsfälla.
Vad det egentligen handlade om var en kombination av okunskap hos alla om vad som är vad inom svenska rättsväsendet samt av Svenska offentlighetens ovana att tro det med sexbrott (men inga andra sorters brott) gäller en ny rättsprincip som kan sammanfattas ingen rök utan eld.
En anmälan är inte samma sak som ett åtal, en anhållan är inte samma sak som en skyldighetsförklaring. Polisen kan inte trolla fram lösningar.
När polisen får en anmälan om misstänkt brott så reagerar de på basis av den information polisen har. När massmedia får information om brottsmisstanke agerar de på basis av den information massmedia har. Men vad folk missar är att våldtäkt är precis som alla andra brott rent faktamässigt.
Dvs varken polisen eller massmedia vet mycket i början. Att allmänheten har ett mycket större behov att diskutera just sexbrott, eftersom det är ett skambrott med skamstraff, ger varken polisen eller massmedia mer kunskap när misstanken rör just det brottet. Det är samma som för alla andra brott.
Kort formulerat, marknadsprincipen om tillgång och efterfrågan gäller inte rättssystemet. Det finns inte mer information för att intresset är högre.
”Jag har själv varit med om det några gånger och det har då berott på att man grundat det första beslutet på knapphändiga uppgifter. Men sedan fått fram sådana omständigheter som gjort att man har ändrat sig. Jag tycker att det är hedervärt att man kan ändra sin ståndpunkt, eftersom en sådan här anklagelse drabbar personen i fråga mycket hårt.”
Leif Silbersky i DN angående att åklagaren häver anhållan. För ”foliehatt light” så kan det kommenteras att anhållan beslutades av jouråklagaren i Stockholm Maria Häljebo Kjellstrand medan avanhållan beslutades av chefsåklagare Eva Finné men det behöver såklart inte betyda någonting.
CBS News video
Sky News video
Sålunda handlar inte Assangeaffären främst om varken rättsväsendet eller massmedia. Den handlar om hur allmänheten reagerar på informationen från de bägge.
Aktivarum har aspirationen att hålla hög klass faktamässigt. Jag tycker vi lyckades någorlunda med detta igår även om vi rycktes med av den gigantiska hajpen av å ena sidan Julian Assange som person och av å andra sidan våldtäkt och likande sexkrim som brott.
Assangeaffären kan å ena sidan ses som ett exempel på hur radikalfeminism leder till vettlöshet så snart någon nämner ordet våldtäkt eller liknande sexbrott. Å andra sidan kan också se den som ett exempel på grunden för vår kritik av relationssamhället. Dvs många sociala kontakter garanterar inte alls bättre källor.
Många överskattar kraftigt hur mycket av informationsflödet som är fakta och hur mycket som är i hög grad underhållning, infotainment.
Hos Aktivarum har vi en fördel i källkritik. Denna blogg är inte kommersiell varken via produkt eller via namnen hos de medverkande. Faktum är att antalet läsare, subscriptions endast blir en fråga om uppskattning för gott arbete. Ju fler läsare ju mer meningsfull känns tiden av research och skrivande.
Håller ni med om detta så skulle vi uppskatta om ni spred namnet Aktivarum eller, om ni har en egen webbplats, länkade hit. Ni behöver såklart inte göra det men vi blir glada och får mer energi att skriva och göra bra research om ni gör det för vi är bara människor.
Avslutningvis tackar vi för intresset. Fler besökte Aktivarum igår än det är som besökt oss på en enda dag sedan bloggen grundades/Erik
Vi hade alltså fler förstagångsbesökare igår än vi haft sedan inlägget angående OBE:s text om kvinnan. Den ökningen fick vi eftersom danska knuff-kopian 180 grader skrev om oss. Vi hade sålunda fler svenska förstagångsbesökare igår än vi haft sedan vi skrev om Göran Lindbergs dubbelliv.
Därmed kan vi konstatera att det finns många människor som inte bara är intresserade av kickar av underhållning och OMG-effekten av att massmedia pumpar ut den senaste polisanmälan. Många är intresserade av en diskussion med förutsättningen vi vill veta vad som är sant också. Toppen!
Och för övrigt är det ironiskt att just sanningen är vad Julian Assanges arbete med Wikileaks går ut på.
Han har kritiserat krig som underhållning. Det här inlägget kan sammanfattas som kritik av nyheter som underhållning. Inte minst när nyheterna rör saker som kan förstöra folks rykten och påverka dem negativt resten av livet. Ingen rök utan eld är en urdålig princip vid brottsmisstanke.
Det gäller dock inte bara Assanges anklagade våldtäkt, Littorins anklagade sexköp eller misstankar om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det gäller även stora häftiga teorier om konspirationer från Pentagon och sist men inte minst, det gäller även anmälan när den anklagade inte är en kändis.
Uppdatering: Först var det Assange som hängdes ut, nu försöker vissa göra samma sak med de som bär ansvar för anmälan.
Det tar visst aldrig slut. Nu har Flashbacks idoga skvaller gett resultat och spekulationerna om vilka kvinnor som var inblandade har nått bloggosfären. Det var väl bara en tidsfråga. Det var ju känt att det var kvinnor som kände varandra och som han träffat i arbetet.
Hur många personer som stämmer in på den beskrivningen finns det? Antagligen är alternativen inte särskilt många. Som väntat så beskrivs minst den ena av kvinnorna som en utpräglad feminist av politisk modell. Sålunda verkar vår första gissning att det handlade om radikalfeminism allt mer korrekt.
Här vill vi ordentligt poängtera att nedanstående endast rör sig om spekulationer och rykten.
Vissa på Flashback hävdar att det troligen är Amelia Andersdotter för Piratpartiet och Anna Ardin för SKS (Sveriges Kristna Socialdemokrater) som anmälde Julian Assange. Vi länkar till påståendena men passar på att påtala att det rör sig om rena gissningar som lika gärna kan vara helt felaktiga.
Det går inte i ett demokratiskt informationssamhälle att förhindra gissningar av den här sorten. Tvärtom så är vår taktik att släppa gissningarna fria så att det blir tydligt hur värdelösa de är utan belägg. Censur är fel väg att gå. Det om något har Julian Assanges arbete med Wikileaks visat oss.
Vi vet förstås inte om det är rätt person som utpekats av skvallret men genusinnehållet gör ändå en diskussion på ämnet relevant.
”Sexistiska studentsånger upprör”…”Uppsala studentkårs jämlikhetsansvariga Anna Ardin anser att texterna är kränkande och stereotypa:- Man vill bevara en inofficiell tradition och tror att detta är studentikost, därför förs sådana här texter vidare. Det är förstås väldigt negativt om man fortsätter att använda dem, säger hon.”
Innan hennes blogg stängdes för allmänheten såg det ut så här ”Våldtäkt en del av mäns makt”…”Det är dags att göra upp med manlighetsidealet.” Om det är rätt person som utpekats är det skedda ingen överraskning. Ville hon göra upp med manlighet är sex med en australiensisk man knappast partilinjen.
DN
DN (1)
SvD
lördag 21 augusti 2010
Wikileaks Julian Assange blev Littorin 2
Så var det dags för nästa offentliga man att råka ut för den svenska vanan att anklaga folk för sexbrott i massmedia utan någon som helst stöddokumentation.
Som vanligt finns länk till originalinlägget på Aktivarum här.
Förra gången var det Aftonbladet som anklagade Littorin, nu är det Expressen som anklagar Wikileaks grundare Julian Assange för inte bara en utan två våldtäkter. Massmedia har som vanligt ingenting att rapportera utöver anklagelsen i sig.
Givetvis så delas internet upp i två lika korkade sidor. Nej-Sidan som hävdar det är en konspiration från CIA och Ja-sidan från hävdar att det förmodligen var makten som steg honom åt huvudet och fick honom att våldta tjejer.
Den enklaste förklaringen har bägge missat. Nämligen att det varken krävs våldtäkt eller konspiration i Sverige för att skada en man i offentlig position.
Allt som krävs är vår urspårade radikalfeminism i samarbete med pengasugna massmedia som glatt fyller samma funktion som toalettens väggar gjorde på lågstadiet i grundskolan.
Och innan nån invänder. Jo visst är det möjligt att det är en CIA konspiration och visst är det möjligt att han begått våldtäkt MEN för det första är en massa andra alternativ också möjliga och för det andra även om han begått sexuella övergrepp så ligger bevisbördan hos de som anklagar.
Det är en grundläggande rättsprincip här i landet att man är oskyldig tills man bevisats skyldig i domstol.
Uppenbarligen finns ett antal människor som glatt slänger den principen på soptippen bara de kan ta ideologiska poäng, alternativt sälja mer av någonting. Pengar och politik säljer inte bara ut forskning utan även rättssäkerheten.
Vilken färg på kuvertet som skall skickas till Assange vill Beatrice Ask nu ha? Lila skulle det vara för sexköp, skall misstanke om våldtäkt förläna kurvert färgade i turkos kanske?
SvD
SvD (1)
SvD (2)
DN
DN (1)
DN (2)
GP
Som vanligt finns länk till originalinlägget på Aktivarum här.
Förra gången var det Aftonbladet som anklagade Littorin, nu är det Expressen som anklagar Wikileaks grundare Julian Assange för inte bara en utan två våldtäkter. Massmedia har som vanligt ingenting att rapportera utöver anklagelsen i sig.
Givetvis så delas internet upp i två lika korkade sidor. Nej-Sidan som hävdar det är en konspiration från CIA och Ja-sidan från hävdar att det förmodligen var makten som steg honom åt huvudet och fick honom att våldta tjejer.
Den enklaste förklaringen har bägge missat. Nämligen att det varken krävs våldtäkt eller konspiration i Sverige för att skada en man i offentlig position.
Allt som krävs är vår urspårade radikalfeminism i samarbete med pengasugna massmedia som glatt fyller samma funktion som toalettens väggar gjorde på lågstadiet i grundskolan.
Och innan nån invänder. Jo visst är det möjligt att det är en CIA konspiration och visst är det möjligt att han begått våldtäkt MEN för det första är en massa andra alternativ också möjliga och för det andra även om han begått sexuella övergrepp så ligger bevisbördan hos de som anklagar.
Det är en grundläggande rättsprincip här i landet att man är oskyldig tills man bevisats skyldig i domstol.
Uppenbarligen finns ett antal människor som glatt slänger den principen på soptippen bara de kan ta ideologiska poäng, alternativt sälja mer av någonting. Pengar och politik säljer inte bara ut forskning utan även rättssäkerheten.
Vilken färg på kuvertet som skall skickas till Assange vill Beatrice Ask nu ha? Lila skulle det vara för sexköp, skall misstanke om våldtäkt förläna kurvert färgade i turkos kanske?
SvD
SvD (1)
SvD (2)
DN
DN (1)
DN (2)
GP
torsdag 19 augusti 2010
Varför marginaliseras svensk humaniora?
Tomas Forser är bekymrad över utvecklingen i det svenska utbildningsväsendet. Han besvaras av Bo Rothstein som anser forskarna själva skapat situationen.
En stor del av Forsers inlägg i Göteborgsposten handlar om analysen i fysikprofessorn Bo Sundqvists bok "Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument?" Sundqvist konstaterar att stora förändringar har skett i svenska högskolevärlden:
"Under det sena 1900-talet blev universitetet i Sverige ett massuniversitet. Nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000. Och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion."
Allt fler skall ha examen till samma kostnad. Kraven sänks för alla måste klara sig, annars så får skolorna mindre pengar.
"Kunskap måste säkras i en osäker och prövande process. Om inte blir det annars mest bara plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras." Sundqvist förespråkar en kollegial organisation där kritik, självkritik, prövning och diskussion är krav utan förbehåll och toppstyrning saknas.
Den idealbilden är det dock inte många som känner igen sig i idag. Seminariekulturen kännetecknas istället av missunnsamhet, rädslor och konformism. Som exempel på detta nämns Seminariet Samgenus kring Eva Lundgren med tillhörande stollerier utan belägg.
Bo Rothstein skriver i sitt svar till Forser att humanisterna pga dåliga utnämnande i vetenskapsrådet har sig själva att skylla.
I Göteborgsposten skriver Rothstein att han håller med om problemet som Forser presenterat men inte om de orsaker Forser anger. Rothstein menar att marginaliseringen sker eftersom svensk humaniora isolerat sig från omvärlden.
"Alla de problem som Forser listar som centrala för den humanistiska forskningen är i grunden universella. Samtidigt förefaller svensk humanistisk forskning vara den minst internationaliserade av samtliga vetenskapsgrenar"..." En inte obetydlig provinsialism råder vad jag kan se inom många områden."
Som exempel på varför humanioran marginaliseras nämner Rothstein Vetenskapsrådets (VR) inflytande över resurserna.
Han påpekar att VR är den viktigaste finansiären för humanistisk forskning, att de flesta som sitter i VR:s styrelse är valda av forskarsamhället och att VR är forskarsamhällets kanske viktigaste företrädare gentemot statsmakterna.
Sålunda är det märkligt att det humanistiska forskarsamhället 2 mandatperioder i rad väljer professor Lisbeth Larsson.
Rothstein ger tre exempel på hur Larssons åsikter krockar med humaniorans kunskapsideal.
*Hon anser att att det inte finns någon anledning för forskare att hävda rätten till autonomi eftersom de medel som finns ”har sin upprinnelse i politiska beslut” Det politiker bestämmer skall forskarna leverera enligt Larsson.
*Hon anser den samhälleliga nyttan skall styra prioriteringarna.Denna nytta skall inte avgöras av forskarna utan av politikern. Larssons motivering till detta är att ”vi genusforskare har staten att tacka för våra tjänster”
*Hon har även uttalat sig föraktfullt om vikten av internationell publicering. Symptomatiskt har hon själv ingen internationellt publicerad forskning. Rothstein kommenterar:
"Om det beror på att hon försökt men inte lyckats bli internationellt publicerad eller om hon aldrig ansett det värt att försöka vet jag inte."
Bo Rothstein summerar bilden av vad humanisterna i Sverige själva med utnämnandet vill åstadkomma.
"Den sammantagna bilden av humanisternas forskningspolitiska röst är således denna. Man önskar mera politisk direktstyrning av medel och tjänster och mindre inflytande från forskarsamhället."
Detta går förstås helt emot vad filosofen Hans Ruin skriver om språkforskaren Humboldts vision där förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra. Objektiv vetenskap och subjektiv bildning är ett ideal som enligt Ruin inte bara har retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för västvärldens utbildningspolitik.
Rothsteins summering av de svenska humanisternas i handling givna önskemål fortsätter.
Det är den av politikerna definierade nyttan som skall avgöra vad det ska forskas om (bilindustrin?), inte vad forskarsamhället anser relevant. Att bidra till den internationella utvecklingen av det egna ämnet är ointressant jämfört med den ovan provinsiellt definierade nyttan."
Man kan konstatera att Forser och Rothstein är eniga om problemet men där Forser fokuserar på marknadskrafternas inflytande så påpekar Rothstein att statens styrning i sammanhanget är att betrakta som en marknadskraft.
Det kanske mest intressanta i Rothsteins exempel är att vi åter ser hur genusvetenskapens hjärta hör hemma hos politiken, inte hos vetenskapen.
"Forskningens autonomi är till och med ett ”hinder för utvecklingen av nya områden”. I stället anser hon att politiker skall avgöra vem som får tjänster och anslag och varnar landets forskningspolitiker för att sätta någon tilltro till forskarsamhällets integritet."
Varför de humanistiska forskarna tillsätter en företrädare som Lisbeth Larsson som anser att forskarna skall ha mindre att säga till om eftersom politiker belönar genusvetenskapen vet bara de själva.
Men med avseende till humaniorans marginalisering konstaterarar Rothstein att som man bäddar får man ligga.
En annan som nyligen skrivit om hur politisk styrning påverkat situationen i den svenska universitetsvärlden är Svante Nycander. Vi återkommer till hans tankar om liberalismens ställning på högskolan i ett senare inlägg på Aktivarum
Aktivarum-länk för detta inlägg.
En stor del av Forsers inlägg i Göteborgsposten handlar om analysen i fysikprofessorn Bo Sundqvists bok "Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument?" Sundqvist konstaterar att stora förändringar har skett i svenska högskolevärlden:
"Under det sena 1900-talet blev universitetet i Sverige ett massuniversitet. Nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000. Och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion."
Allt fler skall ha examen till samma kostnad. Kraven sänks för alla måste klara sig, annars så får skolorna mindre pengar.
"Kunskap måste säkras i en osäker och prövande process. Om inte blir det annars mest bara plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras." Sundqvist förespråkar en kollegial organisation där kritik, självkritik, prövning och diskussion är krav utan förbehåll och toppstyrning saknas.
Den idealbilden är det dock inte många som känner igen sig i idag. Seminariekulturen kännetecknas istället av missunnsamhet, rädslor och konformism. Som exempel på detta nämns Seminariet Samgenus kring Eva Lundgren med tillhörande stollerier utan belägg.
Bo Rothstein skriver i sitt svar till Forser att humanisterna pga dåliga utnämnande i vetenskapsrådet har sig själva att skylla.
I Göteborgsposten skriver Rothstein att han håller med om problemet som Forser presenterat men inte om de orsaker Forser anger. Rothstein menar att marginaliseringen sker eftersom svensk humaniora isolerat sig från omvärlden.
"Alla de problem som Forser listar som centrala för den humanistiska forskningen är i grunden universella. Samtidigt förefaller svensk humanistisk forskning vara den minst internationaliserade av samtliga vetenskapsgrenar"..." En inte obetydlig provinsialism råder vad jag kan se inom många områden."
Som exempel på varför humanioran marginaliseras nämner Rothstein Vetenskapsrådets (VR) inflytande över resurserna.
Han påpekar att VR är den viktigaste finansiären för humanistisk forskning, att de flesta som sitter i VR:s styrelse är valda av forskarsamhället och att VR är forskarsamhällets kanske viktigaste företrädare gentemot statsmakterna.
Sålunda är det märkligt att det humanistiska forskarsamhället 2 mandatperioder i rad väljer professor Lisbeth Larsson.
Rothstein ger tre exempel på hur Larssons åsikter krockar med humaniorans kunskapsideal.
*Hon anser att att det inte finns någon anledning för forskare att hävda rätten till autonomi eftersom de medel som finns ”har sin upprinnelse i politiska beslut” Det politiker bestämmer skall forskarna leverera enligt Larsson.
*Hon anser den samhälleliga nyttan skall styra prioriteringarna.Denna nytta skall inte avgöras av forskarna utan av politikern. Larssons motivering till detta är att ”vi genusforskare har staten att tacka för våra tjänster”
*Hon har även uttalat sig föraktfullt om vikten av internationell publicering. Symptomatiskt har hon själv ingen internationellt publicerad forskning. Rothstein kommenterar:
"Om det beror på att hon försökt men inte lyckats bli internationellt publicerad eller om hon aldrig ansett det värt att försöka vet jag inte."
Bo Rothstein summerar bilden av vad humanisterna i Sverige själva med utnämnandet vill åstadkomma.
"Den sammantagna bilden av humanisternas forskningspolitiska röst är således denna. Man önskar mera politisk direktstyrning av medel och tjänster och mindre inflytande från forskarsamhället."
Detta går förstås helt emot vad filosofen Hans Ruin skriver om språkforskaren Humboldts vision där förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra. Objektiv vetenskap och subjektiv bildning är ett ideal som enligt Ruin inte bara har retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för västvärldens utbildningspolitik.
Rothsteins summering av de svenska humanisternas i handling givna önskemål fortsätter.
Det är den av politikerna definierade nyttan som skall avgöra vad det ska forskas om (bilindustrin?), inte vad forskarsamhället anser relevant. Att bidra till den internationella utvecklingen av det egna ämnet är ointressant jämfört med den ovan provinsiellt definierade nyttan."
Man kan konstatera att Forser och Rothstein är eniga om problemet men där Forser fokuserar på marknadskrafternas inflytande så påpekar Rothstein att statens styrning i sammanhanget är att betrakta som en marknadskraft.
Det kanske mest intressanta i Rothsteins exempel är att vi åter ser hur genusvetenskapens hjärta hör hemma hos politiken, inte hos vetenskapen.
"Forskningens autonomi är till och med ett ”hinder för utvecklingen av nya områden”. I stället anser hon att politiker skall avgöra vem som får tjänster och anslag och varnar landets forskningspolitiker för att sätta någon tilltro till forskarsamhällets integritet."
Varför de humanistiska forskarna tillsätter en företrädare som Lisbeth Larsson som anser att forskarna skall ha mindre att säga till om eftersom politiker belönar genusvetenskapen vet bara de själva.
Men med avseende till humaniorans marginalisering konstaterarar Rothstein att som man bäddar får man ligga.
En annan som nyligen skrivit om hur politisk styrning påverkat situationen i den svenska universitetsvärlden är Svante Nycander. Vi återkommer till hans tankar om liberalismens ställning på högskolan i ett senare inlägg på Aktivarum
Aktivarum-länk för detta inlägg.
onsdag 18 augusti 2010
Är religionskritiker som Bill Maher rasister?
Bill Maher är en amerikansk komiker som saknar respekt för religioner. I sin komedifilm Religulous så förkastar han såväl kristna som muslimer.
Som vanligt hittas originalet på bloggen Aktivarum
Rasism är utan tvekan ett stort problem i världen. Iden att en människa kan födas lägre värd är såväl felaktig som ovärdig ett demokratiskt samhälle. Dessutom så är rasism en självuppfyllande profetia. Behandlar man alla av en viss biologisk härstamning likadant så tvingas de anpassa sig efter detta för att överleva.
Ett exempel på en sådan grupp är judarna. Om fördomen finns idag att judar inte vill arbeta med vissa tyngre jobb (en åsikt som en judisk äldre kvinna uttrycker i dokumentärfilmen Defamation) så skall man komma ihåg att judar pga rasism i forna Europa inte fick utföra de jobben heller.
På samma sätt om personer med en viss hudfärg inte släpps in exempelvis på krogen, så kommer fördomen att de inte vill umgås med personer av annan sort än de själva att skapas. Sålunda skall vårt samhälle definitivt bekämpa rasism. Men detta betyder inte att det för den skull är ok att kalla vad som helst rasism för att det passar ens ideologiska önskemål.
Sålunda är det fullkomlig obegripligt det finns så många människor som inbillar sig det är rasistiskt att ha negativa åsikter om andra personers religiösa åsikter.
Bill Maher besöker det heliga landet.
Kan vi vara ärliga? Alltså riktigt ärliga. Bill Maher tycker islam kan fara och flyga. Skulle det betyde att han är rasist? Hur går det ihop med att han anser att kristendomen, judendomen, katolska kyrkan, mormonerna och scientologi också kan fara och flyga?
Jag ställer frågan med tanke på reaktionerna på vad departementssekreteraren Henrik Emilsson skrev för flera år sedan. Massmedia rapporterar han jämförde islam med nazism. Man kan tycka vad man vill om hans påstående men det är inte vad som kritiseras.
Det som framför allt diskuteras är om det är rimligt att göra en sådan jämförelse och huruvida regeringen kan sägas vara inblandad.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och integrationsminister Nyanko Sabuni (som Henriksson jobbar under) tar avstånd. Varför det? Som juridikbloggen påpekar är det ett helt onödigt ställningstagande. "Departementssekreteraren har, liksom vi alla, rätt att få yttra sig fritt. Man har rätt att få göra vad man vill på sin fritid. Man har rätt att få vara omdömeslös."
Enter pajasorganisationen Centrum mot Rasism som kräver Sabunis avgång. Som vanligt håller sig CMR borta från allting som ens liknar riktig rasism men tar varje chans att påföra rasismbegreppet på annat som glassar, historiska TinTin-album och religionskritik.
Kort sagt, Centrum mot Rasism och Mariam Osman Sherifay sysslar inte med antirasism överhuvudtaget. De säger bara så för att få inflytande.
Den politiska dimensionen är uppenbar hos jinge. Försvinner Sabuni nu? Undrar han och hänvisar till att folkpartiet besväras av rasistiska strömningar. Händelsen med Henrik Emilsson kommenteras med uttrycken "bruna åsikter", "acceptansen för främlingfientlighet" och "extrema åsikter"
Som påpekades i tidigare inlägg är problemet inställningen till Hets mot folkgrupp och dess tillhörande idiotlag. Istället för att diskutera huruvida Emilssons jämförelse är rätt eller fel så diskuterar man om man "hugaligen" ens kan tillåtas göra sådana jämförelser.
Paradoxen med detta tycks dock de allihop missat. Att förbjuda man diskuterar islam leder inte till att folk får en bättre och mer sanningsenlig bild av islam.
Tvärtom, förbjuder man diskussion så är det garanterat att fördomar härjar fritt. Om vi skall vara ärliga så är finns det en poäng med Emilssons uttalande. Nazism, Kommunism och Islam är mer eller mindre frivilligt valda idelogier. Ingenting man föds med.
I en politisk diskussion så ser jag religioner som samma sorts politiska system som alla andra politiska system. Bara med en annan och äldre motivering för hur reglerna för samhället ser ut. Nyare politik motiveras med vetenskaplig debatt, gammal politik motiveras med "för gud säger så"
På sin blogg så kommenterar Henrik Emilsson affären med följande klargörande:
"Det jag menade var att religion är som en ideologi och att det sker mycket ondska i religioners namn, liksom i andra ideologiers namn. Jag är anställd på Integrations- och jämställdhetsdepartementet som opolitisk tjänsteman sedan november 2008 och vill varken vara en del av den politiska debatten eller användas som en bricka i det politiska spelet."
Som vanligt hittas originalet på bloggen Aktivarum
Rasism är utan tvekan ett stort problem i världen. Iden att en människa kan födas lägre värd är såväl felaktig som ovärdig ett demokratiskt samhälle. Dessutom så är rasism en självuppfyllande profetia. Behandlar man alla av en viss biologisk härstamning likadant så tvingas de anpassa sig efter detta för att överleva.
Ett exempel på en sådan grupp är judarna. Om fördomen finns idag att judar inte vill arbeta med vissa tyngre jobb (en åsikt som en judisk äldre kvinna uttrycker i dokumentärfilmen Defamation) så skall man komma ihåg att judar pga rasism i forna Europa inte fick utföra de jobben heller.
På samma sätt om personer med en viss hudfärg inte släpps in exempelvis på krogen, så kommer fördomen att de inte vill umgås med personer av annan sort än de själva att skapas. Sålunda skall vårt samhälle definitivt bekämpa rasism. Men detta betyder inte att det för den skull är ok att kalla vad som helst rasism för att det passar ens ideologiska önskemål.
Sålunda är det fullkomlig obegripligt det finns så många människor som inbillar sig det är rasistiskt att ha negativa åsikter om andra personers religiösa åsikter.
Bill Maher besöker det heliga landet.
Kan vi vara ärliga? Alltså riktigt ärliga. Bill Maher tycker islam kan fara och flyga. Skulle det betyde att han är rasist? Hur går det ihop med att han anser att kristendomen, judendomen, katolska kyrkan, mormonerna och scientologi också kan fara och flyga?
Jag ställer frågan med tanke på reaktionerna på vad departementssekreteraren Henrik Emilsson skrev för flera år sedan. Massmedia rapporterar han jämförde islam med nazism. Man kan tycka vad man vill om hans påstående men det är inte vad som kritiseras.
Det som framför allt diskuteras är om det är rimligt att göra en sådan jämförelse och huruvida regeringen kan sägas vara inblandad.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och integrationsminister Nyanko Sabuni (som Henriksson jobbar under) tar avstånd. Varför det? Som juridikbloggen påpekar är det ett helt onödigt ställningstagande. "Departementssekreteraren har, liksom vi alla, rätt att få yttra sig fritt. Man har rätt att få göra vad man vill på sin fritid. Man har rätt att få vara omdömeslös."
Enter pajasorganisationen Centrum mot Rasism som kräver Sabunis avgång. Som vanligt håller sig CMR borta från allting som ens liknar riktig rasism men tar varje chans att påföra rasismbegreppet på annat som glassar, historiska TinTin-album och religionskritik.
Kort sagt, Centrum mot Rasism och Mariam Osman Sherifay sysslar inte med antirasism överhuvudtaget. De säger bara så för att få inflytande.
Den politiska dimensionen är uppenbar hos jinge. Försvinner Sabuni nu? Undrar han och hänvisar till att folkpartiet besväras av rasistiska strömningar. Händelsen med Henrik Emilsson kommenteras med uttrycken "bruna åsikter", "acceptansen för främlingfientlighet" och "extrema åsikter"
Som påpekades i tidigare inlägg är problemet inställningen till Hets mot folkgrupp och dess tillhörande idiotlag. Istället för att diskutera huruvida Emilssons jämförelse är rätt eller fel så diskuterar man om man "hugaligen" ens kan tillåtas göra sådana jämförelser.
Paradoxen med detta tycks dock de allihop missat. Att förbjuda man diskuterar islam leder inte till att folk får en bättre och mer sanningsenlig bild av islam.
Tvärtom, förbjuder man diskussion så är det garanterat att fördomar härjar fritt. Om vi skall vara ärliga så är finns det en poäng med Emilssons uttalande. Nazism, Kommunism och Islam är mer eller mindre frivilligt valda idelogier. Ingenting man föds med.
I en politisk diskussion så ser jag religioner som samma sorts politiska system som alla andra politiska system. Bara med en annan och äldre motivering för hur reglerna för samhället ser ut. Nyare politik motiveras med vetenskaplig debatt, gammal politik motiveras med "för gud säger så"
På sin blogg så kommenterar Henrik Emilsson affären med följande klargörande:
"Det jag menade var att religion är som en ideologi och att det sker mycket ondska i religioners namn, liksom i andra ideologiers namn. Jag är anställd på Integrations- och jämställdhetsdepartementet som opolitisk tjänsteman sedan november 2008 och vill varken vara en del av den politiska debatten eller användas som en bricka i det politiska spelet."
lördag 14 augusti 2010
Symboliska låtsasövergrepp mot symboliska låtsaspersoner
Det är år 2010 och jag skall skriva ett inlägg om symboliska låtsaspersoner som begår symboliska låtsasövergrepp. Man kan skämmas för mindre löjliga saker men detta är allvar.
Vi börjar med en enkel fråga: Om ett par 17-åringar har sex framför en övervakningskamera, fälls övervakaren för barnpornografi då? Om det är en kamera som ägs och sköts av staten vem blir då åtalad och straffad för innehavet?
Bakgrund: Ärligt talat förstod jag aldrig hur den symboliska låtsasvetenskapen lyckades komma in på universitetet då det är så uppenbart påhittat trams att endast en femåring kan låta sig luras tro på den. Men på senare år har jag förstått att det på den tiden inte fanns någon vetenskaplig vilja. Det handlade om politisk ideologi och den ansvariga gruppen sade helt enkelt vad f-- som helst som gav dem mer makt. De kallade sig radikaler.
Efter att dessa symbolikens krigare färdigutbildat sig i symbolisk ondska så gick de på jakt efter en lämplig motpart att basera sin maktgalenskap på. Det tog dem tre försök att hitta en grupp som folk kunde luras att tro var källan till världens ondska. Först försökte de med videovåld. De hade bitvis framgångar men de fick inte alls den mängd makt de ville ha av den debatten, Censur av symbolisk ondska var inte den "hit" de hoppats på. Idag finns knappast någon av dem kvar där.
Från låtsasvåld till låtsaspippande. Radikaler på jakt efter the big one
Nästa försök var föga förvånande porrindustrin. De mer kreativa av dem försökte associera porren till deras tidigare försök i videovåld. Sålunda byggde de sin makt på motstånd mot våldsporr. Som låter hemskt i ungefär fem sekunder - den tid det tar normalbegåvade att inse att ordet saknar officiell definition medan symbolikens krigare menar all porr de tycker verkar otrevlig.
Attackerna på porrindustrin var mer framgångsrika än attackerna på våldsamma actionfilmer men trots detta så började de snegla på andra sidan gräsmattan. De ville ha mer makt. De ville känna sig som de gudar som aktivist-lärare på universitetet fått dem att tro de var. De ville känna sig viktiga. Man brukar säga third-time is the charm och i detta fall stämmer det. För några år sedan så drog de slutsatsen att den stora makten finns i anti-trafficking och anti-barnporr.
Det är också där vi hittar de flesta av dem idag. Heligt övertygade om att de är gudar vars ord borde vara lag.
Det är med denna bakgrund i minnet man skall bedöma domen mot serieöversättaren och mangakännaren Simon Lundström. Äntligen har radikalerna från symboliska låtsasutbildningar hittat den källa till obegränsad makt de drömt om. Bara de kan inbilla folk att de skyddar stackars små försvarslösa barn så kommer ingen. INGEN att våga säga emot dem oavsett hur från vettet på alla cylindrar de är.
Det är med tungt hjärta man måste konstatera att något gått snett i huvudet på vissa politiker, jurister och psykologer. Domen mot Simon Lundström är inget mindre än en rättsskandal! Han dömdes för innehav av barnpornografi i form av avbildade seriefigurer i mangastil.
Seriefigurer ja! Ni hörde rätt.
Dvs en eller flera personer har på fullaste allvar suttit och hävdat sig med auktoritet kunna bedöma åldern på bilder tecknade i en stil där det inte går att säga någon ålder för precis allting är avsiktligt förvanskat hur som helst som ett särdrag i stilen där de enda auktoriteterna på någonting är personerna som tillhör stilen och utomståendes uttalanden är deras personliga påhitt.
Barnpornografidömde Simon Lundström berättar:
"Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst."
Ok så seriefigurer med silikonbröst är ok men seriefigurer som har små bröst är det inte? Vad tusan har det tagit åt åklagarmyndigheten? Inser de inte vrickat detta är? När Rolf Hillegren säger något klumpigt om våldtäkter skriker folk på avgång men att använda lagen som personligt mått på bröststorlek. Skäms stollar!
Domen är en grov kränkning mot alla barn som utsatts för riktiga övergrepp. Att jämställa det inträffade för att man har en djup övertygelse baserad på symbolisk låtsasvetenskap tar priset i både storhetsvansinne och galenskap. Om falska övergrepp innebär folk blir dömda vad skall då riktiga övergrepp leda till? Skall vi stena dem på torget för att signalera vilket av brotten som var värre?
För att citera ett riktigt offer för sexuella barnövergrepp
"Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur."
Dessutom verkar det som om ansvariga låter åsiktsorganisationen Ecpat diktera deras ställning. Ecpat tycker... Ecpat anser... Hur kan man bry sig? Ecpat är en organisation för samma sorts människor som velat förbjuda våldsamma filmer, rockmusik, rollspel, lajvande, och pang pang dataspel bland annat! Alltid med samma argument. Det är så farligt för barn, det är så farligt för barn!
-Ja det var ju hemskt: Kan ni bevisa det.
-(Ecpat representant): Ja, JAG anser det är så.
-Ok, hmmm men hur vore det med lite empirisk bevisning?
-(Argt tonläge)Stödjer du övergrepp mot barn? Hur kan en normalt funtad människa vara emot att man ger barn de skydd (vi anser) de behöver? Du är en hemsk människa!
Låt mig förklara vilken vetenskap som finns på området. Det finns inte en enda forskare som någonsin lyckats påvisa samband mellan riktiga övergrepp och symboliska låtsashandlingar som en låtsasexpert tolkar efter en hittepåinstruktion från en låtsasutbildning som i själva verket handlar om att betrakta personlig smakfråga som den smak ALLA människor skall tvingas ha.
Det är ingen nyhet att filmrecensioner ofta hyllar filmer som ingen gillar och sågar filmer som alla gillar. De flesta normalintelligenta människor inser därmed att filmvetenskap inte är någon vetenskap. Blir tråkig underhållning roligare för att experter på vilken smak som av vissa anses finare tycker den är bra?
Och apropå ingenting, var är antirasisterna när de för en gångs skull behövs? Domen är en solklar kulturimperialistisk kränkning av japansk kultur där svenska jurister och politiker säger att Svensk konstsmak är ok men japansk konstsmak är inte ok. Kan det bli mer etnocentristiskt än att förklara Manga som dålig och farlig utan den minsta tillstymmelse till bevis.
Ni som tror på deras låtsasvetenskap kanske borde fråga vilket av länderna som har mest problem med riktiga sexuella övergrepp. Japan som är fullt av låtsasövergrepp i tidningar, filmer och liknande eller Sverige som förbjuder den ena symboliska tramshandlingen efter den andra helt utan vetenskaplig grund. Gissa i vilket av länderna riktiga övergrepp är vanligast?
Det måste väl vara japan? Tänk vilka hemska signaler som sänds dagligen till japans befolkning. Det finns till och med en serie som heter Rapeman om en maskerad brottsbekämpare som våldtar kvinnliga missdådare. Tänk så hemskt. En sådan serie måste leda till.... Ingenting! Det är Sverige som har flest riktiga övergrepp för gissa vad? Folk tror inte det är ok att mörda katter bara för att de sett Tom överleva värsta tänkbara misshandel i en Tom & Jerry film (och har ni tänkt på att Jerry ser lite barnslig ut och saknar kläder? nästa måltavla för Ecpat kanske?)
Ärligt talat jag begriper inte varför jag behöver skriva detta inlägg. Det finns inga som helst empiriska belägg för att detta skyddar barn. Det finns inte tillstymmelse till bevis för att barn råkat illa ut pga att japan är fullt av våldtäktsporr och värre. För visst finns det i manga/anime massor av vidriga saker (bland förståss miljontals gånger mer icke-vidriga saker, och utan tydlig gräns)
Denna lag är inte till för barn. Den är till för helt galna vuxna människor med storhetsvansinne och lagen är rena terapi för dem och deras känslor. Äntligen får de utlopp för våta drömmar om att ge sig på vem som helst och hämnas för skolmobbingen på mellanstadiet 1960. Av de tio femton personer de hatade mest när de var små är det säkert minst en som faktiskt följer manga som de äntligen kan hämnas på.
Och om inte nån av de personer som mobbade dem när de var små faktiskt går att fälla så kan de ju alltid fälla någon som liknar nån av dem. Det går ju lika bra med symbolisk skuld som med äkta skuld. Ecpats inställning till barnpornografi påminner mest om Ku Klux Klans inställning till Svarta. Hittar de inte brottslingen så tar de första bästa svart person (de VET inte begått brott) och så lynchar de honom som symbolisk representant för den riktiga brottslingen.
Seriöst åklagarmyndigheten, hur kunde ni? Jag hoppas att rättsövergreppet åtgärdas ordentligt i hovrätten med ett fett skadestånd till Lundström - och för att bespara svenska folket ansvar för dylik idioti rekommenderar jag att skadeståndet för detta rättsövergrepp betalas av Ecpat och ansvariga politiker - ur egen ficka.
Jutitieminister Beatrice Ask som senast ville skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare (om hon gått förbi fd kollegan Littorin med lila kuvert förtäljer inte historien) är såklart en ivrig anhängare av teorin att detta är vad som är viktigt i livet (inte riktiga brott utan symbolisk fantiserad teori mot symboliska fantiserade brott) Hennes argument
"Man får inte kränka barn och barndom hur som helst."
Vad är det då som menas med barndom? Jo barndom är när inga barn kränks utan när de kränkta personerna är de vuxna som utnämner sig själva till barns försvarare utan några som helst belägg för att vad de gör har med barn att gör alls.
Argumentets totala brist på vetenskapliga belägg förtydligas av Rädda Barnens psykolog
-"Vi ser en risk att vi på något sätt vänjer oss vid att "så här kan det få vara." Då blir steget mellan en tecknad bild och verkligheten inte lika långt som jag hoppas att det är nu och som jag tycker att det ska vara, säger Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen."
Hängde ni med i svängarna. Rädda barnens psykolog ser (utan någon som helst redovisad orsak) en risk, för att vi på odefinierat sätt vänjer oss vid att det får vara så (han glömmer att bevisa detta redan har hänt i Japan, samt förklara vad som är fel med den japanska expertisen som missat alla övergrepp) Det är dock inte en risk för övergrepp han ser utan risken är att steget mellan tecknad bild och verklgheten blir mindre långt än han hoppas det är idag. (Han har alltså inget att jämföra med, vilket gör sakfrågan omöjlig att bedöma) och tycker det skall vara.
Han tycker det skall vara som det är - utan att ha en aning om hur det faktiskt är. Det kan alltså aldrig visa sig vara bättre än idag eller värre idag. För den enkla sanningen är att han inte har en aning om hur stort steget är idag ens.
Och detta klavertramp från samma sorts personer som tyckte Rolf Hillegren förtjänade sparken för uttalanden i media. De borde snarare ge sig själva sparken, Hillegren bevisades aldrig låta sina personliga åsikter - hur dumma de än nu var - påverka hans yrkesutövande i rättssalen. Här har stolliga personliga åsikter och personlig smak följt med in i rättssalen. Närmast overkligt.
Har vi nått vägs ände nu? Har vi äntligen upptäckt att radikalernas önskemål att förbjuda allt från rockmusik till seriefigurer är lika dumma som helt grundlösa? De säger vad som är bra för barn - men helt utan någon som helst bevisning för att ha en aning om vad som är bra för barn. Deras taktik är att visa äckliga filmer och bilder som skall chocka besökare och få dem att gå med på vad som helst bara för att slippa ser mer av skiten.
Men faktum kvarstår, vad som förbjudits och vad Ecpat visat är inte i närheten av samma saker. Att låtsasforskare hävdar man "symboliskt" kan låtsas det är samma saker av rädsla för symboliska låtsaeffekter ändrar inte det faktum att Japan har "problem" med symboliska låtsasvåldtäkter i serier, inte riktiga övergrepp.
Sanningen ändras inte oavsett hur mycket symboliska godtyckliga påhittade tolkningar och associationer som görs här. Vidare OM dessa serier hade nån som helst effekt hade det inte dröjt årtionden innan nån svensk politiker upptäckte dem, Då hade man upptäckt dem genom riktiga övergrepp. Men om det skall dröja till verkliga övergrepp innan svenska politiker uppmärksammar äckliga bilder och filmer inom mangakulturen.
Då kommer svenska politiker aldrig att märka den finns. Hur vore det om folk frågade sig varför Thailand är landet som är känt för riktiga övergrepp på barn när Japan är landet som är känt för att utsätta seriefigurer för vartenda övergrepp som man kan föreställa sig? Är det japaner som begår övergrepp mot barn i Thailand eller?
Detta är bara några av argumenten mot svenska politikers och juristers skamliga agerande i fråga. Det finns många fler men behövs det ens fler? Vad tycker ni? Skall lagen skydda barn eller vara till för överkänsliga vuxnas ambitioner och terapi?
Vi börjar med en enkel fråga: Om ett par 17-åringar har sex framför en övervakningskamera, fälls övervakaren för barnpornografi då? Om det är en kamera som ägs och sköts av staten vem blir då åtalad och straffad för innehavet?
Bakgrund: Ärligt talat förstod jag aldrig hur den symboliska låtsasvetenskapen lyckades komma in på universitetet då det är så uppenbart påhittat trams att endast en femåring kan låta sig luras tro på den. Men på senare år har jag förstått att det på den tiden inte fanns någon vetenskaplig vilja. Det handlade om politisk ideologi och den ansvariga gruppen sade helt enkelt vad f-- som helst som gav dem mer makt. De kallade sig radikaler.
Efter att dessa symbolikens krigare färdigutbildat sig i symbolisk ondska så gick de på jakt efter en lämplig motpart att basera sin maktgalenskap på. Det tog dem tre försök att hitta en grupp som folk kunde luras att tro var källan till världens ondska. Först försökte de med videovåld. De hade bitvis framgångar men de fick inte alls den mängd makt de ville ha av den debatten, Censur av symbolisk ondska var inte den "hit" de hoppats på. Idag finns knappast någon av dem kvar där.
Från låtsasvåld till låtsaspippande. Radikaler på jakt efter the big one
Nästa försök var föga förvånande porrindustrin. De mer kreativa av dem försökte associera porren till deras tidigare försök i videovåld. Sålunda byggde de sin makt på motstånd mot våldsporr. Som låter hemskt i ungefär fem sekunder - den tid det tar normalbegåvade att inse att ordet saknar officiell definition medan symbolikens krigare menar all porr de tycker verkar otrevlig.
Attackerna på porrindustrin var mer framgångsrika än attackerna på våldsamma actionfilmer men trots detta så började de snegla på andra sidan gräsmattan. De ville ha mer makt. De ville känna sig som de gudar som aktivist-lärare på universitetet fått dem att tro de var. De ville känna sig viktiga. Man brukar säga third-time is the charm och i detta fall stämmer det. För några år sedan så drog de slutsatsen att den stora makten finns i anti-trafficking och anti-barnporr.
Det är också där vi hittar de flesta av dem idag. Heligt övertygade om att de är gudar vars ord borde vara lag.
Det är med denna bakgrund i minnet man skall bedöma domen mot serieöversättaren och mangakännaren Simon Lundström. Äntligen har radikalerna från symboliska låtsasutbildningar hittat den källa till obegränsad makt de drömt om. Bara de kan inbilla folk att de skyddar stackars små försvarslösa barn så kommer ingen. INGEN att våga säga emot dem oavsett hur från vettet på alla cylindrar de är.
Det är med tungt hjärta man måste konstatera att något gått snett i huvudet på vissa politiker, jurister och psykologer. Domen mot Simon Lundström är inget mindre än en rättsskandal! Han dömdes för innehav av barnpornografi i form av avbildade seriefigurer i mangastil.
Seriefigurer ja! Ni hörde rätt.
Dvs en eller flera personer har på fullaste allvar suttit och hävdat sig med auktoritet kunna bedöma åldern på bilder tecknade i en stil där det inte går att säga någon ålder för precis allting är avsiktligt förvanskat hur som helst som ett särdrag i stilen där de enda auktoriteterna på någonting är personerna som tillhör stilen och utomståendes uttalanden är deras personliga påhitt.
Barnpornografidömde Simon Lundström berättar:
"Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst."
Ok så seriefigurer med silikonbröst är ok men seriefigurer som har små bröst är det inte? Vad tusan har det tagit åt åklagarmyndigheten? Inser de inte vrickat detta är? När Rolf Hillegren säger något klumpigt om våldtäkter skriker folk på avgång men att använda lagen som personligt mått på bröststorlek. Skäms stollar!
Domen är en grov kränkning mot alla barn som utsatts för riktiga övergrepp. Att jämställa det inträffade för att man har en djup övertygelse baserad på symbolisk låtsasvetenskap tar priset i både storhetsvansinne och galenskap. Om falska övergrepp innebär folk blir dömda vad skall då riktiga övergrepp leda till? Skall vi stena dem på torget för att signalera vilket av brotten som var värre?
För att citera ett riktigt offer för sexuella barnövergrepp
"Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av. Jag är inte en tecknad figur."
Dessutom verkar det som om ansvariga låter åsiktsorganisationen Ecpat diktera deras ställning. Ecpat tycker... Ecpat anser... Hur kan man bry sig? Ecpat är en organisation för samma sorts människor som velat förbjuda våldsamma filmer, rockmusik, rollspel, lajvande, och pang pang dataspel bland annat! Alltid med samma argument. Det är så farligt för barn, det är så farligt för barn!
-Ja det var ju hemskt: Kan ni bevisa det.
-(Ecpat representant): Ja, JAG anser det är så.
-Ok, hmmm men hur vore det med lite empirisk bevisning?
-(Argt tonläge)Stödjer du övergrepp mot barn? Hur kan en normalt funtad människa vara emot att man ger barn de skydd (vi anser) de behöver? Du är en hemsk människa!
Låt mig förklara vilken vetenskap som finns på området. Det finns inte en enda forskare som någonsin lyckats påvisa samband mellan riktiga övergrepp och symboliska låtsashandlingar som en låtsasexpert tolkar efter en hittepåinstruktion från en låtsasutbildning som i själva verket handlar om att betrakta personlig smakfråga som den smak ALLA människor skall tvingas ha.
Det är ingen nyhet att filmrecensioner ofta hyllar filmer som ingen gillar och sågar filmer som alla gillar. De flesta normalintelligenta människor inser därmed att filmvetenskap inte är någon vetenskap. Blir tråkig underhållning roligare för att experter på vilken smak som av vissa anses finare tycker den är bra?
Och apropå ingenting, var är antirasisterna när de för en gångs skull behövs? Domen är en solklar kulturimperialistisk kränkning av japansk kultur där svenska jurister och politiker säger att Svensk konstsmak är ok men japansk konstsmak är inte ok. Kan det bli mer etnocentristiskt än att förklara Manga som dålig och farlig utan den minsta tillstymmelse till bevis.
Ni som tror på deras låtsasvetenskap kanske borde fråga vilket av länderna som har mest problem med riktiga sexuella övergrepp. Japan som är fullt av låtsasövergrepp i tidningar, filmer och liknande eller Sverige som förbjuder den ena symboliska tramshandlingen efter den andra helt utan vetenskaplig grund. Gissa i vilket av länderna riktiga övergrepp är vanligast?
Det måste väl vara japan? Tänk vilka hemska signaler som sänds dagligen till japans befolkning. Det finns till och med en serie som heter Rapeman om en maskerad brottsbekämpare som våldtar kvinnliga missdådare. Tänk så hemskt. En sådan serie måste leda till.... Ingenting! Det är Sverige som har flest riktiga övergrepp för gissa vad? Folk tror inte det är ok att mörda katter bara för att de sett Tom överleva värsta tänkbara misshandel i en Tom & Jerry film (och har ni tänkt på att Jerry ser lite barnslig ut och saknar kläder? nästa måltavla för Ecpat kanske?)
Ärligt talat jag begriper inte varför jag behöver skriva detta inlägg. Det finns inga som helst empiriska belägg för att detta skyddar barn. Det finns inte tillstymmelse till bevis för att barn råkat illa ut pga att japan är fullt av våldtäktsporr och värre. För visst finns det i manga/anime massor av vidriga saker (bland förståss miljontals gånger mer icke-vidriga saker, och utan tydlig gräns)
Denna lag är inte till för barn. Den är till för helt galna vuxna människor med storhetsvansinne och lagen är rena terapi för dem och deras känslor. Äntligen får de utlopp för våta drömmar om att ge sig på vem som helst och hämnas för skolmobbingen på mellanstadiet 1960. Av de tio femton personer de hatade mest när de var små är det säkert minst en som faktiskt följer manga som de äntligen kan hämnas på.
Och om inte nån av de personer som mobbade dem när de var små faktiskt går att fälla så kan de ju alltid fälla någon som liknar nån av dem. Det går ju lika bra med symbolisk skuld som med äkta skuld. Ecpats inställning till barnpornografi påminner mest om Ku Klux Klans inställning till Svarta. Hittar de inte brottslingen så tar de första bästa svart person (de VET inte begått brott) och så lynchar de honom som symbolisk representant för den riktiga brottslingen.
Seriöst åklagarmyndigheten, hur kunde ni? Jag hoppas att rättsövergreppet åtgärdas ordentligt i hovrätten med ett fett skadestånd till Lundström - och för att bespara svenska folket ansvar för dylik idioti rekommenderar jag att skadeståndet för detta rättsövergrepp betalas av Ecpat och ansvariga politiker - ur egen ficka.
Jutitieminister Beatrice Ask som senast ville skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare (om hon gått förbi fd kollegan Littorin med lila kuvert förtäljer inte historien) är såklart en ivrig anhängare av teorin att detta är vad som är viktigt i livet (inte riktiga brott utan symbolisk fantiserad teori mot symboliska fantiserade brott) Hennes argument
"Man får inte kränka barn och barndom hur som helst."
Vad är det då som menas med barndom? Jo barndom är när inga barn kränks utan när de kränkta personerna är de vuxna som utnämner sig själva till barns försvarare utan några som helst belägg för att vad de gör har med barn att gör alls.
Argumentets totala brist på vetenskapliga belägg förtydligas av Rädda Barnens psykolog
-"Vi ser en risk att vi på något sätt vänjer oss vid att "så här kan det få vara." Då blir steget mellan en tecknad bild och verkligheten inte lika långt som jag hoppas att det är nu och som jag tycker att det ska vara, säger Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen."
Hängde ni med i svängarna. Rädda barnens psykolog ser (utan någon som helst redovisad orsak) en risk, för att vi på odefinierat sätt vänjer oss vid att det får vara så (han glömmer att bevisa detta redan har hänt i Japan, samt förklara vad som är fel med den japanska expertisen som missat alla övergrepp) Det är dock inte en risk för övergrepp han ser utan risken är att steget mellan tecknad bild och verklgheten blir mindre långt än han hoppas det är idag. (Han har alltså inget att jämföra med, vilket gör sakfrågan omöjlig att bedöma) och tycker det skall vara.
Han tycker det skall vara som det är - utan att ha en aning om hur det faktiskt är. Det kan alltså aldrig visa sig vara bättre än idag eller värre idag. För den enkla sanningen är att han inte har en aning om hur stort steget är idag ens.
Och detta klavertramp från samma sorts personer som tyckte Rolf Hillegren förtjänade sparken för uttalanden i media. De borde snarare ge sig själva sparken, Hillegren bevisades aldrig låta sina personliga åsikter - hur dumma de än nu var - påverka hans yrkesutövande i rättssalen. Här har stolliga personliga åsikter och personlig smak följt med in i rättssalen. Närmast overkligt.
Har vi nått vägs ände nu? Har vi äntligen upptäckt att radikalernas önskemål att förbjuda allt från rockmusik till seriefigurer är lika dumma som helt grundlösa? De säger vad som är bra för barn - men helt utan någon som helst bevisning för att ha en aning om vad som är bra för barn. Deras taktik är att visa äckliga filmer och bilder som skall chocka besökare och få dem att gå med på vad som helst bara för att slippa ser mer av skiten.
Men faktum kvarstår, vad som förbjudits och vad Ecpat visat är inte i närheten av samma saker. Att låtsasforskare hävdar man "symboliskt" kan låtsas det är samma saker av rädsla för symboliska låtsaeffekter ändrar inte det faktum att Japan har "problem" med symboliska låtsasvåldtäkter i serier, inte riktiga övergrepp.
Sanningen ändras inte oavsett hur mycket symboliska godtyckliga påhittade tolkningar och associationer som görs här. Vidare OM dessa serier hade nån som helst effekt hade det inte dröjt årtionden innan nån svensk politiker upptäckte dem, Då hade man upptäckt dem genom riktiga övergrepp. Men om det skall dröja till verkliga övergrepp innan svenska politiker uppmärksammar äckliga bilder och filmer inom mangakulturen.
Då kommer svenska politiker aldrig att märka den finns. Hur vore det om folk frågade sig varför Thailand är landet som är känt för riktiga övergrepp på barn när Japan är landet som är känt för att utsätta seriefigurer för vartenda övergrepp som man kan föreställa sig? Är det japaner som begår övergrepp mot barn i Thailand eller?
Detta är bara några av argumenten mot svenska politikers och juristers skamliga agerande i fråga. Det finns många fler men behövs det ens fler? Vad tycker ni? Skall lagen skydda barn eller vara till för överkänsliga vuxnas ambitioner och terapi?
torsdag 12 augusti 2010
Kvinnors kläder blir sexigare vid ägglossning
Så har patriarkatets forskare spridit skräck i den politiskt korrekta maktens korridorer igen.
Som vanligt finns originalinlägget på Aktivarum med fler länkar. (Denna blogg finns för originalinläggen länkas inte som de skall)
Vi har ju gång på gång fått lära oss att kvinnors klädval inte alls har att göra med huruvida de vill ha sex eller inte. Framför allt genusmedvetna människor använder ofta detta som argument mot kränkande frågor om kvinnors klädval vid oklara situationer.
Trots all denna enorma "kunskap" som berättar att någon koppling inte finns mellan kläder och sexlust så bestämde sig några forskare vid University of Minnesota att testa påståendet. Det visade sig enligt Expressen att kvinnor vid ägglossningen köper sexigare kläder.
Inte nog med det. Det visade sig även att klädvalet påverkades av den kvinnliga omgivningen.
"I studien fick kvinnor som var i olika skeden av menscykeln titta på bilder av andra kvinnor med varierande utseende. Sedan ombads de att välja ut kläder som de helst ville köpa.
Resultaten visade att de som hade ägglossning och som hade tittat på bilder av attraktiva kvinnor valde mer utmanande kläder än de som hade tittat på bilder av mindre attraktiva kvinnor."
Anders B Westin kommenterar humorn i det hela. "Ve och fasa. Kvinnor inklusive feminister styrs av evolutionära egenskaper såsom hormoner, fertilitet och flockbeteenden."
På Genusnytt undrar Pär Ström ironiskt: "Hur rimmar detta med det svenska beslutet om att könen är en social konstruktion?"
Kopplingen mellan kvinnors sexlust och deras klädstil är dock ingenting nytt för vetenskapen.
De österrikiska forkarna Karl Grammer, LeeAnn Renninger och Bettina Fischer visade redan 2004 i studien Disco clothing, female sexual motivation, and relationship status: Is she dressed to impress? att man kunde förutspå var någonstans en kvinna var fertilitetsmässigt på basis av hennes klädstil på krogen.
"The relationship between a female's clothing choice, sexual motivation, hormone levels, and partnership status (single or not single, partner present or not present) was analyzed in 351 females attending Austrian discotheques. We digitally analyzed clothing choice to determine the amount of skin display, sheerness, and clothing tightness. Participants self-reported sexual motivation, and we assessed estradiol and testosterone levels through saliva sampling"
Vilken var då de österrikiska forskarnas slutsats efter mätningar av kvinnornas hormonnivåer?
"Results show that females are aware of the social signal function of their clothing and that they in some cases alter their clothing style to match their courtship motivation. In particular, sheer clothing—although rare in the study—positively correlated with the motivation for sex. Hormone levels influenced clothing choice in many groups, with testosterone levels correlating positively with physique display."
Evolutionspsykologi beskriver alltså korrekta samband mellan beteende och hormoner, exakt de samband som genusvetenskap ideligen och ihärdigt förnekar. Genusvetenskapens funktion är alltså inte - som man kan tro av namnet - vetenskaplig utan rent politisk. Precis som Svante Nordin påpekade i radio på Filosofiska rummet.
tisdag 10 augusti 2010
Samhällsforskare som vill censurera ordet invandrare kritiseras av genusskeptiker
De båda samhällsforskarnas försök att censurera bort ord som invandrare ur språket är varken något nytt eller något specifikt för Sverige.
Som vanligt finns originalartikeln på Aktivarum i annat format med fler länkar.
Som berättades i tidigare inlägg så vill två samhällsforskare avskaffa ordet invandrare. En artikel angående detta finns nu på nyhetssajten Fria Tider. Tanja Bergkvist som kritiserat de bägge forskarnas artikel bla på basis av inkonsekvens benämns där som genusskeptiker.
De bägge samhällsforskarnas resonemang kring invandrare (som för övrigt inte är en isolerad förteelse) är snarlikt den ideologiska censur av utbildningar som Diane Ravich uppmärksammar i boken The Language Police - How pressure groups restrict whats students learn. Ravitch berättar att situationen blir allt mer absurd.
Man får exempelvis inte berätta om en blind som bergsklättrade i snöstorm för vissa barn vet inte vad en snöstorm är aka "regional bias"
I en intervju i The Daily Show 2003 räknade Ravitch upp en lång lista ord som intressegrupper velat ha förbjudna i skolor. Bland annat: elderly, blind, busboy, landlord, heretic, cult, extremist, fanatic, idiot, insane, candy, owl (ugglan är helig för vissa indianer) osv.
Programledaren Jon Stewart kommenterade politiken bakom denna oerhört omfattande censur så här: "This is absolute insanity. Okay so it seems like... the right.... is trying to get us back to a world that never existed in the first place... and the left is trying to get us to this utopian world that if it actually did exist.... would be unbearable!"
Det tar inte slut där. Det blir ännu värre när de diskuterar den kända litteraturen.
I deras fortsatta diskussion skall Sagan om Hans och Greta censureras för godis är onyttigt för barn. Man får heller inte diskutera födelsedagsfester. Dels för att födelsedagstårtor är onyttiga för barn och dels för att vissa barn inte firar födelsedag och "they would feel bad"
Enligt Ravitch (utnämnd av dåvarande president Clinton till en nationell testpanel av språket) ser den politiska fördelningen ut så här: Högern vill förbjuda hänvisningar till trolldom och olydnad. Vänstern vill å sin sida förbjuda hänvisningar till olika grupper som exempelvis män och kvinnor.
Jon Stewarts kommentar: "We are going to be raising a generation of mentally impaired people"
Låt oss återgå till lanseringen av genusskeptiker som uttryck. Genusskeptiker som fria tider använder har redan använts en gång tidigare. Då var det dock med den rakt motsatta betydelsen. En person som hyser djup övertygelse för betydelsen att följa genusteoretiska pekpinnar. Följande text kan läsas på en finländsk hbt-sajt.
"Cirkeln koncentrerar sig på skönlitteratur som gestaltar ickeheterosexuella identiteter och erfarenheter. Vi diskuterar både äldre och yngre, inhemska och utländska, kända och marginaliserade författarskap som på olika sätt kritiserat samhälleliga köns- och sexualitetsnormer. Cirkeln är öppen för alla litteraturintresserade genusskeptiker."
Här ser vi ett klockrent exempel på varför samhällsforskare som Corlin och Cvetic inte kan säga att ordet invandrare associeras till vandrande nomader. Helt enkelt för att det inte är hur forskare och debattörer själva tycker ordet skall associeras som är det viktiga för ett språk utan hur folk i allmänhet använder uttrycket.
"What a language with its gender system means is what people use it to mean. It is an evil principle to think that we can tell other people what they mean by what they say, because of some theory we have that makes it mean something in particular to us, even when they obviously mean something else." Kelley L. Ross PhD - Against the theory of a sexist language.
"Since it was never even remotely in doubt that when used as a general referent, the male pronoun included females, this change was never designed to prevent confusion. The change has, on the contrary, often created confusion. Its purpose is solely ideological." Carolyn Graglia - Domestic Tranquility, A Brief Against Feminism
"I, for one, want to be free to refer to "the brotherhood of man" without being corrected by the language police. I want to decide for myself whether I should be called a chairman, a chairwoman, or a chairperson (I am not a chair). I want to see My Fair Lady and laugh when Professor Higgins sings, "Why can't a woman be more like a man?" As a writer, I want to know that I am free to use the words and images of my choosing." Diane Ravitch - The Language Police
Nu har även några av dessa invandrare som skall skyddas från att beskrivas som invandrare fått nog.
På sin blogg förklarar Merit Wager att hon inte har något problem med ordet invandrare. Så här lyder hennes argumentation:
"Artikelförfattarna talar om att det är ”viktigt för självkänslan” att inte kallas ”invandrare”!!??? Men Herre Gud, vilken unken herrefolksmentalitet och vilken nedlåtande syn på icke-svenskar dessa artikelförfattare visar! Vi har ju invandrat och vi är ju inte svenskar,varför skulle vi ha dålig självkänsla för det?"
Det är här som behovet av strukturella förklaringar skapas.
När gruppen som skall skyddas av en självutnämnd akademisk elit (som annars saknar identitet och mening i tillvaron) inte uppskattar beskyddet måste beskyddarna själva nämligen kunna strunta i vad den beskyddade gruppens individuella medlemmar tycker om saken.
Annars så är det ju elitens egen identitet och självkänsla som drabbas.
lördag 31 juli 2010
FN Förenta (Korrupta) Nationerna
Det var bara en tidsfråga innan någon skulle ifrågasätta den legitimitet FN ofta anses ha.
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Lobbyorganisationer, Intressegrupper, NGO:s (Non-goverment organisations). Det sägs att kärt barn har många namn. Vad beträffar vår tids stora organisationer för speciella intressen (framför andra intressen) så stämmer det definitivt.
I en SvD-artikel med rubriken FN präglas av inkompetens och korruption sågar företagaren och fria skribenten Fredrik Segerfeldt organisationens legitimitet fullkomligt. Så här motiverar han kritiken mot FN:
* Organisationen karakteriseras av inkompetens, slutenhet och korruption. På kontoret i New York sitter mängder med sysslolös personal med mycket hög lön
* Korrupta stater använder jobb i FN som belöning till lojala klienter. En del av personalen är också spioner åt sina hemländer.
* Organisationen lider vidare av en allvarlig brist på ansvarskultur. Det handlar om hur katastrofala misslyckanden belönas med befordringar.
* Att den lätt beväpnade holländska FN-bataljonen bara kunde se på när 8 000 bosniska män bussades iväg för avrättning vid Srebrenica ledde till den nederländska regeringens avgång. Annan själv befodrades till generalsekreterare.
* FN har inte ens har lyckats med sin grundläggande uppgift: att förhindra krig. De länder som vill ha krig kan via allierade i säkerhetsrådet nästan alltid hindra att FN ligger sig i. Organisationen får snarare syftet att ge legitimitet till krig så ingen lägger sig i.
* Organisationen lider av grundläggande strukturfel i universalitets- och likställighetsprinciperna vars ideologi är att alla stater ska vara med, och ha lika mycket värde oavsett om de styrs av diktaturer eller av demokratisk tillsatta ledare.
* Endast 46 procent av FN:s medlemsstater klassas som politiskt fria.
Angående denna fördelning ger Segerfeldt följande kommentar
"FN är den internationella rättens främsta källa. Det är som att över hälften av ledamöterna i Sveriges riksdag skulle vara nominerade av landets Hells Angelsklubbar."
Segerfeldt kommenterar även det förtroende som FN har i många svenskars ögon som gör FN till en viktig del av Sveriges utrikespolitik.
"Det beror på att vår politik bygger på önskedröm om hur FN borde fungera, som om alla andra länder var som Sverige. Det är djupt naivt."
Detta gäller förstås inte bara FN utan alla internationella organisationer och hela den globala ideologin.
Demokrati bygger på principen att majoriteten har störst talan men vem vill att de länder som har störst talan gällande hur mänskliga rättigheter skall skötas är samma länder vars brott organisationerna skapades för att förhindra? Som Segerfeldt tragikomiskt påpekar:
"Resultatet är bland annat en människorättskommission bestående av Ryssland, Libyen, Kina och Saudiarabien, och där Kuba i egenskap av medlem kan anklaga Sverige för etnisk rensning."
Vilket är ungefär som om killen som kommer sist i 100 meter löpning under OS sitter på presskonferensen efteråt och klagar på Usain Bolts löpning.
Sämste man får rätten att kritisera bäste man. Hur kan det blivit så illa?
Ingen verkar veta och ingen verkar heller vilja diskutera det. Exempelvis Röda Berget försvarar FN med argumentet att "vi har inget annat" Till vad undrar man då? Vad gör FN egentligen som ingen annan (som inte domineras av jordens värsta skitländer) kan göra bättre?
Nu får vi såklart kritik för att vi kallar dem skitländer av personer som själva aldrig i livet skulle vilja bo i dem. Många vill gärna representera dem men de vill inte befinna sig i den verklighet de representerar. Det är som om det vore en miljardär som representerar uteliggare.
Röda berget fortsätter föga oväntat med det implicita rasistkortet.
"Segerfeldt vill skapa ett demokratiernas FN, dvs ett utökat EU som då i princip skulle innehålla en klar minoritet av jordens befolkning, den vita."
RB menar att vita skall kontrollera de organisationer som bekostas av vita och skapades av vita för att göra så alla i hela världen fick det bättre. Vi kan riktigt höra hur kugghjulen snurrar i huvudet på RB. Vi gissar att tankegångarna går ungefär så här: Så hemskt! Etnocentrist! Eurocentrist! Kolonialist! Rasist!
Mycket riktigt fortsätter Röda berget i det postkoloniala spåret.
"Det skulle vara en organisation som i sin nutidshsitoria bär kolonialism och ett ignorerande av mänskliga rättigheter när det passar deras intressen.
Medan dagens organisation som RB försvarar kontrolleras av länder som ignorerar mänskliga rättigheter i mycket högre grad. Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Observera att RB inte ens reflekterar över det absurda i att vita är de enda som klarar att leva i demokratisk frihet.
Om vi skall vara lika fula som RB i vår argumentation så kan vi hävda att RB menar att svarta skall leva i diktatur. Att svarta enligt RB helt enkelt är för lågt utvecklade för att klara av att leva under demokratisk frihet. Vilket skulle vara solklar rasism från RB.
Det hela påminner om 26 Juli avsnittet av The Daily Show som där nutida diskussion om etnisk tillhörighet summerades så här av programmets senior racial korrespondent Wyatt Cenac (som kallades senior racist korrespondent)
- You are racist!
- YOU are!
Och därefter händer ingenting för som Cenac förklarade är de bägge sedan fullt upptagna med att försöka bevisa de inte är rasister.
Röda berget fortsätter föga oväntat med utanförskaps- perspektivet. Om de inte får bestämma så vill de inte vara med.
"Vilken legitimitet skulle den organisationen ha i ögonen hos befolkningen i de nationer som inte klarar av de inträdeskrav de inte fått varit med och sätta?"
Befolkningen? Ursäkta men om de inte klarar inträdeskravet innebär det att befolkningen i de länderna är just de som inte fick vara med från början! Vilket är anledningen de länderna inte klarade kraven. Befolkning och land är INTE samma sak.
Röda bergets avslutande plädering är det mest absurda jag sett på länge i politisk retorik.
"Den sannolika utvecklingen av ett genomförande av Segerfeldts förslag är att resten av världen, de som representerar en majoritet av världens befolkning, går sin egen väg under ledning av Kina, Indien och Brasilien och ignorerar spillrorna av det gamla FN, dvs västvärlden, när de sätter reglerna för världen."
Hängde ni med? Först så är argumentet att västvärlden skall ta liten plats i FN för vi är så rika och starka och med det följer ansvar. Sedan gör Röda Berget en 180 graderssväng och menar att västvärlden skall ta liten plats i FN för att vi är så svaga och obetydliga.
"I det läget kan vi bara ställa in oss i ledet och hoppas att bli insläppta i den nya klubben."
Hade det varit stryktipset vi sysslade med så gjorde Röda Berget just en helgardering.
Västländerna skall sakna makt i FN för väst är så starka, samt för att de är så svaga. Fler bloggar som diskuterar FN är Futuriteter, Aktiv demokrati, Germunds blog, Garm, Frågan "Har FN spårat ur?" diskuteras även på forumet för Vetenskap och Folkbildning
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Lobbyorganisationer, Intressegrupper, NGO:s (Non-goverment organisations). Det sägs att kärt barn har många namn. Vad beträffar vår tids stora organisationer för speciella intressen (framför andra intressen) så stämmer det definitivt.
I en SvD-artikel med rubriken FN präglas av inkompetens och korruption sågar företagaren och fria skribenten Fredrik Segerfeldt organisationens legitimitet fullkomligt. Så här motiverar han kritiken mot FN:
* Organisationen karakteriseras av inkompetens, slutenhet och korruption. På kontoret i New York sitter mängder med sysslolös personal med mycket hög lön
* Korrupta stater använder jobb i FN som belöning till lojala klienter. En del av personalen är också spioner åt sina hemländer.
* Organisationen lider vidare av en allvarlig brist på ansvarskultur. Det handlar om hur katastrofala misslyckanden belönas med befordringar.
* Att den lätt beväpnade holländska FN-bataljonen bara kunde se på när 8 000 bosniska män bussades iväg för avrättning vid Srebrenica ledde till den nederländska regeringens avgång. Annan själv befodrades till generalsekreterare.
* FN har inte ens har lyckats med sin grundläggande uppgift: att förhindra krig. De länder som vill ha krig kan via allierade i säkerhetsrådet nästan alltid hindra att FN ligger sig i. Organisationen får snarare syftet att ge legitimitet till krig så ingen lägger sig i.
* Organisationen lider av grundläggande strukturfel i universalitets- och likställighetsprinciperna vars ideologi är att alla stater ska vara med, och ha lika mycket värde oavsett om de styrs av diktaturer eller av demokratisk tillsatta ledare.
* Endast 46 procent av FN:s medlemsstater klassas som politiskt fria.
Angående denna fördelning ger Segerfeldt följande kommentar
"FN är den internationella rättens främsta källa. Det är som att över hälften av ledamöterna i Sveriges riksdag skulle vara nominerade av landets Hells Angelsklubbar."
Segerfeldt kommenterar även det förtroende som FN har i många svenskars ögon som gör FN till en viktig del av Sveriges utrikespolitik.
"Det beror på att vår politik bygger på önskedröm om hur FN borde fungera, som om alla andra länder var som Sverige. Det är djupt naivt."
Detta gäller förstås inte bara FN utan alla internationella organisationer och hela den globala ideologin.
Demokrati bygger på principen att majoriteten har störst talan men vem vill att de länder som har störst talan gällande hur mänskliga rättigheter skall skötas är samma länder vars brott organisationerna skapades för att förhindra? Som Segerfeldt tragikomiskt påpekar:
"Resultatet är bland annat en människorättskommission bestående av Ryssland, Libyen, Kina och Saudiarabien, och där Kuba i egenskap av medlem kan anklaga Sverige för etnisk rensning."
Vilket är ungefär som om killen som kommer sist i 100 meter löpning under OS sitter på presskonferensen efteråt och klagar på Usain Bolts löpning.
Sämste man får rätten att kritisera bäste man. Hur kan det blivit så illa?
Ingen verkar veta och ingen verkar heller vilja diskutera det. Exempelvis Röda Berget försvarar FN med argumentet att "vi har inget annat" Till vad undrar man då? Vad gör FN egentligen som ingen annan (som inte domineras av jordens värsta skitländer) kan göra bättre?
Nu får vi såklart kritik för att vi kallar dem skitländer av personer som själva aldrig i livet skulle vilja bo i dem. Många vill gärna representera dem men de vill inte befinna sig i den verklighet de representerar. Det är som om det vore en miljardär som representerar uteliggare.
Röda berget fortsätter föga oväntat med det implicita rasistkortet.
"Segerfeldt vill skapa ett demokratiernas FN, dvs ett utökat EU som då i princip skulle innehålla en klar minoritet av jordens befolkning, den vita."
RB menar att vita skall kontrollera de organisationer som bekostas av vita och skapades av vita för att göra så alla i hela världen fick det bättre. Vi kan riktigt höra hur kugghjulen snurrar i huvudet på RB. Vi gissar att tankegångarna går ungefär så här: Så hemskt! Etnocentrist! Eurocentrist! Kolonialist! Rasist!
Mycket riktigt fortsätter Röda berget i det postkoloniala spåret.
"Det skulle vara en organisation som i sin nutidshsitoria bär kolonialism och ett ignorerande av mänskliga rättigheter när det passar deras intressen.
Medan dagens organisation som RB försvarar kontrolleras av länder som ignorerar mänskliga rättigheter i mycket högre grad. Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Observera att RB inte ens reflekterar över det absurda i att vita är de enda som klarar att leva i demokratisk frihet.
Om vi skall vara lika fula som RB i vår argumentation så kan vi hävda att RB menar att svarta skall leva i diktatur. Att svarta enligt RB helt enkelt är för lågt utvecklade för att klara av att leva under demokratisk frihet. Vilket skulle vara solklar rasism från RB.
Det hela påminner om 26 Juli avsnittet av The Daily Show som där nutida diskussion om etnisk tillhörighet summerades så här av programmets senior racial korrespondent Wyatt Cenac (som kallades senior racist korrespondent)
- You are racist!
- YOU are!
Och därefter händer ingenting för som Cenac förklarade är de bägge sedan fullt upptagna med att försöka bevisa de inte är rasister.
Röda berget fortsätter föga oväntat med utanförskaps- perspektivet. Om de inte får bestämma så vill de inte vara med.
"Vilken legitimitet skulle den organisationen ha i ögonen hos befolkningen i de nationer som inte klarar av de inträdeskrav de inte fått varit med och sätta?"
Befolkningen? Ursäkta men om de inte klarar inträdeskravet innebär det att befolkningen i de länderna är just de som inte fick vara med från början! Vilket är anledningen de länderna inte klarade kraven. Befolkning och land är INTE samma sak.
Röda bergets avslutande plädering är det mest absurda jag sett på länge i politisk retorik.
"Den sannolika utvecklingen av ett genomförande av Segerfeldts förslag är att resten av världen, de som representerar en majoritet av världens befolkning, går sin egen väg under ledning av Kina, Indien och Brasilien och ignorerar spillrorna av det gamla FN, dvs västvärlden, när de sätter reglerna för världen."
Hängde ni med? Först så är argumentet att västvärlden skall ta liten plats i FN för vi är så rika och starka och med det följer ansvar. Sedan gör Röda Berget en 180 graderssväng och menar att västvärlden skall ta liten plats i FN för att vi är så svaga och obetydliga.
"I det läget kan vi bara ställa in oss i ledet och hoppas att bli insläppta i den nya klubben."
Hade det varit stryktipset vi sysslade med så gjorde Röda Berget just en helgardering.
Västländerna skall sakna makt i FN för väst är så starka, samt för att de är så svaga. Fler bloggar som diskuterar FN är Futuriteter, Aktiv demokrati, Germunds blog, Garm, Frågan "Har FN spårat ur?" diskuteras även på forumet för Vetenskap och Folkbildning
måndag 19 juli 2010
Elisabeth Svantesson: Rättssamhälle går före jämställdhet
Moderata riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson sitter i riksrevisionens styrelse som ledamot.
I en SvD-artikel påpekar hon det olämpliga i att så många från domstolsnämnden ingår i Nätverket Hilda. Inte nog med det, domstolsverkets generaldirektör Barbro Torblad är med i samma nätverk vilket innebär att sex av nio närvarande är med i ett och samma nätverk med uttryckliga syftet att hjälpa kvinnor att bli chefer. Risken för jävsituationer och intressekonflikter är alltså uppenbar.
Kommenteras här av Helena Von Schantz: "Som feminist tycker jag att det är jobbigt och skämmigt med Anna Skarhed. Jag vill så gärna se flera högt uppsatta kvinnor. Jag vill så gärna att det ska finnas kvinnliga förebilder. Dessutom vet jag så väl hur många otroligt skarpa och kompetenta kvinnor det finns. Men att någon som Anna Skarhed kan bli Justitiekansler ser jag som ett mycket starkt argument mot kvotering. Det räcker inte med kvinnliga chefer. Det måste vara kompetenta, kvalificerade och hederliga sådana. Annars får det hellre vara."
Advokatssamfundets ordförande Ann Ramberg reagerar mycket negativt på riksrevisionens flaggning. Hennes argument kan sammanfattas att de inte tycker de gör något fel eftersom riksdagen funnit det angeläget att könsfördelningen inom domarkåren blir jämnare på alla nivåer. Antingen begrep Ramberg inte argumentet (vilket vore anmärkningsvärt med tanke på hennes position) eller så låtsas hon inte förstå. Hennes argument ligger i vad Nätverket Hilda gör men flaggningen av jävrisken är gjord helt oberoende av vad de sysslar med.
Det är sammanslutningen i sig som kritiseras. Inte könet och inte syftet.
Ramberg verkar mena att jämställdhet är ett så gott syfte att det står över precis alla andra resonemang. Svantessons svar tycks vara att vissa saker är viktigare än jämställdhet. Ett argument som för vissa verkar vara rena grekiskan. Man måste också fråga varför man kallar en damklubb för ett nätverk. Kan det kanske bero på att man inte för den skull vill acceptera herrklubbar? Damklubben Hilda är helt enkelt just den sorts (herr)klubb de själva protesterat mot om den fanns.
Utöver detta är JK Anna Skarhed också en av nätverket Hildas ca 40 medlemmar. Om detta kommenterar Svantesson: "En av JK:s uppgifter är att bedriva tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning. JK har mandatet att värna integriteten och yttrandefriheten samt rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. Att då vara med i samma förening som vissa chefer och anställda för de myndigheter man är satt att granska är helt uppåt väggarna."
Det är uppfriskande att höra Elisabeth Svantesson kalla en förening för just en förening, även om de vill kalla sig själva ett nätverk. Klubbar och föreningar bör kallas just klubbar och föreningar och följa de regler som gäller sådana. Detta oavsett vad de finns till för. Frågan är om inte främsta orsaken Nätverket Hilda inte kritiseras är att personerna som skall göra sådan kritik själva är medlemmar. Därmed skulle riksrevisionens anmärkningar vara bekräftade.
Aktivarum-länk till artikeln
I en SvD-artikel påpekar hon det olämpliga i att så många från domstolsnämnden ingår i Nätverket Hilda. Inte nog med det, domstolsverkets generaldirektör Barbro Torblad är med i samma nätverk vilket innebär att sex av nio närvarande är med i ett och samma nätverk med uttryckliga syftet att hjälpa kvinnor att bli chefer. Risken för jävsituationer och intressekonflikter är alltså uppenbar.
Kommenteras här av Helena Von Schantz: "Som feminist tycker jag att det är jobbigt och skämmigt med Anna Skarhed. Jag vill så gärna se flera högt uppsatta kvinnor. Jag vill så gärna att det ska finnas kvinnliga förebilder. Dessutom vet jag så väl hur många otroligt skarpa och kompetenta kvinnor det finns. Men att någon som Anna Skarhed kan bli Justitiekansler ser jag som ett mycket starkt argument mot kvotering. Det räcker inte med kvinnliga chefer. Det måste vara kompetenta, kvalificerade och hederliga sådana. Annars får det hellre vara."
Advokatssamfundets ordförande Ann Ramberg reagerar mycket negativt på riksrevisionens flaggning. Hennes argument kan sammanfattas att de inte tycker de gör något fel eftersom riksdagen funnit det angeläget att könsfördelningen inom domarkåren blir jämnare på alla nivåer. Antingen begrep Ramberg inte argumentet (vilket vore anmärkningsvärt med tanke på hennes position) eller så låtsas hon inte förstå. Hennes argument ligger i vad Nätverket Hilda gör men flaggningen av jävrisken är gjord helt oberoende av vad de sysslar med.
Det är sammanslutningen i sig som kritiseras. Inte könet och inte syftet.
Ramberg verkar mena att jämställdhet är ett så gott syfte att det står över precis alla andra resonemang. Svantessons svar tycks vara att vissa saker är viktigare än jämställdhet. Ett argument som för vissa verkar vara rena grekiskan. Man måste också fråga varför man kallar en damklubb för ett nätverk. Kan det kanske bero på att man inte för den skull vill acceptera herrklubbar? Damklubben Hilda är helt enkelt just den sorts (herr)klubb de själva protesterat mot om den fanns.
Utöver detta är JK Anna Skarhed också en av nätverket Hildas ca 40 medlemmar. Om detta kommenterar Svantesson: "En av JK:s uppgifter är att bedriva tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning. JK har mandatet att värna integriteten och yttrandefriheten samt rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. Att då vara med i samma förening som vissa chefer och anställda för de myndigheter man är satt att granska är helt uppåt väggarna."
Det är uppfriskande att höra Elisabeth Svantesson kalla en förening för just en förening, även om de vill kalla sig själva ett nätverk. Klubbar och föreningar bör kallas just klubbar och föreningar och följa de regler som gäller sådana. Detta oavsett vad de finns till för. Frågan är om inte främsta orsaken Nätverket Hilda inte kritiseras är att personerna som skall göra sådan kritik själva är medlemmar. Därmed skulle riksrevisionens anmärkningar vara bekräftade.
Aktivarum-länk till artikeln
tisdag 13 juli 2010
Littorinaffären Evolutionpsykologiskt sett
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Låt oss summera Sven Otto Littorinaffären i så enkla ordalag som möjligt med en Evolutionspsykologisk tvist.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin separerar från sin fru Ann Littorin 2006. De kommer överens om delad vårdnad om de tre barnen. Rykten har gått att Ministern varit otrogen mot sin fru med en ung tjej som är medlem i MUF. Några månader senare blir det känt Littorin har en ny käresta. Den nya flickvännen Evin Khaffaf är den klassiska stereotypen, 17 år yngre än Littorin och pressekreterare till hans kollega Schlingmann.
Någon sorts vårdnadstvist mellan Littorin och exfrun är sålunda närmast garanterad. När Littorin och Khaffaf förlovar sig 2009 kollapsar uppgörelsen med exfrun. Littorin berättar att pga sitt ministerjobb (och får man förmoda, nya flickvännen) kan han inte ha ungarna växelvis boende hos sig. Hans exfru å sin sida vänder sig till tingsrätten med krav på 1,8 miljoner kronor i underhåll. Situationen kompliceras av att exhustruns nya pojkvän är en bedragare åtalad för ekonomiska brott i mångmiljonklassen.
Det är alltså mot denna bakgrund som Littorin 2010 avgår när han just meddelats om Aftonbladets anklagelser angående sexköp.
Ett vacuum skapas sedan i svenska massmedia. Littorin har redan avgått så de kan inte ropa på avgång, brottet är inte polisanmält så ex-ministern blir inte föremål för polisutredning heller. Vidare har inga som helst belägg getts för att Littorin verkligen har köpt sex. Folk i massmedia vädrar blod men vem skall de skicka hundarna på? Vissa vill såklart att Littorins påstådda brott inte skall handla om Littorin som person utan ha honom att symbolisera det odefinierade "maktmän"
Andra alternativ blir att kritisera pressen för att leka polis, domare och jury, dvs att diskutera om det var rätt av massmedia att se till Littorin tvingades avgå på en ogrundad anklagelse. Åter andra alternativ är att diskutera sexköplagens rimlighet i sig, huruvida kvinnan som sålde sex kan anses vara ett offer eller beviskraven på anklagelsen i sig. Det som bestämmer vad som diskuteras verkar mestadels bestämmas av politisk tillhörighet. Dvs huruvida de ville ha bort Littorin eller inte.
Vad som dock knappt diskuterats alls är rimligheten beträffande reaktionerna hos de medverkande.
Först the hard facts. Det finns ingen högre politisk instans i Sverige än regeringen. Vad än som Littorin nu råkar ut för har han länge haft möjlighet att försöka åtgärda situationen. Han är inte den första av manligt kön som får karriären krossad på blotta anklagelsen av sexköp och Littorins ministerkollega Beatrice Ask sade för inte så länge sedan hon ansåg blotta misstanken för sexköp skall räcka för att man skall få gredelina kuvert i brevlådan.
Så här i efterhand kan man undra vilken fantasivärld som regeringen levde i som trodde de själva inte kunde råka ut för sådana kuvert. Begriper inte regeringen skillnaden mellan misstanke och bevis eller har de bara extremt dålig förmåga att kommunicera med varandra? Vi kan jämföra med debatten om avlyssning. Argumentet från regeringen är att det är bara jobbigt om man har något att dölja. Men Littorin påstås ju vara oskyldig, då kan det inte vara jobbigt eller?
Vi ser alltså sanningen om en mängd dåliga och/eller felaktiga antaganden visa sig i och med Littorinaffären.
Bevakning är jobbigt även om man har rent mjöl i påsen. Att bestraffa blotta misstankar innebär ingen går säker och att förvänta sig mäns sexlust följer politiska direktiv är idioti. Det är inte särskilt genuskorrekt jämställda maktförhållanden i relationen mellan Littorin och Khaffaf heller. Var det kanske därför som Littorin själv gick ut i media mot partilinjen och pratade om hur kvinnor skall kvoteras in i företagsstyrelser? Stödjer han genuslinjen är det ingen som kräver han lever som han lär.
Det har vi redan sett med socialdemokratiske broilern polischef Kapten Klänning som näranog gjorde precis raka motsatsen till vad han förespråkade alla andra skall göra. Image-management verkar viktigare än substans för de personer som är ansvariga för de regler de själva tycks ha lika svårt att lyda som alla andra. Littorin är inte den första person som hamnar i galenskaperna. Han är bara den första av dem som faktiskt kunde ha gjort något åt dem innan det inträffade men struntade i det när det var andra som drabbades.
Den enkla sanningen är att pga främst genusgalenskapens teorier så går ingen säker för effekten som anklagelser av denna typ har.
Littorin har straffats för brottet innan han ens bevisats ha begått det. Och nu kommer inte bara Littorin att drabbas, nu drabbar det hans flickvän, hans kollegor, hans barn, och innerst inne tänker de nog alla samma sak. Vad sysslar vi med? Varför gjorde vi inget åt förutsättningarna för denna spanska inkvisition innan detta hände? Nu tvingas de alla såklart stödja galenskapen för nu handlar det inte om att agera vettigt och hederligt, nu handlar det bara om att minimera smittorisken.
Men de verkar inte ha särskilt smarta rådgivare så låt mig ge ett alternativ till förslag på hur vi kan minimera smittorisken. Låt Anna och hennes tidigare kollegor säga att de sålt sex inte bara till Littorin utan till alla män i regeringen. Låt de även hävda att de sålt sex till samtliga manliga medlemmar i den tidigare socialdemokratiska regeringen också, De får även gärna påstå de sålt sex till chefsredaktörerna för Aftonbladet, Expressen, Svd, DN samt till alla nyhetschefer på tidningarnas redaktioner.
Slutligen kan alla de journalisternas forna pojkvänner och flickvänner starta en webbsida där de berättar om hur usla deras ex är i sängen.
Tänk vilket nyhetsvärde att få höra killen/tjejen som rapporterar i tidningen om Littorin själv vill göra konstiga saker i sängen. Gudrun Schymans pengabränning skulle inte komma långt jämfört med en webbsida som avslöjar alla journalisters snuskiga sexhemligheter. Intervjua deras föredettingar och betrakta allt som sägs som absolut sanning. Glöm inte att göra en likadan sida där anonyma människor får berätta om sex de hade med kända politiker. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av anklagelser, fråga ministrarna Ask och Littorin.
Vad säger ni? Skall vi göra något åt denna moderna motsvarighet till häxbränning eller skall vi bara glatt köpa lösnummer, strunta i människorna som skadas (kanske låtsas de är seriefigurer, oskydigt nöje) och hoppas det inte blir vi själva nästa gång? Vad har då evolutionspsykologi med allt detta att göra? Är inte det uppenbar? Utöver att träffa rätt på samtliga viktiga punkter så är ju skadeglädjen och villigheten att sprida eländet en klockren metafor på det faktum att i tävlingar så är det bra om oppositionen ryker oavsett hur fel det går till.
Låt oss summera Sven Otto Littorinaffären i så enkla ordalag som möjligt med en Evolutionspsykologisk tvist.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin separerar från sin fru Ann Littorin 2006. De kommer överens om delad vårdnad om de tre barnen. Rykten har gått att Ministern varit otrogen mot sin fru med en ung tjej som är medlem i MUF. Några månader senare blir det känt Littorin har en ny käresta. Den nya flickvännen Evin Khaffaf är den klassiska stereotypen, 17 år yngre än Littorin och pressekreterare till hans kollega Schlingmann.
Någon sorts vårdnadstvist mellan Littorin och exfrun är sålunda närmast garanterad. När Littorin och Khaffaf förlovar sig 2009 kollapsar uppgörelsen med exfrun. Littorin berättar att pga sitt ministerjobb (och får man förmoda, nya flickvännen) kan han inte ha ungarna växelvis boende hos sig. Hans exfru å sin sida vänder sig till tingsrätten med krav på 1,8 miljoner kronor i underhåll. Situationen kompliceras av att exhustruns nya pojkvän är en bedragare åtalad för ekonomiska brott i mångmiljonklassen.
Det är alltså mot denna bakgrund som Littorin 2010 avgår när han just meddelats om Aftonbladets anklagelser angående sexköp.
Ett vacuum skapas sedan i svenska massmedia. Littorin har redan avgått så de kan inte ropa på avgång, brottet är inte polisanmält så ex-ministern blir inte föremål för polisutredning heller. Vidare har inga som helst belägg getts för att Littorin verkligen har köpt sex. Folk i massmedia vädrar blod men vem skall de skicka hundarna på? Vissa vill såklart att Littorins påstådda brott inte skall handla om Littorin som person utan ha honom att symbolisera det odefinierade "maktmän"
Andra alternativ blir att kritisera pressen för att leka polis, domare och jury, dvs att diskutera om det var rätt av massmedia att se till Littorin tvingades avgå på en ogrundad anklagelse. Åter andra alternativ är att diskutera sexköplagens rimlighet i sig, huruvida kvinnan som sålde sex kan anses vara ett offer eller beviskraven på anklagelsen i sig. Det som bestämmer vad som diskuteras verkar mestadels bestämmas av politisk tillhörighet. Dvs huruvida de ville ha bort Littorin eller inte.
Vad som dock knappt diskuterats alls är rimligheten beträffande reaktionerna hos de medverkande.
Först the hard facts. Det finns ingen högre politisk instans i Sverige än regeringen. Vad än som Littorin nu råkar ut för har han länge haft möjlighet att försöka åtgärda situationen. Han är inte den första av manligt kön som får karriären krossad på blotta anklagelsen av sexköp och Littorins ministerkollega Beatrice Ask sade för inte så länge sedan hon ansåg blotta misstanken för sexköp skall räcka för att man skall få gredelina kuvert i brevlådan.
Så här i efterhand kan man undra vilken fantasivärld som regeringen levde i som trodde de själva inte kunde råka ut för sådana kuvert. Begriper inte regeringen skillnaden mellan misstanke och bevis eller har de bara extremt dålig förmåga att kommunicera med varandra? Vi kan jämföra med debatten om avlyssning. Argumentet från regeringen är att det är bara jobbigt om man har något att dölja. Men Littorin påstås ju vara oskyldig, då kan det inte vara jobbigt eller?
Vi ser alltså sanningen om en mängd dåliga och/eller felaktiga antaganden visa sig i och med Littorinaffären.
Bevakning är jobbigt även om man har rent mjöl i påsen. Att bestraffa blotta misstankar innebär ingen går säker och att förvänta sig mäns sexlust följer politiska direktiv är idioti. Det är inte särskilt genuskorrekt jämställda maktförhållanden i relationen mellan Littorin och Khaffaf heller. Var det kanske därför som Littorin själv gick ut i media mot partilinjen och pratade om hur kvinnor skall kvoteras in i företagsstyrelser? Stödjer han genuslinjen är det ingen som kräver han lever som han lär.
Det har vi redan sett med socialdemokratiske broilern polischef Kapten Klänning som näranog gjorde precis raka motsatsen till vad han förespråkade alla andra skall göra. Image-management verkar viktigare än substans för de personer som är ansvariga för de regler de själva tycks ha lika svårt att lyda som alla andra. Littorin är inte den första person som hamnar i galenskaperna. Han är bara den första av dem som faktiskt kunde ha gjort något åt dem innan det inträffade men struntade i det när det var andra som drabbades.
Den enkla sanningen är att pga främst genusgalenskapens teorier så går ingen säker för effekten som anklagelser av denna typ har.
Littorin har straffats för brottet innan han ens bevisats ha begått det. Och nu kommer inte bara Littorin att drabbas, nu drabbar det hans flickvän, hans kollegor, hans barn, och innerst inne tänker de nog alla samma sak. Vad sysslar vi med? Varför gjorde vi inget åt förutsättningarna för denna spanska inkvisition innan detta hände? Nu tvingas de alla såklart stödja galenskapen för nu handlar det inte om att agera vettigt och hederligt, nu handlar det bara om att minimera smittorisken.
Men de verkar inte ha särskilt smarta rådgivare så låt mig ge ett alternativ till förslag på hur vi kan minimera smittorisken. Låt Anna och hennes tidigare kollegor säga att de sålt sex inte bara till Littorin utan till alla män i regeringen. Låt de även hävda att de sålt sex till samtliga manliga medlemmar i den tidigare socialdemokratiska regeringen också, De får även gärna påstå de sålt sex till chefsredaktörerna för Aftonbladet, Expressen, Svd, DN samt till alla nyhetschefer på tidningarnas redaktioner.
Slutligen kan alla de journalisternas forna pojkvänner och flickvänner starta en webbsida där de berättar om hur usla deras ex är i sängen.
Tänk vilket nyhetsvärde att få höra killen/tjejen som rapporterar i tidningen om Littorin själv vill göra konstiga saker i sängen. Gudrun Schymans pengabränning skulle inte komma långt jämfört med en webbsida som avslöjar alla journalisters snuskiga sexhemligheter. Intervjua deras föredettingar och betrakta allt som sägs som absolut sanning. Glöm inte att göra en likadan sida där anonyma människor får berätta om sex de hade med kända politiker. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av anklagelser, fråga ministrarna Ask och Littorin.
Vad säger ni? Skall vi göra något åt denna moderna motsvarighet till häxbränning eller skall vi bara glatt köpa lösnummer, strunta i människorna som skadas (kanske låtsas de är seriefigurer, oskydigt nöje) och hoppas det inte blir vi själva nästa gång? Vad har då evolutionspsykologi med allt detta att göra? Är inte det uppenbar? Utöver att träffa rätt på samtliga viktiga punkter så är ju skadeglädjen och villigheten att sprida eländet en klockren metafor på det faktum att i tävlingar så är det bra om oppositionen ryker oavsett hur fel det går till.
lördag 10 juli 2010
Pojkarna som ofrivilliga genusforskningsobjekt
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Fullkomligt grundlösa påståenden från genusfältet används som ursäkt för att det går dåligt för pojkar i skolan.
Det är Johan Wennström från SvD som på ledarredaktionens blogg skriver om "kriget mot pojkarna". Han rapporterar hur delegationen för jämställdhet DEJA har publicerat studier som påstås försöka besvara frågan. Han berättar dock även hur hjärnforskaren Martin Ingvar i sin analys om pojkkrisen sågar DEJAs förklaringsmodeller. Martin Ingvar har för övrigt även skrivit förordet till svenska upplagan av Steven Pinkers bok Ett oskrivet blad.
"Varför gör pojkar betydligt sämre ifrån sig i skolan än flickor? Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA, har nyligen publicerat några studier som försöker besvara den frågan. Man måste vara nöjd med att problemet under senare år har fått mer uppmärksamhet. Som Christina Hoff Sommers har beskrivit i boken The War Against Boys var det länge tabu att över huvud taget diskutera pojkarnas svagare akademiska prestationer i en lång rad ämnen."
Men låt oss tala klarspråk. Är det sant att DEJA överhuvudtaget har som uppgift att se till det går bättre för pojkarna i skolan? Snarare så har vi sett att DEJA anser det är flickorna som behöver hjälp att lyckas i skolan. Deras senaste fokus har legat på att kritisera skolans böcker just för att det saknas kvinnliga förebilder. Detta trots att det redan går överlägset bäst för flickorna i skolan vilket inte är en ny situation.
"Men man måste också, åtminstone i ett fall, kraftigt ifrågasätta de teorier som DEJA häpnadsväckande nog väljer att ge utrymme. Den amerikanske genusforskaren Michael Kimmel* förklarar den negativa trenden med att "de traditionella föreställningarna om manlighet består" i skolan."
Vad är då dessa traditionella föreställningar om manlighet? Det enkla svaret är att de är vad än genusteoretikerna själva säger att folk tycker/tror. Det finns ingen som helst vetenskaplig kontroll att vad som påstås på genusinstitutionerna är sant. Många politiker och andra tar helt enkelt för givet att om en person med hög akademisk titel påstår det måste det vara sant av den anledningen. De tar för givet forskare är objektiva. Läs om dessa tesers "sanning" hos Pelle Billing.
"För att lyckas i klassrummen måste pojkar fås att anamma feminismens "utkast till en ny barndom för pojkar och en manlighet som bygger på en böjelse för rättvisa, en förkärlek för jämlikhet, och ett uttryck för en bredare känslopalett".
Det är med andra ord den gamla filosofin lyd och tig som vi skall återvända till, dock endast för hälften av barnen denna gång.
Eller för att tala med Gloria Steinem: "Raise boys like we raise girls"." Endast så, tycks Kimmel mena, kan pojkar befria sig från en manlig mindset som håller tillbaka dem när flickor avancerar akademiskt och därmed komplicerar den manliga bilden av flickor som underordnade. Sådär håller det på. Men det är inte mycket till vetenskaplig hypotes, för det finns ingen empiri som stöder Kimmels påståenden. Det är ren spekulation."
Men om det inte finns någon vetenskaplig empiri som stödjer genusteoretikern Michael Kimmels påståenden att pojkar måste uppfostras som om de vore flickor, varifrån kommer då den slutsatsen? Och kan för övrigt skolans lärare och administratörer skylla på eleverna det inte går bra för dem? Vad är då lärarens ansvar i frågan att se till att eleverna har en för dem lämplig studiemiljö? Lärare och administratörer har fått betalt av barnens föräldrar för att utbilda dem. Är det utbildning att skylla på "manlig mindset"? Är det vad skolpersonalen fått betalt för?
"Och som så ofta inom den genusvetenskapliga forskarmiljön tar Kimmel saker och ting för givna utan att ange referenser till andra vetenskapliga arbeten eller någon seriös forskardiskussion. Här är bara ett exempel: "Låt oss tala klarspråk: Globalt har män alla fördelar – åtminstone vissa män i vissa länder!" Men alldeles bortsett från detta, är förslaget att ge pojkar "en ny barndom" och på så sätt få dem att bli mer som flickor respektlöst."
Det är intressant att man kallar det respektlöst. Vad hade man från samma håll kallat det om förslaget var att ge svarta en ny och vitare barndom? Jo något helt annat som vi kan se i transgenus. Som Tanja Bergkvist berättat så gäller hos genusvetarna något som kallas kritisk maktanalys av vita. Hon kommenterar: "Eftersom flertalet genusvetare än så länge också är har vit hudfärg så utgår jag ifrån att den kritiska maktanalysen också omfattar dem själva och deras verksamhet, allt annat vore ju hyckeri…" Kritisk vithetsanalys av dem själva får vi dock knappast så den förhoppningen får betraktas som ironisk.
"Som Christina Hoff Sommers skriver om pojkar: "They are just boys – and being a boy is not in itself a failing". Det måste till andra strategier för att stödja pojkarna i skolan. I hjärnforskaren Martin Ingvars analys* hittar man antydningar till just sådana mer realistiska och verksamma tillvägagångssätt. När man läser Ingvars text förbluffas man ännu mer över att DEJA, genom sin publicering, har gett legitimitet åt Michael Kimmels märkligheter. Här finns ingen politik utklädd till vetenskap utan tvärtom en klarsynthet som är grundad i riktig forskning."
Saken är ju den att Christina Hoff Sommers är filosof och skriver förhoppningsfull retorik. Den enkla sanningen är att det redan bevisligen finns gott om människor i USA och Sverige som anser att vara en pojke i sig är något fel. Förvånande är det inte heller med tanke på hur många statliga företrädare som explicit eller implicit bevisligen sprider budskapet det är pojkarna det är fel på. Kom ihåg att dessa personer är anställda offentligt. Vad blir budskapet när staten betalar någon som säger det är fel på pojkar? Budskapet blir att staten anser det är fel att vara pojke.
"Ingvar redogör för könsskillnader i bland annat mognadstakt och kognitiv funktion. Koncentrationsförmågan utvecklas exempelvis tidigare hos flickor. Och han fäster uppmärksamhet vid att eget arbete gynnar elever som utvecklas tidigare. När skolan i dag alltmer använder fritt val och eget arbete i undervisningen kan det alltså i första hand vara pojkarna som drabbas. Därmed skulle i alla fall en strategi kunna vara att minska inslaget av självständigt arbete, som redan missgynnar elever - av båda könen - som inte kommer från akademiska och studievana hem."
Martin Ingvar är inte den första som påpekat att den nuvarande svenska skolans idelogi kring utbildning gynnar de redan framgångsrika. Det har även etnologen Jonas Frykman. Vi avslutar med hans kommentar om värdegrundsskolan.
"Dagens skola har fastnat i Den Goda Viljans Tragik. Med sin extrema individorientering låser den eleverna vid deras ursprungsidentitet. De berövas leken med alternativa identiteter, dagens elevroll rymmer inget annat än att vara "sig själv". Det paradoxala är att denna individorientering, som syftar att tillvarata allas resurser, mest gynnar barn från bildade och så kallat resursstarka hem."
onsdag 7 juli 2010
Schymans perfekta partner Studio Total
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Ibland så blir det så rätt fast tanken var så fel. Schyman har i PR-företaget Studio Total hittat en perfekt partner.
När Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman vill sätta fokus på den påstådda löneskillnaden mellan män och kvinnor (Pelle Billing nyanserar den bilden) så eldar hon upp 100.000 kronor som hon fått från två malmökillar med en PR-firma. Därmed sätter hon oavsiktligt fokus på den traditionella samhällsordningen:
Män arbetar ihop pengarna och kvinnor bränner dem.
Kanske ännu bättre med samarbetet är att Studio Total mest är kända för att jaga uppmärksamhet på vilket sätt som helst. I Resume berättas om dem: "För ett par veckor sedan gjorde SVT:s Kobra ett inslag om Studio Totals arbetsmetoder, som innebär att man tänjer på sanningsbegreppet. Sanningskravet i en reklamkampanj är ungefär lika viktig som sanningen i en pjäs, förklarade byråns creative director Tomas Mazzeti."
En kvinna som bränner andras pengar och en reklambyrå som vill sprida osanning för att skapa uppmärksamhet.
Det måste vara en match made in heaven. Samtidigt är det lite symboliskt av det nya samhället de skapar. Varför lägga flera år av ditt liv för att träna, bli bra på något och exempelvis gå på lina över niagarafallen när du kan få lika mycket uppmärksamhet genom att ha mensvärk i TV? Hade schyman filmat sina eskapader på en viss biograf så kunde ju Studio Total ha använt det materialet också för att få "uppmärksamhet"
En annan rolig detalj är hur de båda killarna från Studio Total poängterar det är deras egna pengar. "Det är Tomas Mazettis och Per Erikssons pengar som ska eldas upp. De har skänkt femtiotusen var, säger de. Inte reklambyråns pengar utan deras privata."
Det får mig att minnas en scen med Julia Roberts i filmen Erin Brockovich.
Erin (Roberts) jobbar på en advokatbyrå och behöver ett förskott på lönen för att klara sig men administrativa personalen som har hand om sådant har gått hem för helgen. Hennes chef tillika advokatbyråns ägare Ed Masry (spelad av Albert Finney) plockar upp sin plånbok
(Masry) För Guds skull, här. Jag har bara hundradollarsedlar.
(Brockovich) Jag vill inte ha era pengar.
(Masry) Var tror du din lön kommer från?
Ytterligare en bonus får vi tack vare en kvicktänkt journalist på Sydsvenskan.
"Per Eriksson säger att han ska åka hem till Malmö nu. Han kom till Gotland enbart för att se sina pengar brinna - Tomas och jag tjänar mer än hundratusen på ett år mer än vad kvinnor gör, för att vi är män, säger han. Är det så? Är lönediskrimineringen i reklambranschen så stor? - Nja, jag talar inte om oss som just reklamare, utan som genomsnittsmän."
Det här är ett genomgående tema med den svenska feminismen. De talar aldrig om sig själva, Paolo Roberto har redan påpekat detta faktum. Intressant hur de hela tiden gör sig till talrör för någon annan ospecificerad mystisk teoretisk existens som de själva inte alls motsvarar. Medelmannen har inte statusjobb på en reklamfirma. Eriksson och Mazetti vill ha kvar kakan och äta upp den. De är heller inte intresserade av politiken, när reklamstuntet är över åker de hem.
Och fick de då valuta för pengarna är den stora frågan? Ja bedöm själva.
Här är en summering, Hos DN enbart finns i detta nu 50 bloggar som länkar och 444 kommentarer. Artikeln har fått 42 rekommendationer. Hos SvD har artikeln fått 576 rekommendationer och inte mindre än 86 blogglänkar
Det var inte bara Gudrun Schyman som fick använda Aftonbladet som sin privata megafon. Även de bägge killarna i PR-företaget fick reklamplats i Aftonbladet. Aftonbladet rapporterar att Schymans trick är en världsnyhet.
"Turkiska Hürriyet, amerikanska Forbes, NPR och Yahoo, franska Le Figaro, australiensiska Herald Sun, brittiska Belfast Telegraph, finska Talous Sanomat och ryska Lenta Ru har alla uppmärksammat tilltaget. …Bara för att nämna några. Hur mycket det skulle kosta att få annonsplats hos dem alla är okänt."
Nu får vi i DN via två professorer i nationalekonomi veta att Schyman egentligen eldade för de rika. Behövs det verkligen en professor i nationalekonomi för att förklara något så uppenbart? Har de inte bättre saker att göra? Saken är ju den att pga den extrema utspädningen så var det ingen som vann någonting ( exempelvis 0,00000000000000001% på en 50-öring gör ingen rikare) däremot så snuvade Schyman någon som jobbar med affischering på dennes lön. Istället så lät hon svenska folket betala via kommersiell massmedia.
Ibland så blir det så rätt fast tanken var så fel. Schyman har i PR-företaget Studio Total hittat en perfekt partner.
När Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman vill sätta fokus på den påstådda löneskillnaden mellan män och kvinnor (Pelle Billing nyanserar den bilden) så eldar hon upp 100.000 kronor som hon fått från två malmökillar med en PR-firma. Därmed sätter hon oavsiktligt fokus på den traditionella samhällsordningen:
Män arbetar ihop pengarna och kvinnor bränner dem.
Kanske ännu bättre med samarbetet är att Studio Total mest är kända för att jaga uppmärksamhet på vilket sätt som helst. I Resume berättas om dem: "För ett par veckor sedan gjorde SVT:s Kobra ett inslag om Studio Totals arbetsmetoder, som innebär att man tänjer på sanningsbegreppet. Sanningskravet i en reklamkampanj är ungefär lika viktig som sanningen i en pjäs, förklarade byråns creative director Tomas Mazzeti."
En kvinna som bränner andras pengar och en reklambyrå som vill sprida osanning för att skapa uppmärksamhet.
Det måste vara en match made in heaven. Samtidigt är det lite symboliskt av det nya samhället de skapar. Varför lägga flera år av ditt liv för att träna, bli bra på något och exempelvis gå på lina över niagarafallen när du kan få lika mycket uppmärksamhet genom att ha mensvärk i TV? Hade schyman filmat sina eskapader på en viss biograf så kunde ju Studio Total ha använt det materialet också för att få "uppmärksamhet"
En annan rolig detalj är hur de båda killarna från Studio Total poängterar det är deras egna pengar. "Det är Tomas Mazettis och Per Erikssons pengar som ska eldas upp. De har skänkt femtiotusen var, säger de. Inte reklambyråns pengar utan deras privata."
Det får mig att minnas en scen med Julia Roberts i filmen Erin Brockovich.
Erin (Roberts) jobbar på en advokatbyrå och behöver ett förskott på lönen för att klara sig men administrativa personalen som har hand om sådant har gått hem för helgen. Hennes chef tillika advokatbyråns ägare Ed Masry (spelad av Albert Finney) plockar upp sin plånbok
(Masry) För Guds skull, här. Jag har bara hundradollarsedlar.
(Brockovich) Jag vill inte ha era pengar.
(Masry) Var tror du din lön kommer från?
Ytterligare en bonus får vi tack vare en kvicktänkt journalist på Sydsvenskan.
"Per Eriksson säger att han ska åka hem till Malmö nu. Han kom till Gotland enbart för att se sina pengar brinna - Tomas och jag tjänar mer än hundratusen på ett år mer än vad kvinnor gör, för att vi är män, säger han. Är det så? Är lönediskrimineringen i reklambranschen så stor? - Nja, jag talar inte om oss som just reklamare, utan som genomsnittsmän."
Det här är ett genomgående tema med den svenska feminismen. De talar aldrig om sig själva, Paolo Roberto har redan påpekat detta faktum. Intressant hur de hela tiden gör sig till talrör för någon annan ospecificerad mystisk teoretisk existens som de själva inte alls motsvarar. Medelmannen har inte statusjobb på en reklamfirma. Eriksson och Mazetti vill ha kvar kakan och äta upp den. De är heller inte intresserade av politiken, när reklamstuntet är över åker de hem.
Och fick de då valuta för pengarna är den stora frågan? Ja bedöm själva.
Här är en summering, Hos DN enbart finns i detta nu 50 bloggar som länkar och 444 kommentarer. Artikeln har fått 42 rekommendationer. Hos SvD har artikeln fått 576 rekommendationer och inte mindre än 86 blogglänkar
Det var inte bara Gudrun Schyman som fick använda Aftonbladet som sin privata megafon. Även de bägge killarna i PR-företaget fick reklamplats i Aftonbladet. Aftonbladet rapporterar att Schymans trick är en världsnyhet.
"Turkiska Hürriyet, amerikanska Forbes, NPR och Yahoo, franska Le Figaro, australiensiska Herald Sun, brittiska Belfast Telegraph, finska Talous Sanomat och ryska Lenta Ru har alla uppmärksammat tilltaget. …Bara för att nämna några. Hur mycket det skulle kosta att få annonsplats hos dem alla är okänt."
Nu får vi i DN via två professorer i nationalekonomi veta att Schyman egentligen eldade för de rika. Behövs det verkligen en professor i nationalekonomi för att förklara något så uppenbart? Har de inte bättre saker att göra? Saken är ju den att pga den extrema utspädningen så var det ingen som vann någonting ( exempelvis 0,00000000000000001% på en 50-öring gör ingen rikare) däremot så snuvade Schyman någon som jobbar med affischering på dennes lön. Istället så lät hon svenska folket betala via kommersiell massmedia.
måndag 5 juli 2010
Sagors betydelse för genustroende
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Så var det dags för nästa person att komma med dåliga ursäkter för attacker på männen och manskulturen.
Denna gång är det en Lisbeth Larsson professor i litteraturvetenskap som skall försvara kvinnors rätt att snacka skit om män. Som sanningsvittne kommer hon dragande med en saga från antikens grekland. Hennes användning av den kan jämställas med de sagor som föräldrar skrämmer barn med. Barnen ifråga som skall skrämmas är i detta fall vuxna kvinnor.
Givetvis visar sig hennes område vara genusstudier. Det kan därmed vara dags att påpeka en grundläggande paradox gällande genus. Nämligen att ordet har dubbel betydelse. Genus definieras ofta som socialt kön eller könsroll men det namnbytet hjälper inte då de flesta inte har en aning om vad dessa är heller.
För att förstå genusstudier måste man sålunda först ha en förståeligt definition av vad genus betyder.
Efter en hel del diskussioner kan jag presentera två alternativ. Det första alternativet är att man tror könet bestäms av sociala faktorer och man forskar på hur dessa yttrar sig. Det andra och mindre välkända alternativet är dock att man utgår från vad folk tror om kön. Eller rättare sagt utgår från vad genusteoretiker tycker folk tror.
Vad det innebär rent praktiskt är att om genusvetare anser folk anser män är starka och dugliga är det helt ok att framställa män som klantiga och odugliga. Det går nämligen helt i linje med den politiska uppgiften att motverka stereotyper som könsrollen. Det innebär att folk skall bemötas med motsatsen till vad genusteoretiker tycker folk tror.
Detta är anledningen Reklamombudsmannens opinionsnämnd går i taket när en reklamfilm visar en kvinna som kör truck dåligt.
Genusteorin anser att folk anser att kvinnor kör dåligt. Då blir det sexism att visa en enda kvinna som kör dåligt. Uppgiften för samhället är enligt genustroende att visa saker som är tvärtom vad folk tror. Fakta spelar ingen som helst roll. Det viktiga är att vara tvärtom, inte vad som är sant.
Detta faktum färgar också Lisbeth Larssons resonemang. Medan män som yttrar sig kritiskt om kvinnor blir aggressivt bemötta och kan få sparken bara för att antyda kvinnor inte är bäst på något så är det i Lisbeth Larssons litterära fantasivärld kvinnors kritik mot män som tystas.
Genom att betrakta vad kvinnor säger som en "berättelse" så kommer hon dessutom elegant ifrån alla sanningskriterier.
"Att berätta om sitt liv, vare sig det var i enrum för en annan kvinna eller en psykoanalytiker, eller för en grupp andra kvinnor som i de feministiska consciousnessraising-grupperna eller i den litterära offentligheten var, liksom att lyssna till och läsa andra kvinnors berättelser, för oss detsamma som att befrias och bli till som människa."
Observera att professorn här lagt bort alla krav på vetenskaplig objektivitet. Om en kvinna berättar om sitt liv är det att betrakta som ett sanningsvittne, inte för att historien är trovärdig och stöds av fakta utan för att hon är kvinna. Det kvinnliga genus representerar alltså godhet och sanning men denna stereotypa goda kvinnliga könsroll får man såklart inte alls i uppgift att motverka.
Likheterna med religion är här mycket tydliga. De tror på detta för att urgamla sagor säger det, nån rationell orsak finns inte.
Som Anders B Westin kommenterat det. "Litteraturvetenskapen börjar sin kronologi ungefär vid samma tidpunkt som kreationismens föreställning om skapelsen." Han är inte ensam om att upptäcka likheterna mellan kulturen av mansförakt och gamla religioner.
Faktum är att den ovan avbildade boken "Spreading Misandry" där fenomenet spridande av manshat dvs misandri analyseras är skriven av just två religionsforskare. Katherine Young och Paul Nathanson.
Katherine Young kommenterade ämnet på OntarioTV i ett unikt specialprogram på ämnet.
http://www.youtube.com/watch?v=Uxp1B5Bwa3Y
Mönstret (strukturen) de såg på 90-talet: Män beskrivs antingen som inkompetenta eller onda eller som hederskvinnor. Hederskvinnor är de enda män som tillskrivs goda egenskaper och en hederskvinna är antingen en man tillhörande minoriteter eller en feminist som håller med om vad kvinnor säger för den bilden av man stämmer med den bild kvinnor ville ha.
"The pattern we found was that men was portrayed as inadequate, evil or honorary women"
Av dessa tre alternativ så hittar vi inte mindre än två av dem i Lisbeth Larssons artikel.
Män som säger emot kvinnors berättelse är onda förtryckare som skall associeras med våldtäkt, avhuggna huvuden och bestulna tankar. De enda goda männen i teorin är de feminister som håller med vad skit som helst för det är den bild som de kvinnodominerade klasserna vill ha av mannen och de får vad de ber om. Ändå tror de att det är de som är förtryckta.
Denna akademiska paranoias orsaker kommer jag att skriva mer om i ett senare inlägg men jag kan påpeka att Larsson avslöjar en av huvudpersonerna i sin artikel. Helene Cixous: Hon uttrycker nämligen åsikten att logiken och rationaliteten är manliga uppfinningar skapade för att förtrycka kvinnor och "kvinnlig kunskap"
Det handlar helt enkelt inte om någon vetenskap. Det handlar om politisk aktivism på högskolor.
"Under 70-talet när den feministiska litteraturkritiken utvecklades placerade vi oss i den systerliga positionen och tänkte oss att vi gentemot en lång tradition av miss- och ickeläsningar kunde förstå det kvinnliga tal som för andra tedde sig som fåglalåt."
Iden är såklart att endast de själva kan "förstå" dvs tolka texterna och därpå följer såklart makten att bestämma vad allting betyder och göra påståenden som varken kan eller får utsättas för annan vetenskaplig kritik. Kritik är ju bara ett till bevis på teori om kvinnan som tystas av männen att säga vad tusan hon vill. "Bara att läsa om den väcker i dag mina studenters indignation."
I Lisbeth Larssons egna ord handlar det om rätten att bestämma verkligheten och strunta helt i fakta.
"Det var en fråga om makt och närvaro, men också om sanning. Om rätten och modet att berätta sanningen och att hävda denna sanning gentemot en kultur som förtigit, skambelagt och trivialiserat den."
Observera att sanning här inte betyder välgrundad. Sanningen betyder här rasism, dvs den som är kvinna talar sanning (om hon inte är hedersman dvs säger emot feministisk teori) för att hon är kvinna och den som är man är att betrakta som ond lögnare (om han inte är hedersman dvs okritiskt håller med feministisk teori) pga att han är man.
Genom att behandla män och kvinnor som olika raser har man gjort män och kvinnor till olika raser också i texterna.
Men rasism anses sedan länge inte ok så hur får man ägna sig åt rasism i fred trots att det enligt liberala demokratins värderingar inte är ok att klumpa ihop folk på det sättet då det tar ifrån dem rätten att vara individer? Svaret är genom språklig akrobatik. Genom språkliga omskrivningar kan man skydda både andra och sig själv från att se rasismen.
Exemelvis på bloggen Fjärde väggen klagas det "Hur kan man förstå de ryggradslösa existenser som tvångsmässigt abuseanmäler varje resonerande text som problematiserar de här sakerna annat än att de är… ryggradslösa?"
Om män visar ryggrad är de traditionellt manliga vilket anses dåligt. Här utmålas dock att sakna denna traditionella manlighet som något dåligt. Damned if you do, damned if you dont.
Detta kan jämföras med hur Lisbeth Larsson försöker dölja vad textens innehåll handlar om med liknande språkvolter.
"Låt oss bryta den och lära oss tala öppet även om de mindre tilltalande, för att inte säga upprörande, delarna av den manliga praktiken."
Detta är bara den senaste i raden nonsenstermer man gömmer mansförakt bakom. Man pratar om att resonera, problematisera, kritik, manlighet, maskulinitet, manlig kultur, manlig struktur, manlig identitet, mansroll, patriarkat, manssamhälle, osv. Det finns ingen ände på allt nonsens de inbillar sig själva för att få snacka skit om män.
Är det biologi? Har kvinnor ett medfött och genetiskt tvång att de bara måste beskriva män negativt?
Hur skall man annars förklara skillnaden på innehåll i mansdominerade och kvinnodominerade diskurser? På mansdominerade arbetsplatser florerar bilder av vackra kvinnor. På kvinnodominerade arbetsplatser är det berättelser om hemska män som dominerar. Männen dyrkar kvinnorna, kvinnorna föraktar männen.
Samma sak i tidningar. Det finns ingen kvinnotidning som beundrar män. Det finns bara manstidningar som beundrar kvinnor. Därav tusenåriga sagors betydelse för genustroende. De har inga exempel i verkligheten. De har helt tappat kontakten med verkligheten och det enda som finns för dem är deras egna teorier och perspektiv.
Matte Matik skriver under rubriken Män är djur 3.0 fortsätter hur det funkar praktiskt.
"Nej, det är inte elitfeminister som Larsson och Ullgren som är tystade idag - tvärtom! Jag påstår att det idag är mycket lättare att komma undan med artiklar av Larssons slag än artiklar som kritiserar denna syn."
söndag 4 juli 2010
Vilken fotbollsanalys?
Det här inlägget finns även i original med fler länkar på Aktivarum.
Skall man attackera det folkkära gäller det uppenbarligen att associera till rätt saker.
Det började med ett kort meddelande på messenger "Vad tycker du om Lena Anderssons fotbollsanalys?" frågade en kompis med bifogad DN-länk. Jag klickade för att ta reda på och döm om min förvåning när jag möts av rubriken Krigsidrott och kön.
Min första tanke är. Vad sjutton har detta med fotboll att göra? Jag fortsätter dock att läsa ut artikeln varvid min andra tanke är. Vilken fotbollsanalys? Eller rättare sagt vilken analys överhuvudtaget? Var är analysen någonstans? Jag ser utopiska politiska åsikter och rena klagomål däremot.
Lena Andersson verkar bygga argumentationen på att läsarna kan lika lite om fotboll som hon verkar kunna själv. Hon börjar med att göra en klassanalys på fotboll, fast utan några som helst data som grund för analysen. Läsaren förväntas helt enkelt vara naiv nog att förutsätta hon talar sanning, alternativt känna igen sig så att argument inte ens behövs.
En entusiastisk bloggare deklarerar "LENA ANDERSSON JAG ÄR KÄR I DIG!!!!!!!" och bevisar därmed att för vissa är fakta oviktigt, popularitet det enda av betydelse. Är du populär kan du skriva vad skräp som helst och det är då "sant" precis som Orwell berättade i romanen 1984 att sanningen är vad de med makt säger den är.
Det intressanta är då Lena Anderssons maktanalys. Enligt den är ju hon själv en av de där utsugarna. Skulle vad hon skriver vara korrekt, vad är hennes artikel då om inte ett försök att slå mynt på sämre lottades vedermödor? De där stackars fotbollsspelarna. Ur klassperspektiv är alltså fotbollspelarna "de goda"men med samma logik är hon själv den onda.
Men nu är ju fotboll populär och då negativismen är närmast religion hos tidningsjournalister har hon alltså fått jobbet att såga fotbollen, det som är framgångsrikt skall sågas av ingen annan anledning än framgången. Detta är inget nytt, bara en kopia på artikeln som sågade OS.
Då gäller det så klart att associera det som skall sågas till rätt saker också. Sålunda är det inte ett dugg förvånande att Lena Andersson kommer fram till att Fotbollen är dålig för den är en lagidrott och dessa lagidrotter anser hon är dåliga rentav hemska eftersom de har krigets förutsättningar (ett vi och dem) samt inte är feministiska.
Budskapet är alltså att fotbollen är dålig för den uppmuntrar till vi och dem samt för att den inte tillhör rätt "lag" i kriget utanför planen om vilken åsikt som är bäst (för sådant stämmer såklart inte på krigets förutsättningar "vi-dem", krig har att göra med sport men inte med politik - iaf om Lena "doublethink" Andersson får bestämma.
Orwell berättar i 1984 hur det i Oceania var viktigt att ha två åsikter som var i strid med varandra och tro på bägge så kallad Doublethink.
"De kollektiva krigsidrotterna befordrar inte bara underkastelse, utan ännu mer ett extremt särartstänkande i synen på kön. De är kort sagt antifeministiska."
Dvs de vägrar att underkasta sig den kollektiva feminismen. Lena Anderssons slår alla dumhetsrekord i argumentationell inkompetens. Hon radar upp två argument där det andra argumentet stödjer vad hennes första argument attackerar. Hon skulle nog kunna leva utan problem i Oceania också.
Som om inte detta vore nog får vi världens härligaste ad-hoc argument från henne i nästa stycke.
"Könsseparatism och patriarkal manlighetskultur hänger ihop och när varandra och genomsyrar dessa stora lagidrotter (liksom cykel som är en auktoritär lagidrott i individuell förklädnad)."
Såg ni hur hon liksom bara slängde in Cykel av bara farten? En annan höjdare är ju nonsensbegrepp som "patriarkal manlighetskultur" Testa att skriva patriarkal invandrarkultur och se hur rasistiska ni känner er på en skala från 1-10. Man behöver inte ens transgenus för att se åt vilket håll det leder.
Nämligen till låtsasanalyser som är föga mer än fördomsfulla politiskt motiverade attacker.
"Machismon iscensätts och omhuldas konsekvent i kommentarer, attityder, supporterinställning, de kvinnliga utövarnas status i grenen och i partnerval. Krigaren måste efter striden få vila hos en väntande kvinna som målat dit och klätt på sig kvinnlighetens alla attribut. Inte minst för att ingen ska tro att han blivit bög där i sin enkönade miljö med mycket kroppskontakt."
När negativister kommer igång finns ingen gräns på vilka idiotier de desperat kan påstå för att dölja hålen i sina resonemang. Här försöker hon föra över sina egna fördomar om enkönade miljöer och kroppskontakt till motivering för kvinnligt sällskap. I Lena Anderssons fantasivärld finns bara en sak och allt annat ser hon som försök att dölja detta.
Under över alla under får vi faktiskt sedan en enda källa som inte är hon själv.
"Med tanke på deras inflytande över sinnena och samhället är de stora lagidrotternas kvinnosyn inte oskyldig. Ju mer man betonar särart och skillnader mellan grupper, desto lättare är det att rättfärdiga och vidmakthålla hierarkier mellan dem, framhåller sociologen Per Dannefjord vid Linnéuniversitetet."
Och då var vi åter tillbaka vid det enkla faktum att påståendena som görs om särart och skillnader visat sig vara rena lögner och att man skyddat dessa lögner genom att hota dem som frångår den åsikten med anklagelser om rasism, sexism och värre.
Nåväl det är inte bara här på Aktivarum som försöket att svartmåla fotboll genom att associera till manlighet och betoning av skillnader mellan könen uppmärksammats.
Som om dessa skillnader behövde betonas alls och inte var helt uppenbara. På ledarbloggen skriver Daniel Braw om den förskräckliga fotbollen. Medan vänsterfolk som Lena Andersson klagar på fotbollen som "metafor för krig" så klagar högerfolk i USA på att den är "socialistisk"
En annan som skriver om detta är Godhetskampen. "Att förnimmelsen av särart skulle främja möjligheten att upprätthålla hierarkier torde vara självklart. Om vi inte ser skillnader kan vi inte ha diskriminering. Självklart. Men, måste uppfattningen att skillnader existerar mellan män och kvinnor leda till diskriminering? Nej, det finns givetvis ingen sådan logisk följd."
Men detta handlar såklart heller inte om logik utan om journalisters och socialvetares ständiga ängslan över den onda människan.
En som kommenterat är Staffans blogg "Tänk om man alltid skulle behöva vara så politiskt korrekt som Lena Andersson. Alltid se klasskamper, könskrig, manliga hierarkier och allt annat oacceptabelt i allt som man betraktar."
Vi hittar även en analys av Anders B Westin "Vilka primala drifter vill mansflocken få ut av fotbollskriget? Funderar Lena! Avskilja sig från kvinnan svarar jag. Men Lena verkar inte förstå den evolutionära funktionen. Hon som annars brukar vara en av få kvinnliga logiklasers."
Här tror jag Westin har fel. Det handlar inte om att Lena inte förstår. Det handlar om att hon inte gillar vad hon ser.
Hennes "fråga" är egentligen ingen fråga. Bara ett taktiskt sätt att formulera kritiken. Lena eftersträvar inte förståelse. Hon eftersträvar lydnad och kontroll. Hennes metod är skam och skuldbeläggning helt enkelt för att det visat sig funka på ängsliga janterädda Svenssons.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)